Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-12-06 18:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/fanny-ambjornssons-omsinta-skildring-av-systern-ar-en-mirakulos-bok/

BÖCKER | RECENSION

Fanny Ambjörnssons ömsinta skildring av systern är en mirakulös bok

Fanny Ambjörnsson är socialantropolog och genusvetare på Stockholms universitet.
Fanny Ambjörnsson är socialantropolog och genusvetare på Stockholms universitet. Foto: Magnus Liam Karlsson

Hur skildrar man en skör människa, en syster? Hur flyttar man in henne i språket? Stefan Jonsson har läst Fanny Ambjörnssons skildring av sin syster och ser en författare som låter bli att låtsas.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Fanny Ambjörnsson har skrivit en ovanlig biografi. Om Nadja, systern som föddes allvarligt cp-skadad i mitten av 1980-talet och dog när hon var 34. Hur skildra en sådan person?

Med utgångspunkt i Nadjas död orienterar sig Ambjörnsson bakåt i tiden: minnesbilder, samtal med syskonen och Nadjas assistenter, porträtt av föräldrarna, egna och andras reaktioner när livet vänds upp och ner, utdrag ur vårddagböcker, genomförandeplaner och bedömningar. I ena änden således Försäkringskassans korthuggna ”assistansbedömning”:

Beskrivs vara på tidig A-nivå. Multihandikappad. Hela hennes kropp har spasticitet. … Assistenterna tolkar hennes behov/sinnesintryck genom ljud och ögonrörelser. Beskrivs som hjärnblind, kan inte tolka det hon ser. Hon hör bra, varför till exempel musik är viktigt för henne. Inhalerar regelbundet. Har peg och sondmatning. … Klarar inte att larma. Kan inte lämnas ensam alls.

I andra änden en sång som mamma Lilian, pappa Ronny och syskonen Fanny, Siri och Liv spelar in på kassettband för Nadja att lyssna på, och som de tre syskonen lyssnar på igen under sin vaka vid Nadjas kropp:

Jag har hållit i en fågel.

Fågeln trodde mina händer var ett bo.

Jag har hållit i en fågel.

Det är svårt att tro.

Fågelhjärtat slog och slog,

Ögat glänste svart som vatten.

Plötsligt rös den till och dog.

Sen kom mörkret, stjärnorna och natten.

Mellan dessa ytterligheter söker Fanny Ambjörnsson systerns liv. Ett liv så skört – hur flytta in det i språket, mellan bokpärmarna? Författaren är socialantropolog till yrket och konstaterar att det är det svåraste hon gett sig in på. Läsaren får känslan av att det också är det viktigaste: ”En biografi över någon som inte själv förmår meddela sig med omvärlden och som därför inte heller kan ge sitt samtycke. En berättelse där det allra intimaste klarläggs och de allra närmaste blottas.”

”Om Nadja” av Fanny Ambjörnsson.
”Om Nadja” av Fanny Ambjörnsson.

Ambjörnssons lösning är att sikta på konkretion, närhet och vardag, och visa hur detta i Nadjas tillvaro var det storslagna och makalösa. Därför täcker hon inte över något. Låter bli att låtsas. Hela kulturfamiljen Ambjörnsson och deras nätverk står där med egna namn, som för att intyga ett människovärde så absolut och samtidigt så svårgripbart, att det inte låter sig förtunnas och blandas bort av påhitt och fiktion.

Att Ambjörnsson lyckats skriva denna viktiga bok är mirakulöst. Författarskicklighet och ämneskunskap i all ära, men texten är också bevis på en systerlig kärlek som vågar bekänna tvivel, förundran, sorg och oro – en oro emellanåt så djup att den ger en glimt av en annan värld. Som skulle kunna vara Nadjas?

Fast själva oron härrör inte från Nadja. Hon är sitt eget centrum och vara, om nu som multihandikappad eller som sagofågel. Nej, oron handlar snarare om hur Nadjas liv och vara osäkrar det egna livet.

Alla som har en nära anhörig med svåra funktionshinder vet vad saken handlar om. Ett barn eller syskon lägger en stock över livsbanan och tvingar en att finna nya lösningar i allt från morgonrutiner, arbetstider och skolgång till resor och semesterplaner, men också nya svar på frågor om livets värde och mening. Det är en revolution bortom gott och ont, det enkla och det svåra, med ofrånkomliga och livslånga följder. I detta funkisljus framstår människorna som på en och samma gång oändligt sköra och kolossalt starka, i förvirrande blandning. Det som står fram än starkare är allas beroende av varandra.

Författarskicklighet och ämneskunskap i all ära, men texten är också bevis på en systerlig kärlek

Närmast Nadja finns föräldrarna och syskonen, vars omsorger efter hand övertas av kommunala insatser som blir en del av familjens vardag: assistent tjugofyra timmar om dygnet, en cykel av medicinering, sondmatning, träning, sällskap och omvårdnad. Huvudpersonerna i Nadjas liv blir ”assistenterna” – änglar i mänsklig gestalt, med namn som Jessica, Lovisa, Marie, Ulla, Sara, Karin, Pernilla, Frida och Moni – vilkas praktiska förnuft och känsliga handlag får Nadja att leva och skratta.

Att skriva om Nadja innebär för Ambjörnsson att skildra samhället ”från snedden”, som hon uttrycker det. ”Nadja var totalt beroende”, säger hon. Sedan skildrar hon hur även modern med sin tilltagande demens blir beroende av andras omsorger. Och samtidigt konstaterar hon att hennes eget liv handlat om motsatsen: att nå självförverkligande och personligt oberoende. Sådan är ideologin om det riktiga livet. Och därför inbillar vi oss att den cp-skadade systern och den åldersdementa modern saknar värdefulla liv. Ingen av dem får plats i en värld som har den oberoende individen som ideal.

I det läget blir Nadja en lärare. Genom Fanny får Nadja berätta om den väv av omsorger, hjälpande åtbörder och stöd som är ”mänsklighetens kitt och kärna”. Det enda samhälle som är värt namnet är omsorgssamhället. Utan det, inget liv för mig, inte för dig.

Läs mer:

Ett utdrag ur Fanny Ambjörnssons ”Om Nadja”

Läs fler texter av Stefan Jonsson och fler av DN:s bokrecensioner

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt