Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-10-30 20:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/det-sprakar-om-karleksbreven-i-kaj-schuelers-bok/

Bokrecensioner

Det sprakar om kärleksbreven i Kaj Schuelers bok

Bild 1 av 2 Kaj Schuelers ”En kibbutz i Falun” handlar om författarens mamma som var en av de tyska judiska ungdomar som skapade en kibbutz i Dalarna.
Foto: Magnus Liam Karlsson
Bild 2 av 2

I ”En kibbutz i Falun” skildrar Kaj Schueler sin tyskfödda mors första tid i Sverige under Förintelsen. Maria Schottenius läser en bok där både kärleken och den stora europeiska katastrofen kommer till uttryck i en bevarad brevväxling.

Barn och barnbarn, efterlevande till offer för Förintelsen förstår att det är nu eller aldrig de måste ta hand om föräldragenerationernas gamla brev och minnen. Tack vare angelägenheten och brådskan växer det fram en litteratur som lägger en viktig del till Sveriges historia. I slutet av förra året kom exempelvis Natalie Verständig Axelius ”Det var jag som skulle dö” som på ett levande sätt återgav morfadern Samuels historia, så som han berättat den för sin dotter, Natalies mor.

Kaj Schueler, författare och tidigare kulturchef på Svenska Dagbladet, har även tidigare bidragit till denna genre genom att i ”Flykten från Berlin 1942” berätta om sina farföräldrar som kom till Sverige.

I den nya boken ”En kibbutz i Falun” berättar han om sin mamma, Rut Hertz, som var en av de judiska ungdomar som reste från Tyskland och på Hälsinggården i Falun skapade en kibbutz. Samma kollektiv förekommer i Carola Hanssons roman ”Minnestrådar”, som gavs ut i slutet av sommaren.

Tanken var att de skulle stanna några månader, men det blev sju år

Kaj Schuelers bok är till skillnad från Carola Hanssons fiktiva gestaltning, en dokumentär skildring där han med hjälp av en mängd brev återger krigsåren i sin egen judiska familj. Medan Hitlers maktövertagande pågick och morföräldrarna blev alltmer trängda i Bingen i Tyskland reste några familjemedlemmar till Sverige, andra till USA. Efter hand stod det klart att ingen, varken barnen eller andra släktingar, kunde hjälpa dem som stannat i Tyskland. De tvingades från sitt hus, deras pengar och ägodelar togs ifrån dem och slutligen fördes de bort av nazisterna och mördades.

Kaj Schueler börjar sin bok med att ge några skisser från sin egen barndom, hur det kändes att växa upp med föräldrar, väletablerade i det nya landet, men ändå lite utanför. Pojkarna fick heta Kaj och Ronny, samma sorts anpassning som fick andra judiska små pojkar att kallas Leif och Kenneth, så att de inte skulle sticka ut.

Ruth Hertz skickades till Sverige tillsammans sin lillebror, storebrodern hade redan kommit. Alla tre var tonåringar. Först kom de till släktingar i Södra Ängby i Stockholm, sedan flyttades Ruth och hennes storebror till Falun där kommunen 1939 ställt en gård till förfogande för att judiska ungdomar skulle kunna bo tillsammans. Tanken var att de skulle stanna några månader, men det blev sju år.

Läs mer. Bokrecension: Ingen kommer riktigt nära i Carola Hanssons nya roman

Kajs mamma Ruth kom med tiden att bli föreståndare för kibbutzen som var tänkt att förbereda de unga på ett motsvarande projekt i Eretz Israel. De skolades ideologiskt i sionism och socialism men gemenskapen i den svenska kibbutzen var inte utan spänningar. Samtidigt lyckades ungdomarna i kollektivet ordna sig en tillvaro i Dalarna, de jobbade med jordbruk och annat som behövdes i bygden och tack vare Ruths kreative storebror skapade de en liten leksaksfabrik, som gav dem inkomster.

Det unika med Kaj Schuelers skildring är breven mellan familjemedlemmarna. Kyssar och kramar, uppgivna hjärtskärande hälsningar, men också riktiga utskällningar. Släktingarna i Södra Ängby är inte nådiga, de tycker Ruth & co bara tänker på sig själva, inte på sina föräldrar som vill ha hjälp. ”Ni är ju människor som är duktiga på att göra andra besvikna…” Medan tonåringarna säljer leksaker och tränar för ett sionistiskt liv i Israel, blir föräldrarna alltmer desperata hemma i Tyskland. Föräldrarna vill att barnen ska lämna Sverige och resa till USA för att kunna bistå sina föräldrar, men de vägrar. Betraktas av de äldre som olydiga. Barnen är uppenbarligen dessutom lata brevskrivare, vilket de också får höra.

Breven är rättframma, föräldrarna vidhåller sin uppgift som fostrare trots att de för varje dag alltmer förlorar kontrollen

Medan Förintelsen får familjen att rämna blir Ruth förälskad i en judisk pojke, Kaj Schuelers far, som rest runt som lantarbetare i Sverige och nu jobbar i Hässelby. Det sprakar om kärleksbreven, de är båda yra av sin unga kärlek trots allt ohyggligt som händer i Tyskland. De läser Thomas Mann, lyssnar på klassisk musik, älskar varandra i ett konstnärligt rus.

Jag njuter av fräschören i dessa brev, både dem där vuxna föräldrar och släktingar på avstånd försöker uppfostra och läxa upp bångstyriga tonåringar och de som visar en ung, flammande kärlek i krigets skugga. Den röriga och osäkra kontakt som pågår mellan familjemedlemmar under ett krig där man lever splittrade, blir unikt dokumenterad. Breven är rättframma, föräldrarna vidhåller sin uppgift som fostrare trots att de för varje dag alltmer förlorar kontrollen. Och till sist jagas in i tystnaden.

Vi får tacka Kaj Schuelers pappa som inte kunde slänga några papper. Och tur att han hade en son som inte bara körde dem till tippen.

Läs fler bokrecensioner.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt