Färggrant formspråk i bladvändare för de minsta

Somliga småbarnsböcker är som praliner, läckra utanpå och goda inuti. En sådan läckerbit, en småbarnslitteraturens tryffelnougat, är Matilda Rutas ”Titta Lilla” som nu ges ut i originalutgåva av En bok för alla. Det här är en pekbok som överraskar med glad kolorit, enkelt men uttrycksfullt formspråk, oförmodade vändningar – i bokstavlig bemärkelse – och som med utmärkt resultat drastiskt har dragit ner på det onödiga småbarnssockret.

I centrum står eller, rättare sagt, ligger vår huvudperson Lilla. Under sin mjukt oformliga filt, där knappt minsta Lilla syns, skulle hon lika gärna kunna vara en gömd sköldpadda eller kanske en skräphög. Hemlig är hon hur som helst. Och är det möjligen så att Matilda Ruta här blinkar lite åt Antoine de Saint-Exupérys ”Den lille prinsen”? Han som vid sex års ålder ritade en elefant uppäten av en boaorm, en bild vars form den vuxne betraktaren tolkade som hatt. I så fall en kul liten krock mellan en 1943 års klassiker och en nyfödd pekbok.

Överraskade blir vi hur som helst både hos lille prinsen och i ”Titta Lilla”. Det är just det oförmodade som väcker intresse. Som när Lilla, iförd ljusblå pyjamas, skuttar upp ur den anonyma filten. Ur middagsslummerns oformliga anonymitet kliver hon raskt vidare. Nyfiket följer hon den frambläddrade bokvägen där det ena bebisäventyret efter det andra, vänder kartongsidorna upp.

Visst, detta har vi sett och läst om tusen gånger, men här vrider Matilda Ruta fram nytt, roligt och annorlunda ur småbarnskonceptet.

Varje uppslag triggas igång redan på den föregående högersidan. Där får Lilla syn på något som sätter fart på fantasin, men som snart och återkommande får en helt annan förklaring. Som till exempel den knallgula högersida där Lilla förskräckt blickar upp mot farligt svarta flammor. Hjälp! Är det månne en tiger som där slungar ut sina GRRR GRRR GRRR? Nej, inte alls, visar det sig, för i nästa vändning förstår både Lilla och vi att dessa GRRR istället bjuder en portion nylagad GRöt i tigerrandig skål.

Så bläddrar det på. Ett intresserat KA!KA!KA! har inte ett dyft med varken ormen som syns slinger-dingla ner från höjden, eller några eventuellt vilsegångna höns, att göra. För det är ju KA…Katten! Och dingelsvansen.

Ett äventyr i gult, vårgrönt, himmelsblått och varmrött, tryckt på kartong som lär hålla för otaliga ljudanden och genompekningar.

Läs mer av Pia Huss och mer om barnböcker.