Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-26 08:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/fredrik-strage-blir-musik-nagonsin-battre-an-i-de-latar-ronnie-spector-sjong-pa-60-talet/

MUSIK | KOMMENTAR

Fredrik Strage: Blir musik någonsin bättre än i de låtar Ronnie Spector sjöng på 60-talet?

Ronnie Spector
Ronnie Spector Foto: Pictorial Press/Alamy

Sångerskan Ronnie Spector är död. Hon blev en superstjärna med The Ronettes på 60-talet och fick fans och andra stora musiker att falla hejdlöst. DN:s Fredrik Strage tecknar ett miniporträtt.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

”Jag är den sista rockstjärnan!” snyftade hon. ”Förlåt att jag gråter. Men jag fick aldrig min chans. Beatles och Stones blev världsberömda, men jag fick aldrig min chans”.

Våren 2006 talade jag med Ronnie Spector i telefon. Hon satt hemma i sin villa i Connecticut, där några hantverkare höll på att borra, och ju längre vi pratade desto ledsnare blev hon. Hon var trött på att svara på frågor om sin ex-make Phil Spector, som snart skulle åtalas för mord, och ville helst bara diskutera sitt nya album ”The last of the rock stars”.

När jag frågade varför hon i sin cover av Kina Cospers hit ”Girl from the gutter” hade ändrat textraden ”I hope your hell is filled with magazines and on every page you see a big picture of me” till ”I hope your cell is filled with magazines...” svarade hon att det kanske var en ”undermedveten grej”. När jag frågade varför hon inte tog bort exets efternamn och blev Veronica Bennett igen svarade hon att det var George Harrison som bestämt att hon skulle göra solokarriär som Ronnie Spector. Dessutom ville hon inte bli ihopblandad med Tony Bennett.

När hon blickade tillbaka på sin solokarriär kom tårarna. I nästan fyra decennier hade hon försökt upprepa de framgångar hon hade på sextiotalet i The Ronettes. Men trots hjälp från fans som The Beatles, Bruce Springsteen, Billy Joel och Joey Ramone hade det inte gått något vidare. Hon ogillade moderna popartister som enligt henne var för koreograferade och anspelade för mycket på sex: ”Titta på Britney Spears! Hon är söt, koreograferad och kastar av sig kläderna. Men hennes karriär är redan över. Problemet med dagens artister är att de bara vill skaka rumpa och sära på benen.”

Märklig kritik från ett bombnedslag som hade samma effekt på sextiotalets libidon som napalm hade på Vietnams djungler. I sitt förord till Ronnie Spectors självbiografi skriver Billy Joel att hennes musik ”utsöndrar sex”, doftar ”svett och vitlök” och fångar storstadens intensitet: ”Ronnies röst är som neonglöden som träffar gatan under en järnvägsbro en het sommarnatt”.

Inte undra på att Phil Spector blev besatt när han träffade henne 1963. Han lämnade sin fru och började skriva lovsånger till sin Manhattanängel: ”Why don't they let us fall in love?”, ”Baby, I love you”, ”Be my baby”. The Ronettes blev superstjärnor när den sistnämnda låten gavs ut i juli 1963. Trion – som förutom Veronica bestod av hennes syster Estelle Bennett och kusin Nedra Talley – gav Spectors wagnerianska symfonier en tonårsbrudig stöddighet. De tävlade om vem som kunde måla mest eyeliner och tupera håret högst. Looken var inspirerad av latinotjejerna som de beundrat på avstånd i Spanish Harlem.

The Ronettes, cirka 1967. Från vänster: Nedra Talley, Ronnie Spector, Estelle Bennett.
The Ronettes, cirka 1967. Från vänster: Nedra Talley, Ronnie Spector, Estelle Bennett. Foto: Pictorial Press/Alamy

1964 turnerade The Ronettes i England där både John Lennon och Keith Richards förälskade sig i Ronnie. Phil Spector kokade av svartsjuka. När Ike & Tina Turners ”River deep – mountain high” inte blev den hit som han förväntat sig – och långhåriga gitarrband som skrev sitt eget material tog över popmusiken – isolerade han sig och Ronnie i ett palats i Beverly Hills. Efter bröllopet 1968 förbjöds hon att träffa vänner och tvingades stanna hemma och titta på ”Citizen Kane”.

”Vi såg den filmen otroligt många gånger”, sa Ronnie 2006. ”Och jag begrep inte poängen med kälken och allt det där. De enda scenerna som fastnade var när den rike mannen skaffar en flickvän som vill bli sångerska, fast hon inte kan sjunga. Han köper ett slott till henne, och en opera, och skickar henne till sångpedagog. Men hon kan ändå inte sjunga. Phil försökte hjärntvätta mig och ge mig dåligt självförtroende.”

När Ronnie fyllde år fick hon en sportbil med en uppblåsbar Phil Spector-docka i framsätet, så att inga män skulle våga sig fram till henne. Hon började dricka för att stå ut med hans paranoia. Till slut flydde hon, med hjälp av sin mor som just fått veta att Phil beställt en kista i rent guld med glaslock, så att han kunde hålla ett öga på Ronnie när hon var död.

Nu har både Ronnie och Phil Spector dött – med nästan precis ett års mellanrum. De lyckades aldrig överträffa den musik som de skapade tillsammans 1963. Men det gjorde ingen annan heller.

Läs mer: Ronnie Spector är död

Läs fler texter av Fredrik Strage här

Ämnen i artikeln

Musik

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt