Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-09-27 13:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/det-vimlar-av-historiska-aha-upplevelser-hos-karin-bojs/

BÖCKER | RECENSION

Det vimlar av historiska aha-upplevelser hos Karin Bojs

Karin Bojs tilldelades Augustpriset för ”Min europeiska familj” (2015).
Foto: Thron Ullberg

”Europas mödrar” är lika medryckande och full av svindlande perspektiv som Karin Bojs två tidigare böcker. Hon är en beundransvärd vetenskapsjournalist. Fakta gäller, vart de än leder, skriver Göran Greider.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Hennes huvud har jag alltid tyckt sett obehagligt ut. Den svällande kroppen är varm och inbjudande men detta att hon saknar ögon, näsa och mun inger en känsla av en skrämmande varelse ur en nattlig mardröm. Jag talar alltså om den trettiotusen år gamla och berömda kvinnofigurinen Venus från Willendorf. Någon mästare från istidens jägarfolk tillverkade den och kanske symboliserar den fruktbarhet och självaste Moder jord. Men en moder utan ögon?

En bit in i Karin Bojs ”Europas mödrar. De senaste 43 000 åren” svindlar det till och en mardröm ersätts av något mycket varmare. Det kan nämligen vara så att Venus huvud helt enkelt avbildar en tjock mössa, konstfullt ”handvävd i sju varv från ett centrum i mitten”. Arkeologen Olga Soffer, som började sin bana inom modebranschen, tror att det är en mössa och alltså ett minne av en sedan länge svunnen tid där textilproduktionen betydde väldigt mycket och där just mössan kan ha haft gudomlig innebörd.

Problemet är att tyger är långt mer förgängliga än föremål av sten eller metall och i alla kända kulturer är det kvinnor som sysslat med textil: Mattor, filtar, mössor. Hyddorna av mammutbetar blev varmare och mer ombonade med mattor och filtar, skriver Karin Bojs och förändrar i en kort mening hela den bild man har inristad i medvetandet av sten och senare metall som definierare av forntiden.

Karin Bojs följer i sin nya bok upp sina två tidigare böcker om människans ursprung i Europa. I förordet skriver hon att varje gång hon hållit ett föredrag om boken ”Svenskarna och deras fäder” (som hon skrev tillsammans med Peter Sjölund), har någon i publiken ropat – när kommer boken om kvinnorna? Och här är den. ”Europas mödrar. De senaste 43 000 åren” är lika medryckande och lika full av svindlande perspektiv som hennes två tidigare böcker och här har hon mycket mer utgått från olika kvinnliga arkeologer, i synnerhet den litauiskfödda Marija Gimbutas.

Det är faktiskt gammal hederlig arkeologi och lingvistik som mest lyfter hennes bok, skriver Göran Greider.

En av hennes teser var att de tidiga kulturerna i Europa – vi pratar nu om tiderna fram till för kanske femtusen år sedan – var någon sorts matriarkat, eller i vart fall gav mycket stort utrymme för kvinnorna. Det Gamla Europas bondekulturer var fredligare och mindre mansdominerade. Det stora patriarkala skiftet kom, enligt Gimbutas, när stäppfolk från öster – indoeuropéer – vandrade in och etablerade en långt mer hierarkisk och våldsam kultur där männen på ett helt annat sätt stod i centrum.

Gambutas teser har över tid både stärkts och försvagats när nya dna-rön kommit i dagen. Men Bojs har nog utgått mycket från Gimbutas perspektiv, kanske alltför mycket – ty den som bara går på bokens titel kan möjligen bli lite besviken över att det knappast är något förlorat matriarkat eller ens överväldigande kvinnohistoria som siktas vid Bojs horisont. Bojs bok är egentligen mer av en lång exposé över hur en patriarkal, indoeuropeisk kultur – och det är ju en världskultur som sträcker sig långt ner i Iran och Indien – alltmer kom att dominera.

Venus från Willendorf lämnar oss. Bojs är till och med hälsosamt skeptisk till det mediala genomslag som upptäckten av en möjlig sköldmö, alltså en kvinnlig vikingakrigare, i en grav på ön Birka fick för några år sedan. Hon kanske inte alls var någon krigare.

Men det vimlar av aha-upplevelser under läsningen. En del av dem kommer från de nya genetiska forskningsresultaten som framför allt visar hur komplex folkblandningen varit genom årtusendena. Ändå är det faktiskt gammal hederlig arkeologi och lingvistik som mest lyfter hennes bok.

Ta kopparsmältningen. I tidiga kulturer kan det ha varit så att den var något vartenda hushåll sysslade med, även kvinnor. Mytiska och manliga smeder – från mykenernas Hefaistos till Kalevalas Ilmarinen – får backa. Var det kanske kvinnorna som en gång domesticerade varg till hund för att till exempel få ett dragdjur när de skulle hämta ved? Och kanske var det så att det äldsta skriftspråket i världshistorien – i så fall äldre än sumerernas kilskrift – uppstod redan för sjutusen år sedan i den så kallade Vincakulturen, en ganska jämlik och jämställd bondekultur som bredde ut sig från Balkan långt in i Östeuropa.

En av Bojs teser är att de tidiga kulturerna i Europa var någon sorts matriarkat.
Foto: Thron Ullberg

Såväl gammaldags arkeologi som genetisk forskning har alltid varit ideologiskt laddad. På grund av det nazistiska herraväldet rådde exempelvis länge ett tabu kring sökandet efter indoeuropéernas ursprung; det förknippades länge med sökandet efter ariska rötter. I dag har genforskningen undanröjt alla tvivel om de indoeuropéiska klanernas enorma inflytande. Lingvister kan peka på mängder av nutida ord för hjul och boskap och framför allt för manlig dominans som härstammar från de indoeuropeiska språk som en gång undanträngde de forna bondespråken i Europa.

Karin Bojs är en beundransvärd vetenskapsjournalist: Fakta gäller, vart de än leder. I tider när ord som invandring eller folkförflyttning orsakar så mycket politisk köld gör det hennes bok till en konstfyllt vävd och värmande mössa.

Karin Bojs är medarbetare i DN. Hennes bok recenseras därför av Göran Greider, författare och chefredaktör för Dala-Demokraten.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt