Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-28 08:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/forfattaren-carl-henning-wijkmark-ar-dod/

Böcker

Författaren Carl-Henning Wijkmark är död

Carl-Henning Wijkmark.
Carl-Henning Wijkmark. Foto: Thomas Karlsson

Författaren, litteraturkritikern och översättaren Carl-Henning Wijkmark är död, meddelar hans förlag Norstedts. Han blev 85 år gammal.

Uppdatering 2020-09-08 16.06: Texten har tillfogats en rättelse.

Carl-Henning Wijkmark föddes i Stockholm 1934 och utbildade sig vid Stockholms och Lunds universitet. I slutet av 1960-talet undervisade han vid statens biblioteksskola och Stockholms universitet. I långa perioder bodde han i Tyskland och Frankrike, något som influerade hans författarskap.

1972 debuterade Carl-Henning Wijkmark skönlitteratärt med ”Jägarna på Karinhall”. Romanen handlar om våld och sexualitet inom nazismen och har översatts till flera språk. Det europeiska temat märks i flera av hans romaner, till exempel i ”Sista dagar”, som skildrar ett attentat mot den franske presidenten Charles de Gaulle. Han är också den första svenska författaren som presenterades i det franska litteraturprogrammet ”Apostrophes”.

Flera av hans romaner har översatts och uppmärksammats utomlands. ”Den svarta väggen” (2002) mottogs väl av den svenska kritikerkåren och DN beskrevs den till exempel som ”en av höstens verkligt viktiga romaner”.

Carl-Henning Wijkmark tilldelades 2007 Augustpriset för ”Stundande natten”. Romanen utspelar sig på ett sjukhus och skildrar kroppens förfall och lidande. ”Ett egendomligt uppmuntrande drama om konsten att dö”, skrev Augustprisjuryn.

– Det var en oerhört stor överraskning, det hade jag verkligen inte kunnat föreställa mig, sade Carl-Henning Wijkmark till DN i samband med prisutdelningen 2007.

Som översättare har han introducerat och uppmärksammat en rad europeiska författare i Sverige, bland annat Walter Benjamin och Friedrich Nietzsche.

Carl-Henning Wijkmark tilldelades Augustpriset för ”Stundande natten” år 2007.
Carl-Henning Wijkmark tilldelades Augustpriset för ”Stundande natten” år 2007. Foto: Jessica Gow/TT

Håkan Bravinger, litterär chef på Nordstedts, minns författaren som fullständigt i takt med tiden, samtidigt som han fascinerades av det förflutna:

– Han ägnade sig åt lärd och bildad litteratur, den så kallade stora europeiska romanen, men grep sig an det med en underskruvad humor som nog många missade. Det existentiella och medmänskliga är återkommande teman i alla hans böcker och sammanfattas väl i sista romanen ”Vi ses igen i nästa dröm”. Många beskriver den som science fiction, det är den också, men det är framför allt ett djupt existentiellt drama om sökandet efter sin egen identitet.

– Som person var Carl-Henning väldigt fin mot sitt förlag och kom ofta på besök. Jag har sett att han beskrivits som en litterär outsider och det tror jag beror på att han är en person med stark integritet. Han arbetade ofta i tysthet med sina projekt, men när det väl var dags att göra bok var han en dröm att arbeta med. Han var en stilist som hade full kontroll över sina verktyg och intresserade sig mycket för romanens möjligheter med inre och yttre monologer. Det var fantastiskt att följa och han kommer att vara mycket saknad på förlaget, säger Håkan Bravinger.

Gabriella Håkansson tillhörde redaktionen på den intellektuella tidskriften Res Publica några år på 90-talet, tillsammans med bland andra Carl-Henning Wijkmark.

– Vi kom i kontakt och jag blev en stor beundrare av hans böcker. Jag brukar faktiskt alltid läsa ”Jägarna på Karinhall” när jag tvivlar på min egen förmåga och litteratur. Han var banbrytande i sitt sätt att blanda genrer och bryta mot normer. På den tiden skrev man inte seriös litteratur som lånade från deckare, innehöll pornografi och utspelade sig under nazismen. Han har betytt jättemycket för mig och han gör det fortfarande, säger Gabriella Håkansson.

Författaren Agneta Pleijel lärde känna Carl-Henning Wijkmark via gemensamma bekanta i slutet av 70-talet. De blev senare författarkollegor på Norstedts.

– Det var några år sedan vi sågs sist. Jag visste att han var gammal och sjuk, men det gör ont att höra att han är borta.

– Han var en fantastisk, svensk författare med betydande historiska kunskaper om främst Tyskland, men också Finland. Han översatte Nietzsche och Walter Benjamin. Dessutom skrev han väldigt insiktsfullt. Han hade en syn på Sverige som var avslöjande, analytisk och till viss del före sin tid. Carl-Henning var en humanist, men inte på något mjäkigt sätt och det präglade hans böcker.

Avslöjande, på vilket sätt?

– Till exempel synade han den svenska åldringsvården, centraliseringen av äldrevården och dess rörelse mot new management redan 1978 i boken ”Den moderna döden: från människans slutskede” som handlade om hans mamma. I ”Stundande natten” återvände han till temat och använde sina egna erfarenheter av att bli gammal. Hans romaner är väldigt skarpsynta, men också fantasifulla.

Hur har han påverkat svensk litteratur?

– Som situationen ser ut i dag, med individualiseringen och delningskulturen, får han nog räknas till de smala författarna. Samtidigt var hans idéer och romaner universella. Han fick ju Augustpriset till slut, för ”Stundande natten”. Det är en verkligt beundransvärd roman.

Tillsammans med författaren och översättaren Ulf Peter Hallberg reste Wijkmark runt i Europa och besökte flera storstäder under en tioårsperiod. Resorna mynnade så småningom ut i den gemensamma boken ”Städernas svall” (2011). I ett mejl till DN skriver Ulf Peter Hallberg:

”Arvet efter Carl-Henning-Wijkmark är vänsällheten, exemplet, överblicken, kunskapen, lättheten, kombinationsförmågan – uppmaningen, se livet! Förra lördagen strålade han emot mig i Bromma. Vi pratade om Europa och allt vi skulle skriva: en gemensam konklusion, en tillbakablick på Paris. Kanske med fotografier, han skulle leta i gamla papper. Han skrattade, vad härligt! Sedan stannade hans tid, men Carl-Henning Wijkmark har skrivit in sig i hjärtat på oss. Jag hör hans röst och ser honom framför mig på boulevarden i Paris. Tack mästare!”

Uppdatering: Debutromanen ”Jägarna på Karinhall” gavs ut 1972.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt