Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-07-28 16:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/forlorade-stumfilmer-och-goteborgsreklam-fyra-tips-pa-lasning-om-film/

BÖCKER | KOMMENTAR

Förlorade stumfilmer och Göteborgsreklam – fyra tips på läsning om film

Jacob Lundström väljer ur bok- och tidskriftsfloran.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Essä, nr 9.
Essä, nr 9.

1. Essä

Nr 9

I Ragnar Hyltén-Cavallius memoarer ”Följa sin genius” berättar manusförfattaren (med mera) om ett nedslående möte med Oscar Hemberg på SF år 1921. Tillsammans med regissören Mauritz Stiller hade han bearbetat Runar Schildts novell ”Zoja” för en filmatisering, men Hemberg lät sig inte övertygas. Han konstaterade tvärtom att deras manuskript saknade ”suspense” och inte kunde få klartecken för inspelning. Hastigt och lustigt skrev duon in en utpressningsscen med en skarpladdad revolver – strax därpå började kulisserna byggas i Råsundas drömfabrik.

Revolvern ifråga, samt en desperat blickande Jenny Hasselquist, återfinns på omslaget till det senaste numret av Essä. Kulturtidskriften med få men desto längre texter ägnar sig den här gången helt och hållet åt Mauritz Stillers ”De landsflyktige”, inklusive nytryck av filmens affisch och programblad. Glädjande nog eftersom filmen är förlorad och behöver all uppmärksamhet den kan få! Efter den bejublade premiären såldes den till en rad olika länder, från Albanien till Uruguay, men såväl negativ som kopior har skingrats för vinden.

Med utgångspunkt i berättelsen om den ryska furstefamiljen som flyr revolutionen skriver till exempel Susanna Alakoski om exilens villkor, medan Jan Holmberg ägnar sin essä åt begäret efter filmer som skapar fantomsmärtor i arkiven. Är ”De landsflyktige” rentav Mauritz Stillers främsta mästerverk? Ännu bättre än ”Thomas Graals bästa film” och ”Herr Arnes pengar”? Ingen kan veta, men vi kan alltid drömma. Och hoppet är det sista som överger cineasten. Då och då dyker filmer upp igen – i samband med en ombyggnation återfanns till exempel Stillers ”Gränsfolken” från 1913 i en polsk kyrka 2009.

Filmrutan, nr 2 2021.
Filmrutan, nr 2 2021.

2. Filmrutan

Nr 2, 2021

Den äldsta svenska filmtidskriften, utgiven sedan 1959 av filmstudiorörelsen, fick häromåret ett formmässigt ansiktslyft. Men innehållet rör sig fortfarande obehindrat mellan nutid och dåtid, behandlar allt från aktuella filmskapare (Céline Sciamma och Luca Guadagnino i senaste numret) till svenska filmfigurer från förr (omslaget pryds av Hasse Ekman). Fascinerande är också den pågående artikelserien ”Film bortom filmen” signerad biografmaskinisten Janine Andersson, med nyfikna studiebesök på olika biografer runt om i landet. I avsnitt 15 får vi komma till Mölnbos Folkets hus i Södermanland.

”Det svenska filmmanusets historia” av Johanna Forsman och Kjell Sundstedt.
”Det svenska filmmanusets historia” av Johanna Forsman och Kjell Sundstedt.

3. ”Det svenska filmmanusets historia”

Johanna Forsman, Kjell Sundstedt

Albert Bonniers förlag

Så länge som debatten om den svenska filmens problem pågått har en återkommande klagopunkt varit bristen på vettiga manus. Något slags stoff, helst på pränt, behövs trots allt innan inspelningen sätter igång. Men det har alltså inte alltid varit så noga med den saken, enligt kritikerna (inte sällan författare med förhoppningar om att komma in i filmen). Eftersom filmen är ett audiovisuellt medium har ordarbetarna dessutom hamnat i skuggan av regissören. I den här läsvärda inventeringen, som sträcker sig från 1895 till 2021, blir det ändring på den saken. Visst är det självklart att filmens framtid inte bara fångas framför kameran utan också ligger i tangentbordets riktning.

”Film i stadens tjänst” av Erik Florin Persson
”Film i stadens tjänst” av Erik Florin Persson

4. ”Film i stadens tjänst”

Erik Florin Persson

Mediehistoriskt skriv

I Gabriela Pichlers mästerliga komedi ”Amatörer” från 2018 försöker en tjänsteman på kommunen ta hjälp av några skolungdomar för att marknadsföra hembygden. Filmexperimentet blir inte riktigt som han tänkt sig. Men (fiktiva) Lafors var förstås inte först med att göra rörlig stadsreklam. Lagom till Göteborgs 400-årsjubileum utkommer Erik Florin Perssons intressanta avhandling ”Film i stadens tjänst”, som undersöker olika beställningsfilmer mellan 1938-2015. Några oblyga titelexempel i mängden: ”Den gyllene porten” (1957) och ”Göteborg – Hjärtpunkt i Norden” (1964). Boken kan laddas ned via Mediehistoriskt arkivs hemsida, men kommer med sitt rika bildmaterial förstås till sin rätt på papper.

Läs mer om film

Ämnen i artikeln

Böcker
Film

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt