Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-16 20:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/for-thomas-ostermeier-betyder-skadespelaren-allt/

SCEN

För Thomas Ostermeier betyder skådespelaren allt

Tyske Thomas Ostermeier är inte en helt lättfångad regissör. Men nu gästar han Dramaten med föreställningen ”Tillbaka till Reims”.
Tyske Thomas Ostermeier är inte en helt lättfångad regissör. Men nu gästar han Dramaten med föreställningen ”Tillbaka till Reims”. Foto: Alexander Mahmoud

Thomas Ostermeier kommer som svårfångad gästregissör till Dramaten med ”Tillbaka till Reims” med Lena Endre i huvudrollen. Han ses som Tysklands främste och är ledare för framgångsrika Schaubühne i Berlin. En fjäder i hatten för Dramaten.

Ett personligt möte kan det inte bli den här gången, Thomas Ostermeier är i Grekland, han ska just ha premiär på ”Oidipus” på Epidauros antika teater. En ny text av dramatikern Maja Zade utifrån Sofokles tragedi. Som så ofta kallas uppsättningen kontroversiell och subversiv.

Vad tänker du om det?

– Inget alls. Det är etiketter som klistras på mig utifrån. Jag gör bara det jag kan och det som är mest spännande. Lustigt nog anser många att det är subversivt, men vad jag är, är en mer noggrann, mer precis teaterskapare, säger Thomas Ostermeier och tänder en cigarett. Vi är på zoom, inte olikt en vanlig intervju.

För mig är det speciellt att få gestalta Didier Eribons stoff i den europeiska socialdemokratins moderland, säger Thomas Ostermeier.
För mig är det speciellt att få gestalta Didier Eribons stoff i den europeiska socialdemokratins moderland, säger Thomas Ostermeier. Foto: Alexander Mahmoud

Thomas Ostermeier är välformulerad och genomtänkt, ibland med ett stänk av humor. Vi träffades första gången för intervju i Berlin år 2000, han hade just blivit konstnärlig ledare för Schaubühne som 20, 30 år tidigare varit Tysklands ledande teaterhus.

Då talade han om att rikta in teatern på själva hantverket, skådespeleriet, musikalisk och kroppslig träning. Men också hjärnans utbildning.

Han lämnade helt sin arbetarfamilj som sedan gick från att rösta på kommunisterna till att rösta på högerextrema Nationella fronten

Nu kommer han till Dramaten med en text som ställer krav på hjärnan. Ett teaterstycke med utgångspunkt från Didier Eribons bok ”Tillbaka till Reims”.

Eribon skriver om sin ”sociala skam”. Om hur han som ung homosexuell flydde till Paris och ett intellektuellt liv. Han lämnade helt sin arbetarfamilj som sedan gick från att rösta på kommunisterna till att rösta på högerextrema Nationella fronten.

Du har gjort det lättare för oss, det är en delvis ganska svårläst bok.

– Ja, förr läste vi väl Reader’s Digest (Det bästa) Det här är lite av en Reader’s Digest-version.

Till detta har teaterregissören också gjort en film med Didier Eribon. Tillsammans med Eribon och hans mamma reste Ostermeier och litet filmteam till Eribons födelsestad Reims och till Paris.

– Och det blir ju en särskild ton när man ser honom och den värld han kommer ifrån plus dokumentärt material från hela den europeiska vänstern.

– Kvällen är en hybrid, det är Didiers text, en dokumentärfilm och så scener kring skådespelarnas självbild.

En bild i scenografin på Lena Endre och Thomas Ostermeier.
En bild i scenografin på Lena Endre och Thomas Ostermeier. Foto: Alexander Mahmoud

Varför valde du Eribons bok?

– För mig personligen är det en av de viktigaste böckerna. När jag slog igen boken sa jag till mig själv, du är i alla fall inte ensam.

– Boken beskriver ju svårigheter under barndomen och hur det är att komma in i establishment och bourgeoisien, säger han och använder ett engelskt och ett franskt begrepp.

Normerna inom borgerligheten, förhållandet till konst, förhållningssätt till ursprung träffade Thomas Ostermeier. Fast han kommer från ett helt annat håll, fadern var yrkesmilitär. När Thomas var tolv år slutade han att tala med sin pappa.

Didier Eribon är inte så känd för svenska läsare, Édouard Louis är välkänd, du har satt upp pjäser efter två av hans böcker.

– Eribon är Édouard Louis’ andlige fader. Édouard Louis var student hos Eribon som uppmuntrade honom att skriva.

Du har Lena Endre i huvudrollen.

– Jag lärde känna henne när vi spelade ”Richard III” på Dramaten. Och när vi gästspelade med Lars Noréns ”Demoner” gjorde vi ett publiksamtal tillsammans. Lena passar mycket bra för detta projekt därför att hon också representerar en generation som bröt med andra utopier.

Lena Endre
Lena Endre Foto: Alexander Mahmoud

På scenen talar Lena Endre om morföräldrarna i Ådalen där hon bodde som barn. Som Eribons föräldrar var de kommunister, minnet av militärens dödande skott 1931 levde fortfarande. Medan Lena inledde en yrkesbana i början av 70-talet i anarkistiska Teater Sputnik.

– Det intressanta för mig är att de som står på scenen bidrar med sin biografi och sitt förhållande till konsten och skådespeleriet, att de reflekterar över det.

När det gäller Shakespeare, har han en ledande princip: Digging deep and getting dirty

Det som gav Thomas Ostermeier internationellt rykte var ”Hamlet” 2008. Och Shakespeare är en gåva till mänskligheten har Thomas Ostermeier sagt. Först och främst talar han om makt, mänsklighetens stora fråga. Kan människan leva med makt? Hur skaffar den sig makt? Vad får människan att gå över lik för att bli mäktig?

När det gäller Shakespeare, har han en ledande princip: Digging deep and getting dirty. I hans ”Hamlet” kan man bokstavligen se det. För min egen roligaste teaterupplevelse de senaste åren är definitivt Ostermeier/Eidingers ”Hamlet”. Vi har sett många ”moderniseringar” av klassiker men denna tog priset.

Öppningsscenen när hovet står på en lerig kyrkogård i ösregn och kämpar med att få ned Hamlets faders kista i jorden är fruktansvärt rolig, slapstick, Buster Keaton. Publiken på Schaubühne var inte heller den vi är vana vid, en mycket ung publik som slängde käft med Lars Eidingers Hamlet.

Jag har svårt att föreställa mig Richard III eller den här Hamlet utan Lars Eidinger som lönnfet hemmason. Vad betyder skådespelaren för dig som regissör?

– Allt!

Ur Thomas Ostermeiers uppsättning av ”Hamlet”.
Ur Thomas Ostermeiers uppsättning av ”Hamlet”. Foto: Arno Declair

Regissörer talar inte så ofta om skådespelare utan mer om idéer.

– Jag är en skådespelarregissör, inte så starkt konceptregissör. Jag ser mig som en partner eller kanske coach till skådespelaren. Jag försöker befria skådespelarna på scenen och släppa loss deras kreativa energi.

– Naturligtvis har metoden sitt ursprung hos Stanislavskij och togs ju upp av Actors Studio i New York, den försöker sätta skådespelaren i kontakt med sina egna erfarenheter och undvika klichéer i framställningen av människor.

Det ser man i ”Hamlet” och ”Richard III”. Betyder det att du söker upp särskilda skådespelare?

– Mitt arbete på Schaubühne består i att föra ihop de bästa skådespelarna och de bästa regissörerna i Europa. Och för mig är ensemblen ett konstverk. Ensemblespelet är en konst som inte längre är en vogue, men det är kärnan i teaterarbetet. Och vi har flera nya fina skådespelare, säger Ostermeier och nämner Caroline Peters som har en huvudroll i Maja Zades ”Oidipus”.

Den fasta ensemblen har varit hotad de senaste åren…

– Situationen med Lars Eidinger är ju talande, jag arbetar med honom sedan 20 år tillbaka…

Och nu är han också världsberömd. Just nu ser vi honom i ”Babylon Berlin” på SVT Play.

Thomas Ostermeier tänder en ny cigarett.

Du har sagt att den digitaliserade världen är en gåva till scenkonsten.

– Vår kultur utspelas alltmer tvådimensionellt, med arbetet vid bildskärmen, med sociala medier, med streamingformaten. Så för den nya generationen, digital natives, de digitala infödingarna, blir teatern en aha-upplevelse. Plötsligt ser de en konstform som inte kan ha någon post-produktion.

– De kommer till teatern där allting sker i ögonblicket. Det är en omutlig konstform och har en fördel framför de digitala medierna. För jag tror att hos digital native-generationen finns en längtan efter format där allt i n t e är förproducerat. Inte förstärkt, inte photoshoppat.

Det är nu, det är tredimensionellt och händer bara en gång och delas bara av de människor som är där

Han menar att teatern är ett autentiskt ögonblick mellan publik och skådespelare som vi inte har på någon annan plats i samhället. Det är nu, det är tredimensionellt och händer bara en gång och delas bara av de människor som är där.

– Alltså ett perfekt sätt att tala om livet, för livet händer också bara en gång.

Du talar även om Brecht och hans stora betydelse för tysk teater. Det kan tyckas lite överraskande.

– Jag är utbildad vid Ernst Buschskolan i gamla Östberlin som bygger på Brecht.

– Hans episka teater är den starkaste impulsen för tysk teater och för all tysk avant garde-teater som vi hade på 60-, 70- och 80-talet.

Thomas Ostermeier och Lena Endre.
Thomas Ostermeier och Lena Endre. Foto: Alexander Mahmoud

Thomas Ostermeier tror att många i dag innerst inne är inspirerade av Brechts arbetssätt utan att vara medvetna om det.

– En stor Brechtkännare i Frankrike sa att för honom var vår ”Hamlet” en Brecht-Hamlet.

– Den här verfremdungseffekten, distanseringen mellan rollen och skådespelaren. Att skådespelaren hela tiden visar rollen…

– Slutligen, för mig är det speciellt att få gestalta Didier Eribons stoff i den europeiska socialdemokratins moderland.

När jag läste Eribons bok tänkte jag hela tiden på socialdemokratins …

– Sammanbrott, fyller Thomas Ostermeier snabbt i.

– Och till Dramaten vill jag säga att jag gläder mig mycket över att få jobba i huset eftersom det är en mycket viktig teater i det europeiska teaterlandskapet.

”Tillbaka till Reims”, Dramaten, premiär 26/9

Läs fler texter av Betty Skawonius

Ämnen i artikeln

Scen

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt