Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-26 00:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/fantastiskt-lasvard-dantebiografi/

BÖCKER | RECENSION

Fantastiskt läsvärd Dantebiografi

Bild 1 av 2
Foto: SPL / IBL Bildbyrå
Bild 2 av 2 Anders Cullhed.
Foto: Anders Wiklund/TT

I dagarna är det exakt 700 år sedan Dante Alighieri dog i Ravenna. Lagom till jubileet kommer DN-medarbetaren Anders Cullheds stora biografi om författaren till ”Den gudomliga komedin” och världen han levde i. ”Cullheds bok ger en strålande helhetsbild”, skriver gästrecensenten Victor Malm.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Påståendet på omslaget till Anders Cullheds nya bok kan tyckas väl tilltaget, till och med magstarkt: Dante Alighieri – den förste författaren! Den rättrådiga tänker genast att nej det där, det kan inte stämma, och sorterar snabbt fram en drös andra som hellre eller lika gärna kan föräras lagerkransen som ska tillfalla det stora originalet. Vad med Homeros? William Shakespeare? Eller Miguel de Cervantes?

Sedan vet jag inte riktigt vad den rättrådiga gör, men förhoppningsvis väljer hon att öppna boken. Då ska hon nämligen snart få inse att den sortens invändningar är meningslösa. Anders Cullhed, professor emeritus i litteraturvetenskap på Stockholms universitet, har kallats för Nordens stora Danteauktoritet, och nya boken ”Dante. Den förste författaren” är en stor, ambitiös, grundligt genomarbetad och fantastiskt läsvärd biografi över poeten som gav världen ”Den gudomliga komedin”.

Basal kunskap om det gamla eposet räcker för att förstå att Cullheds undertitel har ett kunskapsanspråk. Mannen som leder diktens pilgrim, modellerad efter Dante själv, genom helvetet är ju Vergilius, den romerska författaren som mer än ett millennium tidigare skrev ”Aeneiden”. Litteraturen är gammal, mycket äldre än dagens idéer om vad litteratur är. I det, kanske konstiga, påståendet finns en nyckel.

Italienaren Dante, konstaterar Cullhed i bokens inledning, levde i en tid och kultur som över huvudtaget inte kände till vårt moderna författarbegrepp. Diktarna, samt deras kolleger översättarna och kopisterna, levde i en citat- och parafraskultur, där grunden för nästan all litterär verksamhet var gamla, traditionsauktoriserade texter. Bibeln, Horatius, Vulgatan, eller just Vergilius ägnades kommentarer och exeges, bearbetningar och sammanställningar. Originalverk, det enda vi bryr oss om i dag, hade inget större värde; konkurrens fanns ändå, men handlade snarare om att överträffa varandra inom imitationens och parafrasens konster. Dante välte givetvis inte hela den kulturen över ända, historien är trög, men med honom och ”Komedin” trädde något nytt, eller åtminstone annorlunda fram.

Livslång exil och laglöshet blev politikern Dantes straff när hans parti gick bet

Inte bara förkastade han traditionens latin och skrev på toskansk dialekt, han skrev dessutom in sig själv som sitt verks huvudfigur, först som en på helvetesresa med den stora Vergilius, sedan som utvald himlafarare, i båda fallen: en skapare och ande i klass med traditionens storheter. Det stora jaget tog plats. Dante blev verket, verket blev Dante. ”Tilltaget var oerhört”, skriver Cullhed. Han blev en originalskapare. ”Ett språkrör för gudomen, anförtrott ett profetiskt uppdrag”.

Eller den första moderna författaren.

Om honom finns det goda skäl att berätta. Vad gjorde en sådan idé möjlig? Vilken värld levde han i? Hur kom det sig att denna lekman utan formell bildning, djupt insyltad i hemstaden Florens politiska besvär och veritabla inbördeskrig, skrev de ännu häpnadsväckande terzinerna om en man, till mitten hunnen på sin levnads vandring, som beger sig på en resa genom helvetet, upp mot Gud?

Cullhed har svaren. Mer eller mindre. Dante föddes 1265 och dog i september 1321, bara femtiosex år gammal. Källäget är komplicerat, som med allting gammalt är hålen spacklade med myter och anekdoter av tveksammaste trovärdighet, men Cullhed anger osäkerheterna noggrant. En del kan vi veta, annat inte; mycket förblir hypoteser, somliga av dem dragna ur möjligheten att bilder och berättelser i ”Komedin” faktiskt reflekterar författarens erfarenheter, som i så fall skulle göra den till ett slags autofiktion avant la lettre.

Metoden är ovanlig, i vissa litteraturvetenskapliga kretsar suspekt, ful rentav, men när det gäller litteratur är alla vägar till kunskap bra, utom de som leder till dumheter. Och berättelsen om Dante är inte bara en analys av vad ”Komedin” betyder eller den nya ljuva stilens tonart, det är också en historia om ett Europa och Italien i nästan permanent kris, inslungade i krig efter krig, politisk fejd efter fejd, stridigheter mellan makthungriga kejsare och makthungriga påvar, men som ändå lyckas blomma, alstra poetiska entreprenörer och stor rikedom; en vital konkurrenskultur som värdesatte rivalitet och tävlan i både poesi, handel och politik, men där snedsteg kunde stå en väldigt dyrt.

Dante, målad efter sin död av Botticelli.
Dante, målad efter sin död av Botticelli. Foto: GL Archive / Alamy Stock Photo

Livslång exil och laglöshet blev politikern Dantes straff när hans parti gick bet. Odödlighet genom ilsken, djupt politisk exildikt blev konsekvensen. Typiskt en modern författare.

Cullheds bok ger en strålande helhetsbild. Ibland lite långrandig i sina detaljmålningar av diverse medeltida maktmänniskors ambitioner och förehavanden, men hela tiden glasklar. Tveklöst går det att läsa och glädjas åt ”Komedin” utan minsta kännedom om den komplicerade, främmande värld som den och dess författare sprang ur. Men varför? Utan att en enda gång begå litteraturvetenskapens synder – trötta hårklyverier, kokett jargong – har Anders Cullhed gett oss möjligheten att se ännu mer där det redan fanns så mycket. ”Dante” är för alla.

Ta del och läs om, läs igen.

Eftersom Anders Cullhed är medarbetare i DN, recenseras hans bok av Victor Malm, kritiker i Expressen.

Läs fler bokrecensioner

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt