Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-04-23 04:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/elisabeth-hjorths-mutant-ar-en-essa-med-manga-spar/

Bokrecensioner

Elisabeth Hjorths ”Mutant” är en essä med många spår

Elisabeth Hjorth är författare och lektor i litterär gestaltning vid HDK­-Valand.
Elisabeth Hjorth är författare och lektor i litterär gestaltning vid HDK­-Valand. Foto: Sima Wolgast

Elisabeth Hjorths essä ”Mutant” handlar bland annat om hur man egentligen ska finnas till i världen. Kristina Lindquist har läst en spretig mutation.

Få saker är mer skrämmande än en fiende som ständigt byter skepnad. Därför var det nästan rörande när medierna för ett par månader skrek ut varningen om nya coronavarianter från Storbritannien och Sydafrika – som om de nationella etiketterna på något sätt gjorde faran mer hanterlig. Mot ett muterande virus finns ingen enkel seger inom räckhåll, dramaturgin blir uppbruten, det linjära händelseförlopp som alla önskar sig flyter ut i något som snarare liknar ett tillstånd.

Författaren Elisabeth Hjorth bär på en egen mutation, ett minne från ett kopieringsfel i celldelningen, vars krångliga namn hon aldrig kan lära sig men som gett upphov till en tumör som grönklädda kirurger nu plockat bort. I operationsärret som löper över magen börjar hennes bok. Hon skriver: ”Jag har blivit av med halva bukspottkörteln och hela mjälten, men verkligen försökt utvinna något poetiskt ur tanken på att vara mutant.” Låt mig konstatera att hon har lyckats.

Elisabeth Hjorth går i den här essän i förtrolig dialog med förväntade husgudar som Adrienne Rich, Audre Lorde och Hélène Cixous – och i polemik med andra, som Gilles Deleuze. Texten rör sig kring skrivande, moderskap, sexualitet, klass, flickblivande och ett kvinnoliv som mer än något annat tycks gå ut på att korrigera och slipa fram något bättre. Hon citerar ur Rachel Cusks roman ”Konturer”, där det sägs att fantasin om förbättring ”har lagt beslag på vår mest djupgående verklighetsuppfattning”.

”Mutant” av Elisabeth Hjorth.
”Mutant” av Elisabeth Hjorth. Foto: Glänta

Tilltalet är explicit personligt (och ibland privat, tänk snabbis på lunchen) och Hjorth konstaterar att kvinnors personliga skrivande ofta har betraktats som terapeutiskt och en form av billig poäng medan män som skriver om egna erfarenheter uppfattas som universella ”av ren tradition”. Men hon vill inte skriva om det allmängiltiga, sanna eller mytiska: ”Hellre billiga poänger än universell skönhet”.

I sin doktorsavhandling ”Förtvivlade läsningar” (Glänta, 2015) undersökte Hjorth mötet med litteraturen som en etisk praktik, och jag tycker mig mycket riktigt urskilja ett slags stränghet i den här texten – en stränghet som hon riktar mot sitt eget skapande.

I vissa passager medför detta en välgörande laddning i både språk och komposition. Det är som att hon placerar sig själv och läsaren i ett slutet rum med en uppgift att lösa – en som handlar om hur man egentligen ska finnas till i den här världen. I andra delar liknar det mer pliktskyldig redovisning. Det gäller inte minst passagerna om ”kulturklubben” Forum och den numera brottsdömda kulturprofilen. När hon skriver att ”vi var poeter och feminister som legitimerade ett auktoritärt, misogynt och elitistiskt sammanhang” för att ”begär och karriär är krafter som grumlar ideologi och omdöme” tror jag inte att det främst handlar om att söka absolution. Snarare får jag känslan av att Elisabeth Hjorth helt enkelt inte kan gå vidare förrän detta är sagt, vilket inte riktigt gynnar läsningen som sådan.

En liknande distans uppstår ibland i det formaliserade politiska språk som Hjorth väver in i sitt eget. Jag syftar inte alls på att det goda skrivandet skulle ”bryta sig loss” från det politiska. Allt i den här boken är både politiskt och konstnärligt beskaffat, där finns ingen motsättning. Det handlar snarare om en fyrkantighet och ett främlingskap i vissa språkliga figurer, vilket hon dessutom tycks medveten om. Vid en resa till Sydafrika frågar ett av barnen om apartheid och orden faller otympligt omkring dem – de kan inte omfatta frågans djup. Man kan ju tro sig känna till sin ”position i det vita narrativet” och ändå bli chockad av förkrossande tydliga anekdoter om att vita i ett bostadsområde får ett sms med bokstäverna ”BM” varje gång en svart man rör sig i kvarteret.

”Mutant” är en essä med många spår, men den korthuggna och infallsrika prosan hålls samman av en ständigt närvarande flickgestalt – hon som bär på mellanpositionens vilda motstånd och samtidigt tvingas till anpassning, kontroll, förbättring. Och kanske är det därför det trots allt kan finnas en frihet i att sakna kontroll över den där mutationen – mutationer är ju mycket riktigt ”förändringar som inte är förbättringar”. I dessa resonemang ryms ett försvar för själva varandet, för att fortsätta vara vid liv, där Hjorths röst ljuder som allra klarast. ”Att kvinnor insisterar på att skriva om sina liv betyder att de insisterar på att inte vara döda”, skriver hon. För mig liknar det nästan universell skönhet.

Läs fler texter av Kristina Lindquist och fler recensioner av nya böcker i DN Kultur.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt