Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-25 23:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/elnaz-baghlanian-skriver-om-exilen-och-sommarstallets-terror/

BÖCKER | RECENSION

Elnaz Baghlanian skriver om exilen och sommarställets terror

Bild 1 av 2 Elnaz Baghlanian är född 1982.
Foto: Malcolm Fallenius
Bild 2 av 2

I Elnaz Baghlanians debutbok ställs sommarstugans idyll mot exilberättelsens rotlöshet. Viola Bao har läst en vacker familjehistoria som kanske har tagit väl få risker.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Få saker är vi så tvångsmatade med i Sverige som bilden av det svenska sommarstället – den röda stugan, naturidyllen. Det är en så djupt inetsad del av den nationella självbilden att också vi som tillbringade varje sommar i förorten kände av dess frånvaro som ett slags existentiellt sjukdomssymptom.

Inte för att sommarstället inte kan vara alienerande för en besökare. Omgiven av den väv av historia som nedärvda föremål och ritualer spinner hårt kring en plats, vandrar det havande diktjaget i ”Prologer” omkring på partnerns lantställe med en malande rädsla, som vore hon en inkräktare: ”Allt som mamma i alla år trott varit fult och skamligt, är fint och åtråvärt här. Kantstött omaka porslin. Slitna trasmattor. Möbler som bleknat och tapeter som flagnat. Allt skapar en berättelse.” Debutanten Elnaz Baghlanian skildrar ett slags sommarställets ontologiska terror, som sätter diktjagets egen rotlöshet i relief. När partnern är borta har hon sönder saker i huset, skyller sedan på en olycka (”Det blir på något sätt lite lättare att andas”).

I bakgrunden finns en familjehistoria: den iranska revolutionen, kriget, flykten till Sverige. En mamma som velat begrava det förflutna, som metodiskt tvättat bort sin brytning, och en dotter som vuxit upp utan familjehistoria. När modern, på grund av begynnande demens, börjat tappa svenskan och dottern ställs inför frågan om vems historia barnet kommer att ärva, påbörjas det mödosamma arbetet att fylla i de tystnader som exil, assimilering och generationsglapp skapat.

”Prologer” är på många sätt en klassisk exilberättelse med igenkännbara attribut. Form- och språkmässigt är den relativt enkel och konventionell, skriven på en städad prosalyrik och ett rakt bildspråk, och jag tänker stundtals att Baghlanian – som är litterär chef på Atlas förlag och styrelseledamot i Svenska PEN och alltså inte utan litterär bevandring – tagit väl få risker.

Samtidigt bär ”Prologer” fram en självständig familjehistoria med egna smärtpunkter, vars specificitet också speglas i formen. ”Jag undrar ibland varför det inte finns mer motstånd och ifrågasättande i vår berättelse,” undrar diktjaget – och texten vittnar också om en sådan hållning. Här finns inget uppror, ingen föreställning om skrivandet som motståndshandling; tonen är varken politiserat ilsken eller sorgetyngt elegisk, utan snarare lågaffektivt lakonisk, vilket också kan läsas som en särskild typ av assimilationserfarenhet eller postmigratorisk känslostruktur, som förtjänar att registreras i egen rätt.

Förskjutningarna sker istället i det lilla. I naturen hittar diktjaget tecken för familjen: ekollonet och eken, nötskrikan som gömmer tusentals frön som sedan grävs upp under vintern: ”Jag fantiserar om att mamma är en nötskrika som en dag hittar alla sina gömställen.” Så börjar diktjaget inte bara att sätta ord och bilder på sina minnen, utan omformar också den klassiska svenska sommaridyllen till ett slags exilens och mellanförskapets mentala landskap.

Jag önskar att Baghlanian petat djupare i de svåra frågorna. Inte för att jag, som Josefin de Gregorio i SvD, anser att ”temat är så pass välbekant” – talande för den mättnadskänsla som så snabbt uppstår bland vita kritiker kring berättelser om exil – utan tvärtom för att så mycket faktiskt är oskrivet i svensk litteratur. ”Vad händer med ett barn som tvingas se sina föräldrar svälja stoltheten?”, ”Vem övergav vem? Vad går att ta tillbaka?” – dessa bokens frågor om glömska och avstånd ekar i mitt huvud, och jag vill kasta dem tillbaka på boken igen och igen.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt