När ”Wolfwalkers” hade premiär i höstas lärde jag mig att älska den irländska animationsstudion Cartoon Saloon som låg bakom den mästerliga filmen inspirerad av keltiska myter som utspelar sig bland vilda vargar och kaxiga flickor i 1600-talets Irland.

Nu kommer Oscarsnominerade ”Den osynliga flickan” (2017), från samma sagolika proffs, på stor duk via Folkets Bio. Denna gång befinner sig vi oss i Afghanistan efter talibanernas maktövertagande. Flickan Parvana bor med sin mamma som är författare, pappan som är lärare och två syskon i Kabul.

Det kvinnofientliga, islamistiska styret gör familjens försörjning komplicerad. När den älskade pappan, krympling efter kriget mot ryssarna, godtyckligt kastas i fängelse är goda råd dyra.

Parvana klipper av sig sitt långa hår, klär sig i sin försvunna brors kläder och försöker hjälpa familjen ur eländet. Hon är inte ensam om förvandlingstricket. Hon möter en gammal skolkompis som också maskerat sig till pojke för att kunna röra sig fritt ute. Prio ett för Parvana är att försöka hjälpa fadern ur fängelset, men för det behöver hon tjäna pengar till mutor och får hjälp av sin nyfunne vän.

Det är en hård och grym historia som berättas utan omsvep. Men blandningen av lyriska sagor, Parvanas påhittighet och de starka familjebanden skapar ändå en i grunden ljus skildring om mod, uppfinningsrikedom och kärlek med viss feel good-känsla. Animationerna har en lugnare ton och dovare färgskala än den sprittande ”Wolfwalkers”, en jordig färgpalett som passar väl in i skildringen av det steniga, krigshärjade Kabul med omnejd.

”Den osynliga flickan” gör ett starkt jobb med att försöka åkalla det kulturland som Afghanistan varit en gång, hyllar bildning i allmänhet och flickors rätt till kunskap i synnerhet. Men framför är allt ett fantasieggande äventyr på en oväntad plats med magiska undertoner.

Se mer. Tre andra animerade barnfilmer om starka flickor: ”Modig” (2012), ”Frozen” (2013) och ”Vaiana” (2016).

Läs fler filmrecensioner i DN.