Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-10-22 20:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/en-grundlurad-kvinnas-vittnesmal-odelaggaren-vacker-forakt-och-forstaelse/

Bokrecensioner

En grundlurad kvinnas vittnesmål – ”Ödeläggaren” väcker förakt och förståelse

Bild 1 av 3 Christina Herrströms roman ”Ödeläggaren” är direkt uppskakande.
Foto: Stefan Tell
Bild 2 av 3
Bild 3 av 3

Grundlurad av en sol-och-vårare, i färd med att hamna på gatan. Christina Herrströms nya bok är en skildring av hur hon själv hamnade i en bedragares malström. Jonas Thente sätter sig på en gungbräda mellan förakt och förståelse.

Det var rätt länge sedan jag läste en bok som fick mig att ömsom himla emfatiskt med ögonen, ömsom nicka förstående och helt sänka garden. Christina Herrström klär i och med ”Ödeläggaren” av själva själen naken, och det är som bekant ofta svårt för en betraktare att stå ut med.

Såhär: Herrström är den hyllade, prisbelönta författaren bakom moderna ungdomsskildringar som ”Glappet”, ”Ebba och ”Didrik” och ytterligare böcker. Hon har med rätta applåderats för sina djupgående analyser av maktspel, genusfällor och mänskliga beteenden som sätter självbevarelsedriften på spel.

2007 möter hon för första gången Sam. Han leder hennes kör i en kyrka på Södermalm i Stockholm.

Tre år senare möter hon honom på nytt, och han börjar fastna på henne: förstående, insiktsfull, spirituell. Hon anförtror sig. Han förstår och peppar; lägger på minnet och ser henne. Fem år efter det är Christina skuldsatt till den grad att hon står inför ett liv som hemlös, på gatan, och ifrågasatt – närapå föraktad – av sin släkt och sina vänner.

”Ödeläggaren” måste ha varit en ohyggligt svår roman att skriva. Jag kallar den för roman; dels för att den är upplagd som en sofistikerad spänningsroman med mycket väl komponerade vågor av storm och bränningar av stillhet. Men också för att alla självbiografiska skildringar implicerar tolkningar och fiktionalisering av vad som skett, även om Herrström här lutar sig mot sina egna dagboksanteckningar.

Det är märklig bok. Självbiografisk true crime och samtidigt en fascinerande upptäcksresa i det autofiktiva. För sällan är det så uppenbart som i denna bok att det finns två berättare i en autofiktion: Christina som huvudperson i den omedelbara destruktivitetens förlopp, och Christina som i efterhand skildrar sig själv som hon var på den tiden. Skildrar och skäms.

För hur kunde det bli så här?

Det är vad romanen försöker förklara.

Kunde vem som helst hamna där Christina Herrström hamnade? Det är frågan. Sol-och-våraren Sam fiskar efter svagheter, och svagheter har vi alla. Som en blodhund sniffar han fram de ömma punkterna och utnyttjar dem till perfektion. Samtidigt står i princip hela Herrströms sociala nät upp som en person och ryter åt henne att för helvete vakna upp ur transen.

Det är meningen att den här romanen skall uppröra läsaren, för vad vi har att göra med är en bikt full av självförakt och ruelser. Idiot! ropar vi åt berättaren, samtidigt som vi inte kan vara helt säkra på att vi inte hade åkt dit på samma sätt. Om vi hade varit henne. Om det hade varit just då, i den situationen.

”Ödeläggaren” är en gungbräda mellan förakt och förståelse. Mitt eget förakt får fyr när jag läser om hur Christina utan ett uns av självironi springer till spådamer och astrologer för att få seriösa råd, och jag tänker att okej: där var ju saken klar. Inte undra på att bedragarens Facebook- och damtidningstrams om själsliga överensstämmelser, new age-nonsens och manlig hudlöshet får någon som lyssnar på astrologer på fall. Så kan det ju gå. God bless!

Men samtidigt är bedragaren Sams mest övertygande lögner av ekonomisk art. Det handlar om big business som kräver investeringar och där är vi inne på ett område som snarare brukar vara betydligt mer manligt befolkat. Sam är ett heltäckande och kvalificerat proffs.

Det är en uppskakande skildring; en Androm till varnagel-thriller. Om Christina Herrström har blottat sig, så tror jag att vi läsare draperar henne med att läsa. Vad vi kan diskutera är det budskap hennes bok tycks förmedla: lita inte på den som känns enkel att älska.

Läs fler texter av Jonas Thente och fler av DN:s bokrecensioner

Läs mer: En främling ödelade Christina Herrströms liv

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt