Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-21 06:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/ensamheten-holl-pa-att-kvava-bjorn-borg/

Bokrecensioner

Ensamheten höll på att kväva Björn Borg

Björn Borg med Wimbledontrofén 1976.
Björn Borg med Wimbledontrofén 1976. Foto: Jacob Forsell/TT

Det saknas en riktig biografi om Björn Borg på svenska. Jan Söderqvist kommer inte med några stora nyheter eller djärva omvärderingar. Men hans ”Ren vilja” är ett påläst och underhållande stycke idrottshistoria, skriver Johan Croneman.

Vi är rätt många som både växte upp och blev vuxna män samtidigt med Björn Borg. Vi står fortfarande varandra väldigt nära. Det är som ett brödraskap: ”Var såg du final Ett mot McEnroe”? ”Minns du semin mot Gerulaitis -77”? (En av de bästa matcherna någonsin, förresten.) ”Vi såg den på en liten svartvit krånglande tv-jävel nere på landet i Skåne.”

Jag spelade tennis som knatte, gick i tennisskola, farsan spelade, mina kompisar spelade, långt senare blev jag en halvhygglig motionslirare med en stående tennistid på Gamla Ullevi tennishall i Göteborg. Fredagar, 13–14. Ett perfekt sätt att avsluta veckan på. Spelade i femtio år, fick aldrig riktigt ordning på min backhand och mina serveuppkast spred jag över hela himlen.

”Ren vilja. Berättelsen om Björn Borg” av Jan Söderqvist.
”Ren vilja. Berättelsen om Björn Borg” av Jan Söderqvist.

Jag var aldrig i närheten av eliten med andra ord, men jag lärde mig ändå så pass mycket att jag förstod spelet, jag lärde mig sporten, jag förstod hur inåthelvete svårt det var – och hur kolossalt ensam man är där ute på banan.

På världsnivå blir man inte mer ensam som människa. Någonsin. Alla har vi våra teorier om varför Björn Borg plötsligt lade av med tennisen och pensionerade sig vid 26 års ålder. Min teori är att han fått nog av den där djupa ensamheten som alla tennisspelare måste leva med. Han ville ut ur den där bubblan, som sakta höll på att kväva honom.

Jan Söderqvist har skrivit den biografiska ”Ren vilja. Berättelsen om Björn Borg”. Det är ett välskrivet och ett underhållande stycke idrottshistoria, heltäckande, men tyvärr också lite väl traditionellt berättat och nästan helt kliniskt befriat från både nya rön och tidigare opublicerade fakta. Nyhetsmässigt är det noll och intet.

Björn Borg servar i Kungliga hallen 1975.
Björn Borg servar i Kungliga hallen 1975. Foto: Jan Collsiöö/TT

Det är däremot ett bra uppsamlingsheat både för dem som var för unga när det begav sig och för dem som behöver påminna sig. Förhoppningarna om nya, tidigare okända, sidor av Björn Borg grusas tidigt när man förstår att Jan Söderqvist är jäkligt påläst, men knappast ägnat någon tid alls åt egna avancerade fältstudier. Han citerar friskt ur tennislitteraturen, många nya samtal hör man inte.

Jag ogillar i princip alla förord, men det Jan Söderqvist bjuder på i ”Ren vilja” är av det värre slaget. Så kopiöst många onödiga ursäkter för att det inte blev den bok han hade hoppats på (en med Björn Borg närvarande), och sedan en radda av försäkringar om varför den blev så oerhört mycket bättre tack vare att Björn Borg avböjde att medverka. Jag tycker det är rätt obegripligt – men mest onödigt. Böcker som inleds med att någon ber om ursäkt eller garderar sig mot kritik ställer till det i onödan för sig.

Jan Söderqvist har spelat mycket tennis själv och hans spelförståelse är excellent. Matchgenomgångarna är visserligen för många, som alltid i den här sortens sportbiografier, men han har utmärkt blick för spelet, intressanta synpunkter och Jan Söderqvist vet definitivt hur man dramatiserar text. Det blir bra fart på den serven.

Björn Borg firar ett matchpoäng under Wimbledonfinalen 1977.
Björn Borg firar ett matchpoäng under Wimbledonfinalen 1977. Foto: imago sportfotodienst

Jag tycker både Jan Söderqvist och boken är som bäst när han fritt funderar kring bollar, returer, vinklar, underlag, andraservar, träracketar, strängning, ja kanske när han blir som mest tennisnördig. Det är bra. Han vet en hel del om sånt. Han tycks tycka om att röra sig i den världen. Hans skildring av hur Björn Borg inte sällan föredrog penningstinna uppvisningsmatcher framför traditionellt tradiga vardagsturneringar är uppfriskande, liksom hans avsnitt om läggmatcher, uppgjorda matcher, garantipengar och så vidare.

När han som nummer 22 i ordningen ska beskriva Björn Borgs och Lennart Bergelins stormiga förhållande, hur BB blev en flickidol, hur livet med Mariana artade sig, då hastar man gärna fram över sidorna. Det gäller också festandet med Vitas Gerulaitis och han polare, liksom det långa refererandet till Björn Borgs pengar och affärer, Lars Skarke och de tusen turerna kring Björn Borg design group, kraschen, skulderna, beskyllningarna, brytningarna.

Här finns givetvis Jannike och Loredana också, kokainet, skattmasen, Monte Carlo-flykterna, all gammal skåpmat om och kring Björn Borg. Man kan tycka att det är sådant material som gör en biografi komplett, men det är bara delvis sant. Sant är däremot att det oftast är komplett ointressant.

Björn Borg och rivalen John McEnrooe på Jamaica 1978.
Björn Borg och rivalen John McEnrooe på Jamaica 1978. Foto: Jacob Forsell/TT

Lite besviken är jag också på att Jan Söderqvist, känd för sin vassa och syrliga penna, inte med större lidelse skriver av sig om politiken och samhället på 60-, 70 och 80-talen som delvis formar Björn Borg, och definitivt definierar alla oss andra – jag hade nog hoppats på lite mer politisk sluggerfest.

Tim Adams koncentrerade, korta och geniala bok ”I huvudet på John McEnroe” är den bästa bok jag läst om tennis, Björn Borg, John McEnroe och den magiska Wimbledonfinalen 1980. Dessutom lyckas han klä av och blottlägga hela 80-talet på ett sätt som ingen annan lyckats med på den minimala ytan.

Man ska inte lägga Jan Söderqvist och Tim Adams böcker bredvid varandra, men kanske ovanpå? Läs bägge – det blir ett spännande glapp att ägna sig åt.

Läs fler texter av Johan Croneman och fler av DN:s bokrecensioner

Läs mer:

6-0. Jan Eklund läser ett set böcker om Borgs karriär

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt