Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-04-15 20:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/dry-cleaning-visar-hur-man-kan-hantera-tristess/

Skivrecensioner

Dry Cleaning visar hur man kan hantera tristess

Dry Cleaning.
Dry Cleaning. Foto: Playground

Florence Shaws släpiga röst, hennes lakoniska framförande och de gråbleka vardagsberättelserna lyfter Dry Cleaning över den genomsnittliga postpunkigt taggiga indiepoppen, skriver Mattias Dahlström.

Det är det gamla vanliga. Tre av medlemmarna i Dry Cleaning har tidigare varit med i lite olika band och bestämde sig för att försöka göra något tillsammans, men det var inte förrän de bjöd in Florence Shaw att bli bandets sångerska som allt klickade. Eller sångerska förresten: ”du behöver inte sjunga, du kan bara prata om du vill” var den, skulle det visa sig, geniala uppmaningen Shaw fick av de övriga medlemmarna.

Det som skiljer Dry Cleaning från de flesta andra band är hur mycket det klickade och hur stor skillnad Shaws intåg gjorde. För utan att – så mycket – förringa de övriga medlemmarnas bidrag är det tveklöst Shaws släpiga röst, lakoniska framförande och gråbleka vardagsberättelser som fascinerar och lyfter ”New long leg” över den genomsnittliga postpunkigt taggiga indiepoppen.

Även om det inte är uttalat är gruppens debutalbum på många sätt en perfekt pandemiskildring av påtvingad isolering, för det kretsar i hög utsträckning kring hur man hanterar tristess. Till och med bandnamnet låter vardagligt småtråkigt: ”åh, i dag måste jag hinna förbi kemtvätten på lunchen så jag hinner hem till Teams-mötet vid halv två”.

Shaw speglar sitt eget liv, sina egna relationsmisslyckanden och allmänna tillkortakommanden, i till synes obetydliga, men självklart betydelsebärande, detaljer. Redan i inledande ”Scratchcard Lanyard” sammanfattar hon egentligen hela albumets genomgående känsloläge med ”do everything – feel nothing”.

Bästa spår: ”More big birds”

Läs mer om musik och fler texter av Mattias Dahlström

Ämnen i artikeln

Musik
Dagens skiva

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt