Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-06-20 23:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/forbundsarken-blev-ett-hemligt-vapen-i-historiens-tidiga-religiosa-strider/

BÖCKER | RECENSION

Förbundsarken blev ett hemligt vapen i historiens tidiga religiösa strider

Bild 1 av 3 Arkeologen och äventyraren Indiana Jones på jakt efter arken i filmen från 1981.
Foto: Paramount/TT
Bild 2 av 3
Bild 3 av 3
Foto: Paramount/TT

Arken – eller kistan – med Guds lagar spelar en viktig roll i Israels äldsta historia och Gamla testamentet. Legenderna om den har därefter varit många och vilda. Jan Retsö reder ut de flesta av dem i en fascinerande och lärorik ny bok. Bo Eriksson har läst den.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

I den första delen av Indiana Jones äventyren, ”Jakten på den försvunna skatten” (1981), tvingas hjälten slåss mot nazister för att förhindra dem att lägga vantarna på förbundsarken. Med hjälp av den tänker nazisterna bygga en odödlig och oövervinnlig armé. Den som äger förbundsarken vinner övernaturliga krafter.

Film är förstås film. Men den presenterar ändå en intressant tanke: att förbundsarken går att använda som vapen. En ny bok om förbundsarken ger manusförfattarna delvis rätt, även om författaren inte är vidare förtjust i filmen.

Det är historiskt korrekt, sett till Bibelns utsagor, att judarna såg på sin förbundsark som ett heligt och kraftfullt vapen och som tidvis användes i strid. Men som professor emeritus i arabiska språk Jan Retsö visar i sin mycket intressanta studie av Gamla testamentet och efterföljande arklegender: det är blott en funktion av flera som förbundsarken haft i judisk och kristen tradition.

Förbundsarken framträder för första gången i Bibelns berättelser om uppenbarelsen av Lagen för Mose på Sinai berg och omnämns sedan på flera ställen i Bibeln. De tio budorden skrivna på stentavlor lades i en ark som placerades i tabernaklet, den flyttbara helgedom som judarna tog med sig under sin ökenvandring.

Denna ark eller kista med Guds lagar spelar sedan en viktig roll i Israels äldsta historia såsom den förmedlas i Gamla testamentet. Den hjälper det judiska folket vid Jordan genom att hejda flodens lopp så de kan gå över torrskodda. I samband med belägringen av Jeriko bärs kistan runt staden samtidigt som präster blåser i basuner. Det slutade som bekant med att stadens murar föll.

Efter ett antal turer för kung David arken till Jerusalem, Davids stad, där den placeras i ett tält. Det verkar som att förbundsarken fortfarande användes i samband med vissa typer av militära operationer och drabbningar. Senare ställs arken av Salomo i dennes tempel.

Så här långt känner vi igen historien om förbundsarken och det är så den även har upptagits i populärkulturen. Problemet är att den efter ett par århundraden tycks försvinna ur handlingen men lever vidare i judiska, islamiska och kristna legender. Berättelserna om den blir flera och tolkningarna av den skiljer sig oftast åt.

I efterbiblisk judisk och kristen tradition fick arken en eskatologisk betydelse: den blev ett tecken på att den yttersta tiden inträtt. Den var inte längre en helig låda, en förvaringskista av lagens tavlor, utan associerades i stället med Guds tron i himlen. Så dyker den upp i till exempel Johannes Uppenbarelse: han ser himlens hov och andeväsen samlade runt Gud på sin tron. ”Och Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och väldiga hagel.” Står det i Uppenbarelseboken.

Den i dag kanske mest kända av de kristna legenderna är den om drottningen av Saba, vars namn ska ha varit Makeda och som påstås ha levt i ett rike i sydvästra Arabien, ungefär dagens Jemen. Drottningen ska ha besökt Jerusalem där Salomo regerade, övernattat hos honom och nio månader senare nedkommit med ett barn: sonen Bayna Lehkem, i etiopisk tradition kallad Menelik.

Foto: ITV/REX

När Menelik växt upp och fick reda på sanningen om sin härstamning beger han sig till Jerusalem, där fadern erkänner honom som sin son och även smörjer honom till kung. Menelik lämnar dock Jerusalem med en eskort av israelitiska ädlingar och med sig har han förbundsarken. Den placeras slutligen i Axum i norra Etiopien, där den än i dag påstås stå innanför ett heligt tempelområde bevakat av en munk som aldrig får lämna inhägnaden. Förbundsarken omhuldas särskilt i den etiopiska kyrkan.

Uppgiften om förbundsarken i Axum finns belagd i historiska källor sedan 1600-talet men allt bygger på ett missförstånd menar Jan Retsö. Det som sannolikt förvaras inne i templet och som aldrig får visas upp är sannolikt en gammal altarplatta, som i och för sig kan ha varit en gåva som kommit från Jerusalem. Ordet för platta, tabot, är nämligen detsamma som för Noaks ark och förbundsarken.

Och det är där som Jan Retsö landar i sina lärda utredningar: ”Historien om arken är bland mycket annat ett gott exempel på språkets makt över verkligheten.” En rad olika föremål har under historiens gång identifierats som ett och detsamma: arken i Bibeln, kistan i Josias tempel, lådan på altaret i orientaliska kyrkor, förvaringsboxen för judarnas Torahrullar, altarplattor i nutida etiopiska kyrkor och så vidare. Det som förenar dem alla, utöver språkliga beteckningar, är heligheten: ”alla dessa föremål har haft höghelig status”.

Att man måste blunda eller vända bort blicken inför det högheliga förstod dock aldrig nazisterna i filmen. När arken öppnas håller Indiana Jones och Marion krampaktigt sina ögon stängda och ur kistan, lådan, arken, kommer övernaturliga väsen och blixtar far i luften. De onda nazisterna dör och smälter ner till oigenkännlighet. Allt blir stilla – och kvar vid liv är endast de rättrogna. Filmen slutar med att de amerikanska myndigheterna tar hand om förbundsarken och placerar den i ett enormt lager, fylld med andra liknande lådor.

Jan Retsös bok når förvisso inte upp till samma underhållningsvärde som filmen men är ändå givande läsning eftersom den visar att verkligheten överträffar dikten.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt