Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-19 05:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/for-mycket-smaplock-i-joel-halldorfs-jakt-pa-gud/

Bokrecensioner

För mycket småplock i Joel Halldorfs jakt på Gud

Bild 1 av 2 Joel Halldorf är författare, ledarskribent på Dagen och docent i kyrkohistoria vid Linköpings universitet.
Foto: Christer Sturmark.
Bild 2 av 2

Teologen och debattören Joel Halldorf är en driven skribent och ofta tankeväckande när han diskuterar religionens plats i samhället. Hans bok ”Gud. Jakten” har tveklöst sina ljusa stunder, men hade mått bra av att både tvättas och strykas, skriver Maria Schottenius.

Joel Halldorf är vad man förr brukade kalla debattglad. Med frisk aptit kastar han sig in i alla tänkbara diskussioner om livsåskådning, med Expressens kultursidor som sin största offentliga plattform. För en pingstvän är det ett utmärkt tillhåll, frikyrkopersoner i spalterna hör till tidningens tradition. Och bra för Expressen. Joel Halldorf är en driven skribent och har ofta tankeväckande idéer.

Liksom ärkebiskop Antje Jackelén är han kritisk till att religion i Sverige betraktas som en privatsak. Den inställningen har lett till en utbredd tystnad kring andliga och existentiella frågor, skriver han. Och nu är det uppenbarligen dags att rycka bort munskyddet och se vad som händer. Om nån blir smittad?

På cirka 300 sidor lägger Joel Halldorf ut texten om det mesta som rör sig i tiden. Han sveper över populärkulturen, apostroferar kända popsångare, filmare, krönikörer, självhjälpsguruer, mediekändisar. Och saxar dem med internationella – mest amerikanska – kulturskribenter och forskare, uppblandade med en del kyrkofäder, som hjälper honom att kommentera det han vill fånga.

Han har väsentliga saker att säga om väckelserörelsen och de politiska kopplingarna till bland annat rösträttsrörelsen

Författarens tankar och korskopplingar i all ära, men det är för mycket småplock. Det känns som om man läser 200 korta krönikor på raken och boken tappar styrfart.

Joel Halldorf är docent i kyrkohistoria och jag kvicknar till när han kommer in på de områden där han har specialkunskaper. Där är han beläst och tillåter sig grundligare och djupare resonemang. Han har väsentliga saker att säga om väckelserörelsen och de politiska kopplingarna till bland annat rösträttsrörelsen, om Lewi Pethrus och Sven Lidman i den svenska pingströrelsen, om Knutbysekten, som han analyserar skarpt och insiktsfullt från insidan och där han känner att det bränns. Men det borde, som också andra påpekat, finnas anledning att även låta pingstkyrkans förhållningssätt till hbtq-frågorna få bränna till betydligt mer än vad som sker i boken.

Halldorf är diplomatisk och chevaleresk när han fäktas, även om det någon gång kan vara med en väderkvarn.

Han erkänner sin kärlek till islam och gör bra noteringar om skillnaden mellan IS och Daesh.  Han talar om ”språkförlusten” eftersom ”religiösa traditioner förvaltar språk för det heliga” och menar att ”alla är religiösa” i den meningen att det finns en andlighet grundad i vår natur. Hans övertygelse är att vi egentligen inte är sekulariserade. Men det finns själens charlataner som profiterar på den andliga vilsenheten. Och det är här jakten på ”det extraordinära” kommer in. Med den stora risken att människor kommer på andliga avvägar. Här har vi ämnet för boken. ”Gud. Jakten.”

Ibland tittar pastorn fram, som då den kristna högern och Trump avhandlas

Bildspråket är ordentligt gymnastiserat och lättrörligt. ”Gutenbergsgalaxen har imploderat och digitaliseringen har gjort oss mer medeltida” skriver han och konstaterar att ”ordets och tryckpressens era är förbi”. Med tanke på den här utgivningen är det tur för honom att den ändå verkar ha överlevt sommaren.

Ibland tittar pastorn fram, som då den kristna högern och Trump avhandlas. När Gud underordnas en politisk ideologi leder detta enligt författaren till ”en form av avgudadyrkan, där människan gör sig själv till guldkalven som hon tillber”.

På slutet träffar vi på Joel Halldorf i form av självhjälpsdoktorn som bistår med goda råd till sina läsare.

Inget större fel på dem men jag vill kontra med ett gott råd till författaren: Kör sökmotorn ett varv och avlägsna alla ”avförtrollade”. Jag orkar bara inte se det ordet i tryck en gång till.

Slutligen, även om just den här boken skulle behöva tvättas och strykas rejält, vill jag verkligen fortsätta att läsa Joel Halldorf och ta del av hans livliga engagemang och stora kontaktnät med levande och döda.

Läs fler bokrecensioner och fler texter av Maria Schottenius.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt