Femhundra år av prylar visas i jätteutställning på Kungliga slottet

Artikeln har tillfogats en rättelse.

Bakom utställningen står Lars Ljungström, förste intendent för Kungliga Husgerådskammarens samlingar och dokumentation.

– Det är ju två jubileer som vi anknyter till. Det ena är att det är fem hundra år sedan Gustav Vasa valdes till kung och man började ana sig till en startpunkt för ett Sverige som kommer att se annorlunda ut, säger Lars Ljungström när vi ses vid västra galleriet bortom de monumentala marmorskulpturerna på väg till utställningen, som tidigare var Gustaf VI Adolfs våning.

Lars Ljungström beskriver Gustav Vasa som en politiker ut i fingerspetsarna – och råbarkad. Han var en härskare som lyckades stabilisera sitt maktinnehav och började bygga upp en stat av modernt snitt.

– Hans söner Erik och Johan försöker att etablera ett uttryck för kungamakten: Hur man uppför sig och vilka man omger sig med.

De två sönerna vänder sig mot omvärlden för att Sverige ska bli en jämbördig part och kunna komma in i den europeiska identiteten. Under Johan III:s tid blir mekaniska leksaker ett enormt modefenomen. ”Snäppet bättre än en riktigt stor platt-tv.” Hans föregångare, brodern Erik XIV, beställde bland annat Sveriges första stora silverservis.

– Den finns här, säger Lars Ljungström och pekar på en silvertallrik intill. Man hittade denna enda tallrik på 1800-talet när man muddrade i vallgraven kring Vadstena slott.

Ytterligare en bit bort i utställningssalarna visas en lång rad kungars praktfulla konstföremål. Lars Ljungström betraktar dessa anslående verk som en manifestation av kungarnas roll i världen.

Vilka av alla dessa föremål har haft en avgörande betydelse för det land Sverige blev?

– Det är oerhört svårt att säga. Där vi står just nu i utställningen, bland 1500- och 1600-talsföremål, har jag velat visa hur kulturen hela tiden har en relation till riket, staten och den politiska historien, svarar han och fortsätter:

– Frankrikes kultur slår till exempel igenom i Stockholm både stilistiskt och i sättet att uppträda vid den här tiden. Och när slottet Tre kronor börjar byggas om år 1692 så är det definitivt envåldsmakten som man eftersträvar.

Till det nya slottet föreslogs bland annat ett ståtligt ryttarmonument, som dock förblev en presentationsmodell.

– Karl XII skrev från Bender att han tyckte att monumentet förtog anblicken av Slottet. Han ville varken ha någon ryttarstaty som föreställde hans pappa Karl XI eller honom själv.

Lars Ljungström har med utställningen velat spegla hela detta långa tidevarv genom den svenska hovkulturen. Både hur man velat framställa kungamaktens identitet och vad man velat åstadkomma med den.

Under Frihetstiden (1719–1772) började starka riksråd tillsättas. Det blev början på ett slags parlamentarism som utgick från riksdagsmajoriteter – och en starkt tillbakaträngd kungamakt.

– Riksdagen gör samtidigt väldigt stora beställningar för Slottet och Adolf Fredriks kröning 1751. Under 1700-talet är det periodvis ett väldigt spänt förhållande mellan kungaparet och riksrådet. Det är ingen kärleksfull relation alls.

Rokokon importeras också i och med slottsbygget. Konstakademien grundades och Vitterhetsakademiens omfattande verksamhet instiftades av drottning Lovisa Ulrika 1753.

Runt Gustav III fanns det vidare ett nationellt projekt. Inte minst det språkliga. Kungen grundade både Svenska Akademien, Dramaten, Kungliga Teatern, Kungliga Baletten och stöttade konstnärer och diktare. Ett engagerat kulturintresse som gav honom namnet Teaterkungen.

Det hade samtidigt funnits musiker vid hovet ända sedan Gustav Vasas tid.

– Musiken är bland de få kulturyttringar som vi på allvar vet att Gustav Vasa var road av, berättar Lars Ljungström.

– Hans systerson har beskrivit hur kungen gärna lyssnade på musik och dessutom ofta brukade spela luta.

I drottning Lovisa Ulrikas (1720–1782) samlingar på Drottningholm fanns det inte bara ett bibliotek utan också herbarium, en mineralsamling och en myntsamling. Just växterna ordnades med hjälp från Carl von Linné.

– Väldigt många saker av det som i dag finns på Kungliga slottet eller används i statsceremonier är från Karl Johan-tiden, exempelvis den brasilianska silverservisen som används vid statsmiddagarna och kejsarinnan Joséphines kamédiadem som burits på många kungliga bröllop.

Ett av de färskaste bidragen till samlingarna som nu visas på Slottet är konstnären Olle Hamngrens porträtt av Carl XVI Gustaf från 2013. Men allra mest sticker ändå konstverket ”Sail” ut – en knalligt röd och spikrak skapelse av Arturo Berned från 2021. Det är en gåva från det senaste spanska statsbesöket.

– Vi tänkte att vi med den skulle avsluta med något som är riktigt nutida. Den här utställningen handlar inte om att bara titta bakåt utan vill också framåt, understryker Lars Ljungström.

Hur har urvalet av alla dessa föremålet gjorts?

– Jag började arbeta med det för ett drygt år sedan. Det är ett stort arbete – det är runt 150 katalognummer i utställningen. Vi hoppas att det här ska bli en attraktion, precis som Märta Måås-Fjetterström-utställningen häromåret, som blev en stor publikmagnet.

Det ojas i dag ibland över Tiktoks stora genomslag – hur får man den yngre generationen att närma sig Gustav Vasa?

– Det är förvånansvärt hur många i den åldersgruppen som kommer hit på samma villkor som alla andra. Det är snarare när man har små barn och tufft i arbetslivet som man inte har tid att gå på utställningar, men de kommer tillbaka när ungarna blir stora, svarar han.

Hur fann du själv intresset för våra många kungar och drottningar?

– Det var mycket tidigt. När man var riktigt liten så var ju Gamla stan en spännande plats. Jag har också vaga synminnen av de inre delarna av Bernadottevåningen innan de restaurerades i början på sextiotalet.

Rättelse: I en tidigare version angavs fel levnadsår för drottning Lovisa Ulrika.

Läs mer: Recension: ”Kungen” ger monarkin ett mänskligt ansikte