Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-10-05 10:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/elisabeth-moss-jag-ar-inte-radd-for-att-gora-fula-miner/

KULTUR

Elisabeth Moss: ”Jag är inte rädd för att göra fula miner”

”Jag tycker om att visa förkroppsligandet av vad en karaktär går igenom. Samtidigt finns det stunder då stillheten är lika viktig och när den kan kommunicera väldigt mycket”, säger Elisabeth Moss.

Skådespelaren Elisabeth Moss dras till komplicerade kvinnliga rollfigurer, och betraktar hela sin kropp som ett verktyg för att berätta historier. I mitten av september återvänder hon till rollen som June i ”The handmaid’s tale” – en tv-serie som blivit symbol i politiska debatter om kvinnors rättigheter.

I början av maj kunde Politico avslöja att USA:s högsta domstol röstat om framtiden för ”Roe mot Wade”, den dom från 1973 som garanterat rätten till abort i landet. Enligt ett utkast tidningen tagit del av var en majoritet av domstolens ledamöter för att häva domen.

Avslöjandet kom mitt under inspelningen av den femte säsongen av HBO Max ”The handmaid’s tale”. Tv-serien som bygger på Margaret Atwoods dystopiska roman från 1985 skildrar ett framtida auktoritärt och patriarkalt USA kallat Gilead, där en utbredd infertilitet lett till att de få fertila kvinnorna tvingats in i sexuellt slaveri. Berättelsen har blivit en återkommande referens i debatter om feminism, reproduktiv hälsa och kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar. Redan när den första säsongen hade premiär 2017 användes serien som ett varnande exempel av såväl metoorörelsen som i protesterna mot dåvarande presidenten Donald Trump.

Elisabeth Moss, som spelar huvudrollen June men som också kommit att agera både exekutiv producent och regissör, beskriver inspelningsteamets reaktioner på Politicos avslöjande som ”mänskliga”.

– Vi har tyvärr upplevt ett flertal tillfällen då saker hänt runt om i världen, inte bara i USA, som har haft relevans för det vi gör. Ibland till och med det vi gjort just den dagen under inspelningen. Det är alltid något vi lägger märke till och uppmärksammar, men vi önskar att det inte hade behövt vara så, säger hon och fortsätter:

– Vi önskar att serien inte hade behövt vara så relevant utan bara skildrat en helt vilt dystopisk framtid, som ingen skulle kunna tänka sig kan bli verklighet någonstans. Men så är det inte, det finns tyvärr en relevans.

Bild 1 av 2
Foto: AP Photo / Silvia Izquierdo

Under seriens gång har hon skildrat Junes resa från förslavad tjänarinna till upprorisk frihetskämpe, via en stegrande grad av djupt traumatiserande händelser. I den fjärde säsongen lyckades June till slut fly från fångenskapens Gilead till frihetens Kanada och i ett brutalt sista kapitel medverkade hon till att döda sin tidigare ”ägare” och våldtäktsman.

När nästa säsong har premiär den 15 september får rollfiguren utforska hur även friheten präglas av långvarigt trauma. Elisabeth Moss, som tidigare spelat presidentdotter i ”West wing”, hårdhudad copywriter i ”Mad men” och plågad polis i ”Top of the lake”, är inte främmande för att skildra varken mörker eller komplexa personligheter. Tvärtom är det något hon dras till, säger hon.

– För mig är det vad jag tycker är mest intressant och roligt. Vissa är bra på att få andra att skratta, andra jättebra på att berätta kärlekshistorier. Jag gillar det också, men som skådespelare dras jag mer till kvinnor som är komplicerade, som hanterar och går igenom utmaningar – oavsett om det är på arbetsplatsen eller i en dystopisk framtid.

– Jag vet inte varför, jag tycker bara att det är intressant att försöka förstå den typen av person.

I rollen som den plågade June låter hon både ansikte och kropp visa även de mer groteska sidorna av ilska, sorg och glädje

Klart är, säger hon, att det inte är ett uttryck för en inåtblickande hantering av egna, undertryckta trauman. Om något är det möjligen motsatsen. I en intervju med New Yorker tidigare i somras beskrev hon i stället resorna till den känslomässiga underjord som rolltolkningarna kan innebära som: ”Kul.”

– Ja jag tycker att livet ska vara roligt och jag vill göra sådant som är kul, säger hon.

– Och jag tycker att mitt jobb är väldigt roligt. Att vara på inspelning är det roligaste jag vet, eller missförstå mig rätt – jag tycker om semester och middagar också, jag är inte galen – men jag har så roligt på jobbet. Det är kanske inte mer djupt och komplicerat än så.

Elisabeth Moss aktuell i den femte säsongen av ”The handmaids tale”.
Foto: Magnus Sundholm/Shutterstock

Elisabeth Moss skådespeleri är ett fysiskt sådant. Inte minst i rollen som den plågade June låter hon både ansikte och kropp visa även de mer groteska sidorna av ilska, sorg och glädje. Hon beskriver det själv som en rest från uppväxtens dansande. Uppvuxen i en musikalisk familj blev dansen hennes instrument och hon sågs som ung tonåring som ett balettlöfte. Som 15-åring tvingades hon till slut välja: Balett eller skådespeleri?

”Jag minns att jag tänkte att jag ville ha en karriär som sträckte sig även bortom 35”, sade hon till New Yorker i somras.

Kvar blev en naturlig instinkt att berätta även med kroppen, oavsett om den är i rörelse eller helt stilla, säger hon till DN.

– Jag lärde mig tidigt att berätta historier och visa känslor med min kropp. Jag betraktar min kropp som ett verktyg i det jag gör. Jag tycker om att visa förkroppsligandet av vad en karaktär går igenom. Samtidigt finns det stunder då stillheten är lika viktig och när den kan kommunicera väldigt mycket. Jag tror att dansandet gjorde mig medveten om att man kan använda hela sin kropp för att kommunicera något.

Elisabeth Moss återvänder flera gånger till förkroppsligandet som just en instinkt, något som sker omedvetet.

– Jag är inte alls självmedveten som person och jag tror att det gör sig gällande i mitt skådespelande också. Jag är inte rädd för att göra fula miner, jag tänker inte på hur jag ser ut när jag skådespelar. Jag tänker bara på att visa känslorna och att föra berättelsen framåt. Så det finns ett förkroppsligande även där – jag tänker inte på hur jag ska hålla mitt ansikte eller huvud i den position som ser allra bäst ut.

Har du alltid varit bekväm med att använda din kropp så mycket och på det sättet – som ett verktyg?

– Ja jag har nog inte tänkt på det tidigare. Men det har kommit väldigt instinktivt genom åren. Det var först under arbetet med ”The handmaid’s tale”, när jag fick kommentarer om mitt skådespeleri, som jag insåg att jag faktiskt använder mitt ansikte och min kropp på det sättet, säger hon.

I slutet av juni blev USA:s högsta domstols beslut att riva upp den nationella aborträtten verklighet. Sedan dess har ett tiotal amerikanska delstater infört stränga abortlagar, och fler väntas följa. I protester under sommaren har demonstranter insvepta i röda mantlar och med vita huvuddukar varit ett vanligt inslag, en tydlig referens till de förslavade tjänarinnornas dräkter i tv-seriens dystopiska Gilead. Liknande dräkter har använts av demonstranter i bland annat Brasilien, Polen, Argentina och Guatemala.

Margaret Atwood själv kritiserade i våras domstolens läckta beslut genom en inte allför subtil parallell till sin berättelse i The Guardian, där hon bland annat skrev att ”påtvingad födsel är slaveri”. Även Elisabeth Moss är förstås väl medveten om det kulturella och politiska avtryck ”The handmaid’s tale” har gjort, men är noga med att understryka att det inte har varit tv-seriens primära mål. I stället beskriver hon det som en ”enorm och ödmjukande ära”.

– Vårt fokus är att berätta de här rollfigurernas historia, Junes historia, Serenas berättelse. Där är vårt fokus. När det börjar slå an hos människor runt om i världen, som känner att vi talar för dem, ger dem en röst, står upp för dem eller ger plats åt en upplevelse som de har haft, så är det verkligen en stor ära, säger hon.

– Det får en att känna sig ännu mer tacksam. Det är inte vårt främsta mål med den här serien – för vi gör just en tv-serie – men om man kan göra avtryck eller ge en röst till marginaliserade människor, hur kan man inte känna sig hedrad och rörd av det?

Ämnen i artikeln

DN intervju
Tv-serier

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt