Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-08-14 15:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/elsa-kugelberg-svensk-sakerhetspolitik-har-alltid-utgatt-fran-geopolitiska-intressen/

KULTUR | KRÖNIKA

Elsa Kugelberg: Svensk säkerhetspolitik har alltid utgått från geopolitiska intressen

Att Sverige undslapp andra världskriget berodde bland annat på den typ av realism och skumma uppgörelser som påstås omge Natoprocessen, skriver Elsa Kugelberg.
Att Sverige undslapp andra världskriget berodde bland annat på den typ av realism och skumma uppgörelser som påstås omge Natoprocessen, skriver Elsa Kugelberg. Foto: Magnus Hallgren

Många menar att ansökningsprocessen till Nato markerar slutet på Sveriges idealism och öppenhet. Men alla som kan sin historia vet att vi ofta träffat överenskommelser i hemliga rum, skriver Elsa Kugelberg.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Hjalmar Branting tog 1921 emot Nobels fredspris för sitt arbete med Nationernas förbund. Hemma hade hans liberal-socialdemokratiska regering fått kritik för sitt brott med neutralitetspolitiken. NF-medlemskapet innebar att Sverige vände sig utåt. Svenskheten skulle inte längre definieras som oberoende – att ”utan avsaknad och smärta kunna umbära Europa”, som Carl Love Jonas Almqvist 1838 beskrev i essän ”Svenska fattigdomens betydelse”.

Brantings kritik var hård mot vänstern och högern, som inte insåg att Sveriges plats är ”bland de demokratiska folk” som var ledande i NF, bland vilka det ”sannerligen inte saknas män och kvinnor som se med förstående på våra önskningar om förbättringar av förbundet, om bättre tryggande av freden, om snabbare takt i avrustningen och över huvud taget ett bättre samförstånd för den olyckliga mänskligheten”.

Hundra år senare uttrycker sig utrikesminister Ann Linde snarlikt, men om Nato: dess ”grundläggande syfte är att bevara freden och förhindra aggression … Natos mål är en säkrare värld för alla och alliansen strävar efter att skapa förutsättningar för en kärnvapenfri värld”, i alliansen finns likasinnade demokratier som driver på för nedrustning.

På onsdagen röstade den amerikanska senaten nästan enhälligt för Sveriges medlemskapsansökan. Regeringen kan tala fritt om det som under 1900-talet var hemligt; försvarsministern skriver på DN Debatt att Nato innebär ”utomordentliga möjligheter” för att fördjupa samarbetet med USA. Man behöver inte längre låtsas vara neutral, vare sig inför det egna folket eller inför världen.

Ändå har Natodebatten under våren präglats av en idé om ansökningsprocessen som ett gigantiskt normbrott – slutet på idealism och öppenhet i utrikespolitiken. Göteborgs-Postens kulturchef Björn Werner vill helst bara blunda när partierna ”säljer ut vår självständighet” och överger den neutralitetsprincip ”som i över 200 år hållit Sverige utanför det krig och elände som plågat resten av Europa”.

Som Peter Englund ofta tvingas upprepa, var det inte tack vare en ”idealistiskt motiverad viljehandling” som Sverige slapp Europas krig

Det här är inget försvar för Natoansökan, bara en stilla undran: har han blundat hela livet? Som alla andra vet är det knappast nu, 2022, i och med den solkiga förhandlingen med Turkiet, som Sverige för första gången prioriterar geopolitiken, sviker minoriteter och gör upp i hemliga rum.

De flesta svenskar känner till att Hitler invaderade länder i Europa för att han tyckte sig ha rätt att expandera Tysklands territorium – inte för att dessa andra länder inte var neutrala. Precis som Sverige var även Norge, Danmark, Belgien (och så vidare) det. Det räckte inte.

Som Peter Englund ofta tvingas upprepa, var det inte tack vare en ”idealistiskt motiverad viljehandling” som Sverige slapp Europas krig. Bidrog gjorde dock, som bekant, bland annat den typ av realism och skumma uppgörelser som påstås omge Natoprocessen.

Och efter det kriget? Sverige skällde på USA – men samarbetade med dem. Drev på för nedrustning, men hade samtidigt ett inhemskt kärnvapenprogram.

Hos 1920-talets Hjalmar Branting hade motviljan mot rysk imperialism sin grund i både idealism och geopolitik. Han var övertygad om varje folks rätt att styra sig själva, men såg också att fria finska och baltiska territorier innebar en strategisk fördel: de fungerade som en buffertzon mellan Sverige och Ryssland. Som Olle Svenning skriver i sin biografi över Branting, var denne till och med öppen för att säkra den genom en svensk militär intervention om det skulle behövas.

Den svenska säkerhetspolitiken har alltid utgått från geopolitiska intressen – ibland på tvärs med socialdemokratiska och liberala ideal, ibland i samklang med dem. Den som inte låtsas om det kommer feltolka historien och förbli irrelevant i vår egen tid.

Läs fler texter av Elsa Kugelberg, exempelvis ”Vi vill gå vidare, men lidandet för dem med postcovid kan inte viftas bort”.

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt