Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-10-20 01:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/farofylld-vinterresa-genom-ett-centraleuropa-av-murar/

Bokrecensioner

Farofylld vinterresa genom ett Centraleuropa av murar

Bild 1 av 2 Marek Šindelkas ”Materialtrötthet” vann Magnesiapriset, Tjeckiens främsta litterära utmärkelse 2016.
Foto: Vladimír Šigut
Bild 2 av 2

Två flyktingar på väg genom ett Europa fyllt av faror och konfrontationer. Den tjeckiske författaren Marek Šindelkas roman ”Materialtrötthet prisades och ifrågasattes i hemlandet. Steve Sem-Sandberg har läst en mycket fysisk roman.

Amir och hans bror befinner sig på flykt genom Europa. De är bara två av miljontals flyktingar som väller in från Turkiet och andra sidan Medelhavet längs mer eller mindre osäkra ”flyktingrutter” 2015-2016 och skapar panik och skräck hos många.

För att inte tala om den politiska stress som uppstår hos beslutsfattare på lokal och hög nivå inom EU som med ens inser att värdena om solidaritet och medmänsklighet med nödställda står i direkt motsats till att tillfredsställa en allt mer aggressiv hemmaopinion. I vissa länder – framför allt de så kallade Višegradländerna Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien – tillsluter man gränserna hermetiskt, och vill helt enkelt inte ta emot några migranter. Alls.

Marek Šindelka är en tjeckisk författare, tillräckligt ung (född 1984) för att ha vuxit upp utan att hämmas av den totalitära regim som i ett halvsekel hindrade sina egna medborgare från att fritt röra sig såväl innanför som utanför landets gränser. Hans roman ”Materialtrötthet” vann Magnesiapriset, Tjeckiens främsta litterära utmärkelse, när den kom ut 2016 men möttes också av kritik. I första hand, förutsägbart nog, från den populistiska högern i Tjeckien som inte vill att något sägs om flyktingar över huvud taget i landet, allra minst av några tjecker.

Men kritiken kom också från den andra politiska ytterligheten där Šindelka, kanske minst lika förutsägbart, anklagades för kulturell appropriering, det vill säga för att ha lånat av historier och människoöden som inte är hans egna.

Den senare invändningen blir kanske mer begriplig när man inser att Šindelka går mycket nära inpå sina huvudpersoner. Närmare bestämt: går nära inpå dem är det enda han gör. Boken skildrar i stort sett en enda lång, utmattande vandring genom ett vintrigt, nedsläckt Centraleuropa som mest består av murar. ”Europa: det är transportkorridorer, motorvägsöverfarter, lagerlokaler och framför allt stängsel”, heter det på ett ställe i boken.

Kanske kan man säga att det är så här Europa ser ut inuti – för en person som saknar tillhörighet här, inte talar språk(en), inte har mobiltäckning, inte ens en karta och således inte det minsta begrepp om var han befinner sig.

Šindelka har själv betonat att texten är att likna vid en sorts survival game man spelar på datorn där det handlar om att klara sig förbi eller igenom så många fientliga hinder som möjligt

Och just det är rasande skickligt gjort. Šindelka beskriver händelseförloppet (eller irrandet snarare) med intensitet och skärpa i varje detalj. Flera sidor tas i anspråk för att beskriva hur en stor sten bänds upp ur stelfrusen mark, med bara fingertopparna; hur denna sten sedan används för att slå en metallkrampa ur en träbjälke och hur krampan sedan används för att bända låset ur en dörr. Med ingenjörsmässig precision beskrivs sedan också själva låsblocket.

Šindelka har själv betonat att texten är att likna vid en sorts survival game man spelar på datorn där det handlar om att klara sig förbi eller igenom så många fientliga hinder som möjligt. Det är på ett sätt en effektiv skrivmetod. Det var länge sedan jag läste en roman som går så tätt inpå människans rent fysiska existensvillkor och gör det så intensivt att man känner utmattningen i den egna kroppen.

Men hur mycket man än kan beundra Šindelkas skicklighet med själva hantverket (synnerligen väl tillvarataget av översättaren Marie Wenger) uppstår under hand en viss stumhet hos läsaren. Gestalterna är – och ämnade att vara – schematiskt tecknade. Om Amir får man inte veta mycket mer än att han är från norra Syrien och en vältränad idrottsman. Detta sista påpekas förmodligen för att förklara hur han över huvud taget står ut med dessa fysiska umbäranden.

Men i längden förblir han inte mer än en abstrakt figur på ett bräde, en ikon på en skärm. Jag vill inte göra några politiska poänger här. Litteratur klarar sig utan moraliska fördömanden. Vill man skildra ett flyktingöde som bokens Amir som vore det ett datorspel så får man. En författare har rätt till sina estetiska val och det är konsekvensen med vilka han genomför dem som skall bedömas, vilken effektivitet och särprägel som uppnås. Men frågan måste ändå ställas. För vem är det han skriver? Vems igenkännande vill han väcka?

Läs fler texter av Steve Sem-Sandberg och fler bokrecensioner i DN Kultur.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt