Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-03-05 23:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/emma-frans-skriver-folkbildning-pa-steroider/

Bokrecensioner

Emma Frans skriver folkbildning på steroider

Bild 1 av 2 Emma Frans.
Foto: Volante
Bild 2 av 2 Omslaget till Emma Frans bok ”Alla tvättar händerna”.
Foto: Volante

Sällan har suget efter folklig pedagogik varit större än under pandemin. Niklas Ekdal läser epidemiologen Emma Frans bok ”Alla tvättar händerna” som varvar funderingar vid den mediala frontlinjen med lättfattlig vetenskap.

När digerdöden nådde Sverige på 1300-talet uppfattades farsoten som Guds straff. Dåtidens ledande opinionsbildare Heliga Birgitta såg roten till det onda i kvinnors syndiga klädsel.

Det skulle dröja fem hundra år innan den fejkade nyheten definitivt trumfades av fakta, genom upptäckten av bakterien Yersinia Pestis. I dag gör vi liknande kunskapsresor inom loppet av fem timmar, både fram och tillbaka.

Vetenskap har en särskilt tyngd i Sverige, där vi sägs vara mindre religiösa och vidskepliga än i andra länder. När den heliga vetenskapen korsas med den ännu heligare välfärden blir resultatet … Folkhälsomyndigheten.

Nyss en kelgris, nu ett sorgebarn, eller möjligen en syndabock. Det enda säkra i pestens år är att folkhälsan står i centrum och att många har farit illa.

Mycket har ju hänt sedan första hostan i Wuhan. Inte minst har experters stjärnor stigit och dalat på ett fascinerande sätt

Från folkhem och folkhälsa är steget kort till folkbildning. Orden doftar naftalin (likt folkpark, folkskola, folkrörelse) men innebörden står lyckligtvis högt i kurs fortfarande. Sällan har suget efter folklig pedagogik varit större än under pandemin. En som verkligen levererat är epidemiologen Emma Frans.

Ni har sett tevesoffan. Nu kommer boken, i form av en personlig kalender från året som Gud glömde. Funderingar vid den mediala frontlinjen varvade med lättfattlig vetenskap. Den riktiga fronten i sjukvården är osynlig i ”Alla tvättar händerna”, men böcker om den är förhoppningsvis också på väg.

Det snabbt skrivna är ofta det långt skrivna, så även i fallet Frans. Mycket har ju hänt sedan första hostan i Wuhan. Inte minst har experters stjärnor stigit och dalat på ett fascinerande sätt.

Om ärendet är folkbildning och ämnet folkhälsa så domineras denna bok av ett annat ord med samma förled: folkkär. När Sverige kallar ställer författaren upp överallt, bara slagen av den ständige Tegnell. Hon riskerar att bli en vetenskapens Lill-Babs. Men doktor Frans vore inte doktor Frans utan cool distans också till denna roll.

Läs mer. Emma Frans: ”Jag pressar mig själv till att göra saker jag inte är bekväm med”

För att någon ska bli folkkär måste det finnas ett folk. En av pandemins omtumlande aspekter är att vi blivit varse något annat: tio miljoner ensamma individer. Det där med ”folk” funkar inte längre. Men vart är vi då på väg?

Fenomenet Emma Frans ger ledtrådar. Hon är en paradox med ett ben i det gamla och ett i det nya. Akademisk tyngd från förr, men med modernt tilltal. Förkämpe för upplysning, men med en stil för sociala medier. Gudarna ska veta att vi behöver dem som klarar denna dubbla beställning. Samtidigt går det inte blunda för konflikten mellan klicklogik och forskningslogik.

Algoritmerna vill ha underhållning, konfrontation. I laboratoriet gäller andra regler: gnetigt anslagssökande, provisoriska sanningar, tålamod. Om nätet är ett schackbräde av svart och vitt är forskningen en grå cell. Känsla mot förnuft. Twitter mot tvivel.

När Emma Frans slog igenom hade hon en profilbild med sminkad blåtira och basebollträ. Då antalet följare passerade ett helt Uppsala bytte hon till vit rock och provrör. När många börjar se en som auktoritet håller det inte att ”veva”, som hon klokt noterar.

Urtypen är naturligtvis Hans Rosling, professorn i internationell hälsa som gick bort 2017. Forskaren som estradör. Entertainern med ett budskap

Medier slår politik men vetenskap slår medier. Forskningen väntas fixa allt från klimatet till pandemier. Vitrocken är vår hjälte, särskilt om hen kan förklara saker på Youtube.

Urtypen är naturligtvis Hans Rosling, professorn i internationell hälsa som gick bort 2017. Forskaren som estradör. Entertainern med ett budskap.

”Jag har rätt och du har fel”, sade Rosling till journalister, och det var ingen tvekan om vem publiken skrattade åt. Emma Frans har mjukare stil. För att använda hennes eget ord saknar hon manligt ”storkukslugn”.

Likväl är hon en av få som hållit huvudet kallt senaste året. Också detta provocerar. Är hon FÖR eller EMOT Folkhälsomyndigheten? Twittrare skriver att hon gör sig ”medskyldig till brott mot mänskligheten”. Att förklara forskningsläget och statens mer eller mindre lyckade åtgärder är alltså lika med nazism. Godwins lag börjar framstå som rena gummiparagrafen.

Upplägget i dagboken är one damned thing after another. I stora världen: tragedier, smittspårning, vårdkaos. I Emmas liv: teve, radio, poddar, artiklar, twittrande. Hon är väl värd alla sina priser för detta, men i bokform blir mediamanin lite monoton.

Efter fyrahundra sidor är det bara den ymniga sushin som håller blodsockret uppe

I något läge befarar epidemiologen att hon ska gå in i väggen, och läsaren känner likadant. Efter fyrahundra sidor är det bara den ymniga sushin som håller blodsockret uppe. Möjligen beror det mer på att man är trött på viruset än på Emma Frans.

Till skillnad från i andra hyllade dagböcker finns ju något dramatiskt att berätta här. Men ”Alla tvättar händerna” hade mått bra av lite norénsk eller lundellsk svärta. Året när alla tvådde sina händer har ju lämnat en bitter eftersmak. Om vi fortfarande diskuterade Palmemordet och Estonia år 2020 så kommer vi garanterat att diskutera coronan 2050.

Läs fler texter av Niklas Ekdal och fler av DN:s bokrecensioner

Läs mer:

Varför är det så tyst om hur pandemin hotar vår demokrati?

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt