Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-29 11:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/digitala-analyser-kastar-nytt-ljus-over-romanen-som-forandrade-litteraturhistorien/

KULTURDEBATT

Kulturdebatt. Digitala analyser kastar nytt ljus över romanen som förändrade litteraturhistorien

Sylvia Beach och Joyce vid Shakespeare and Company.
Sylvia Beach och Joyce vid Shakespeare and Company. Foto: Album / Fine Art Images

I år är det hundra år sedan ”Ulysses” av James Joyce gavs ut i originalupplaga. Nu använder Joyceforskare datorer och siffror för att tränga in i strukturer och mönster bakom bokstäverna.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

”Ulysses” utgavs första gången i Paris den 2 februari 1922 på James Joyces fyrtioårsdag genom att amerikanska Sylvia Beach hade gjort sin bokhandel Shakespeare and Company till bokförlag för just detta syfte.

Joyce inte bara skrev romantexten utan spelade också en betydelsefull roll för dess fysiska utformning, en oktavutgåva som löper till 732 sidor. Han specificerade färgen på omslaget, där den grekiska flaggans blåa färg anspelar på romanens homeriska undertext. Även typsnittet – Elzevir 11 – engagerade Joyce.

Men denna förstaupplaga, högmodernismens ikon, var inte första gången romantexten trycktes. Stora delar av den publicerades först som följetong i den amerikanska avantgardetidskriften ”The Little Review” 1918–1920. Det skedde i tjugotre avsnitt motsvarande episoderna 1–13 och delar av episod 14. Med bokversionen 1922 hade de ökat till 18 episoder. Detta förhållande har ny Joyceforskning inom fältet digital humaniora intresserat sig för. Både tidskriften och bokutgåvan 1922 är tillgängliga och sökbara i digital form.

Eric Bulson, professor vid Claremont Graduate University i Kalifornien, har i ”Ulysses by Numbers” (Columbia University Press) valt att behandla romanen som ett kvantifierbart objekt. En del siffror och beräkningar arbetade Joyce medvetet med. Andra tillhör vad Bulson benämner det numeriska omedvetna – det skikt som kan friläggas oavsett författarintention, genrekrav, eller villkor för litterär produktion och reception. Men siffrorna måste lokaliseras och där kan digitala metoder i lyckliga fall frambringa nya kvalitativa insikter i romanens struktur och innebörd.

Bulson kombinerar den databaserade litterära analysen med närläsning av texten och låter kvantitet (det numeriska) och kvalitet (den litterära texten) samverka på ett produktivt sätt. Statistiska analyser och algoritmiska läsningar visualiseras genomgående i tvådimensionell grafisk design. Vi ser nätverk och relationer i romanen som bild och tvingas tillbaka in i texten för att skapa sammanhang och mening.

Digitala metoder kan i lyckliga fall frambringa nya kvalitativa insikter

Joyce och Ezra Pound, som var europeisk redaktör för ”The Little Review”, enades om ett omfång på 6000 ord för avsnitten i tidskriften. En siffra som Joyce dubblade och tredubblade allt eftersom arbetet fortskred. Bulson visar att detta sammanhänger med förändringar i berättande och berättarteknik. Att en enskild episod kunde publiceras som följetong i flera olika avsnitt i tidskriften påverkade utformningen av hela romanen och fick genomslag i sådant som förhållandet mellan berättartid och berättad tid. Det vill säga, mer ord innebär inte med nödvändighet att mer tid skulle ha förflutit i romanvärlden.

Även textblock visar sig rymma intressanta frågor för Bulson. Vad är egentligen ett ”stycke” i en litterär text och vilken funktion fyller styckeindelning? Proportionerna och formen för stycken i de olika episoderna förändras när romanen sväller. Stycke kan relateras till stil. Stycken organiserar och sätter tempot för tankeströmmar i ”Ulysses” men visualiserar dem också, som när Stephen Dedalus i sina tankeströmmar vandrar längs Sandymount Strand i episod 3. Bulson segmenterar med viss möda sextio större stycken inspirerad av Joyces intention att episoderna skulle utspelas under ungefär en timme. Framräkningen av just sextio framstår emellertid som mer suggestiv än nödvändig för förståelsen av texten.

James Joyce. ”Ulysses” gavs ut på hans 40-årsdag 1922.
James Joyce. ”Ulysses” gavs ut på hans 40-årsdag 1922. Foto: TT/Scanpix

Hur många karaktärer finns det i ”Ulysses” och när kan man rätteligen tala om en karaktär i romanen? Som närvarande i handlingen, omnämnd i förbigående, död, ofödd? Frågor som har bäring på vad som händer i romanen och vem eller vilka som driver handlingen. Den myriad av karaktärer som Joyce har samlat i sin roman visualiseras som en serie nätverk, medvetna och omedvetna relationer. Karaktärer tillkommer, försvinner och flyttas om för varje episod och befolkar rum och platser där vardagsmänniskans liv utspelas, i Dublin, i den moderna världen, en dag i juni 1904.

Två exemplar distribuerades till Sverige 1922.

Bulson rör sig också utanför romanvärlden i sitt räknande och kartlägger såväl subskribenterna, de som abonnerade på förlagets utgivning, som distributionen av förstaupplagan 1922. Denna trycktes i 1022 exemplar (inte 1000 som vanligtvis hävdas) och han kan mer eller mindre fullständigt redogöra för 957 exemplar till 416 olika subskribenter.  Ett stycke receptionshistoria över de första läsarna, eller rättare de som mottog exemplaren av förstaupplagan, som visualiseras i kartografisk detalj. Föga förvånande var receptionen av ”Ulysses” i stort en historia om tre städer: Paris, London, New York. Två exemplar distribuerades till Sverige 1922. Man kan undra till vem eller vilka.

När skrevs romanen? Inte heller denna fråga visar sig så enkel att besvara. Bulson utgår från den tidslinje 1914–1921 som Joyce angav på romanens sista sida och upprättar ett antal plausibla tidslinjer för konceptionen av ”Ulysses” som alla inleds före 1914, tidigast 1903. Detta på basis av biografiska vittnesbörd, omnämnanden av kritiker, brev, manuskript och korrektur. Inte heller 1921 är en självklar siffra eftersom Joyce fortsatte att revidera korrektur fram till två dagar före tryckning 1922. Då avslutades processen och ett nytt skede i romankonstens historia hade inletts.

Siffrorna erbjuder konkreta utgångspunkter för att undersöka viktiga frågor om romanens omfång, stil, tillkomst, läsekrets och utformning. Bulsons digitala läsning är nydanande, någon gång alltför spekulativ, hela tiden engagerande. Just därför att han är medveten om att ”Ulysses” som litterär text naturligtvis vida överstiger summan av sina numeriska delar. Vad som saknas är ett litteratursociologiskt sammanhang för de digitala beräkningarna. Det erbjuder Clare Hutton, verksam vid Loughborough University i England, med sin solida historisering av materialet i ”Serial encounters: ”Ulysses” and The Little Review” (Oxford University Press).

Högmodernismens ikon nu också ett ”kvantifierbart objekt”.
Högmodernismens ikon nu också ett ”kvantifierbart objekt”. Foto: Lars Boström

Läsningen av följetongsversionen av ”Ulysses” måste ha tillgått på ett annat sätt än läsningen av bokprodukten. Hutton påminner nyttigt om att dåtidens läsare, vana vid att läsa följetongslitteratur, här konfronterades med en följetong i modernistisk anda utan de förklaringar och sammanfattningar av handlingen som ofta hjälpte läsaren av den realistiska följetongslitteraturen. Redaktörerna Margaret Anderson och Jane Heap med flera försvarade romanen inför kritik från oförstående och avståndstagande läsare i tidskriftens insändarspalt. Det skapade ett brus runt ”Ulysses”, befordrade en kotterikänsla, sanktionerade en tolkningsgemenskap.

Tidskriftens historia, dess övriga innehåll och andra bidrag – av författare som numer ingår i modernismens kanon: Djuna Barnes, Marianne Moore, William Carlos Williams – blir väsentliga för att rätt bedöma det amerikanska modernistiska sammanhang som följetongsversionen var inbäddad i. Hit hör också personer som spelade en roll bakom kulisserna, inte minst mecenaten och New York-advokaten John Quinn.

Med nytt arkivmaterial tar sig Hutton an den famösa obscenitetsrättegången mot ”The Little Review”. Quinn uppträdde som försvarare angelägen om att Joyces roman skulle kunna publiceras på vederbörligt sätt i bokform i USA med Joyces copyright säkrad, vilket skulle undanröja risken för piratkopiering. Frågan gällde om det amerikanska postverket gjorde rätt som förklarade fyra nummer av tidskriften för ”icke postbara” på grund av att de avsnitt av ”Ulysses” som ingick skulle vara ”obscen” litteratur.

Med nytt arkivmaterial tar sig Hutton an den famösa obscenitetsrättegången

Det kontroversiella numret av tidskriften var det för juli/augusti 1920 som innehöll delar av episod 14 – ”Nausikaa” – i vilken voyeuren Bloom på avstånd betraktar Gerty MacDowell på Sandymount Strand, masturberar och når sin kulmen till ackompanjemang av exploderande raketer. De båda redaktörerna befanns skyldiga och dömdes att betala femtio dollar var i böter. Ett resultat av utslaget var att det i princip blev omöjligt att publicera ”Ulysses” i bokform i USA och England.

Joyces utkast och manuskriptversioner, hans egenhändigt renskrivna manuskript, skrivmaskinsmanuskript av olika maskinskriverskor, korrektur i skilda stadier med ständiga tillägg och ändringar, Joyces svaga syn, tryckares och sättares varierande kunskaper i engelska, har bidragit till att de två första tryckta versionerna av texten innehåller missförstånd och transkriptionsfel. Hutton jämför två ’felaktiga’ versioner av texten med varandra och redogör för hur ”Ulysses” förändras för läsaren på sin resa från New York till Paris. Metoden benämns digital genes och kombinerar traditionell närläsning med översiktsläsning online, för att jämföra och flexibelt kunna röra sig mellan olika informationsflöden, och maskinläsning – textanalys genom datoralgoritmer.

Det visar sig att mycket händer med texten. Efter att Joyce kommit till Paris i juli 1920 fullbordade han där sin roman. Han gör texten mer specifik genom att fördjupa kulturella, geografiska, politiska och sociala aspekter. Leopold Blooms tankeströmmar utvidgas, liksom karaktäristiken av Stephen Dedalus, om än i mindre utsträckning. Fraser och ledmotiv tillkommer för att öka de interna sambanden. Stilarna görs mer komplicerade och varierade. Hänvisningar till kropp och sexualitet blir mer explicita och så vidare....

När romanen skulle lanseras i en offentlig tillställning på Adrienne Monniers bokhandel i Paris 1921 lär Joyce ha sagt: ”Jag har lagt in så många gåtor och bryderier att den kommer att hålla professorerna sysselsatta i århundraden med att argumentera om vad jag menade, och det är enda sättet att försäkra sig om odödlighet.”

I år är det hundra år sedan 1900-talets mest inflytelserika roman utkom och Joyceindustrin producerar oförtrutet nytt vetande.

Läs mer om äldre och nya böcker och om Ulysses.

Ämnen i artikeln

Kulturdebatt
Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt