Fever Ray är mer rofylld än radikal i stark återkomst

Man kan läsa in mycket i begreppet radikal romantik. Det mest extrema kärleksuttrycket här torde vara låten författad ur föräldraperspektiv med hot om hämnd på barnets mobbare. ”And we know where you live” heter det i ”Even it out”, där Trent Reznor och Atticus Ross (Nine Inch Nails) bistått med passivt aggressiv produktion.

Som ena halvan av The Knife har Karin Dreijer alltid kombinerat politisk teori och popmusik på ett sätt som fallit sig naturligt. Men efter syskonduons sista album ”Shaking the habitual” fanns ingen gemensam återvändo från de allt mer obskyra ljudlandskapen. Soloprojektet Fever Rays förra skiva ”Plunge” handlade i sin tur om att återuppfinna sig själv och sin artistpersona som icke-binär.

Mot den bakgrunden kan man säga att cirkeln sluts på nya albumet ”Radical romantics”. Brorsan Olof Dreijer har flyttat hem från Berlin och satt The Knife-prägel på några av spåren. Texterna är samtidigt en tydlig fortsättning på Fever Rays sexualpolitiska koncept och soundet rör sig mellan dansgolvet och sovrummet: varmare, mer inbjudande och drömskt. Framtoningen är mindre kinky och mer terapeutiskt utforskande än senast när organiska rytmer och synthslingor ramar in tankar om trygghet och tillit.

”Radical romantics” är en stark återkomst som trots titeln ter sig mer rofylld än radikal.

Bästa spår: ”Kandy”

Läs mer om musik och våra senaste skivrecensioner