Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-11-30 20:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/hanna-mellin-ge-inte-upp-er-plats-ann-heberlein-och-asa-linderborg/

KULTUR | KOMMENTAR

Hanna Mellin: Ge inte upp er plats, Ann Heberlein och Åsa Linderborg

I samband med sitt boksläpp i höstas bävade Ann Heberlein framför allt för att se sig själv på bild medan Åsa Linderborg beskrev hur åldrandet påverkar hennes jobb i en krönika.
I samband med sitt boksläpp i höstas bävade Ann Heberlein framför allt för att se sig själv på bild medan Åsa Linderborg beskrev hur åldrandet påverkar hennes jobb i en krönika. Foto: Anders Hansson och Christine Olsson/TT

Inflytelserika svenska kvinnor uttrycker skam över att åldras. Att känna oförblommerad glädje inför rynkornas framfart är få förunnat, men som 42-åring lever jag på hoppet om att allt inte redan är kört, skriver Hanna Mellin.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Är det några i Kultursverige som – oavsett om man håller med dem eller inte – har skinn på näsan så är det väl Åsa Linderborg, Ann Heberlein och Amelia Adamo?

Just därför är det förvånande att läsa om hur obekväma de är i sitt eget skinn. Ingen av dem är några blyga violer men de har alla skrivit om hur de inte längre tål att se sig själva på bild eller i tv, Linderborg tackar till och med nej till att medverka på grund av det.

Vinterljuset är obarmhärtigt för vilken spegelbild som helst och kanske är det ingen slump att det är just i november som de tre har formulerat sig om skammen över att åldras.

Den 6 november skrev Åsa Linderborg i en krönika på nrk.no om hur åldrandet numera påverkar hennes jobb. Motviljan att synas i tv-rutan förstärktes under pandemins digitala möten när hon i timtal tvingades se sitt eget ansikte på dataskärmen. Fenomenet som kallas ”Zoom Face” dök upp 2020 och var en anledning till att plastikkirurgin fick ett uppsving det året.

Ann Heberlein kommenterade Linderborgs text i SvD (20/11) och beskrev hur hon, i samband med sitt boksläpp i höstas framför allt bävade för att se sig själv på bild. Hennes porträtt i artikeln har ritats på med spritpenna, såsom plastikkirurger markerar var de ska lägga snitten, men Heberlein vill inte plötsligt se ut som någon annan. Hon vill se ut som hon gjorde när hon var 35. Heberlein ger samtidigt en känga till sitt yngre jag som längtade efter att bli äldre och en tid då utseendet inte längre skulle spela roll. Den tiden kom aldrig.

Det har den inte heller gjort för Amelia Adamo som skrev i Amelia (22/11) att hon tittade bort när hon såg sig själv i ett tv-program nyligen. Hon framhåller att det i Sverige är okej att sörja ett förlorat utseende så länge man inte gör det offentligt, för då framstår det som att man sviker sin generations kvinnor.

Begreppet ”att åldras med värdighet” är inget nytt, det dök upp redan 1894 i tidningen The Brooklyn Citizen. Men det är mycket begärt att bli gammal och dessutom förväntas vara en förebild.

Caitlin Moran, som vill vara en förebild för kvinnor antar i sin bok ”Mer än en kvinna”, från 2021, en positiv inställning. Hon räknar upp allt hon uppskattar med att åldras, från sitt gråa hår (jag förvandlas till en grävling!) till att leka med dallret under hakan. Men när hennes dotter får allvarliga ätstörningar känner sig Moran misslyckad som feministiskt föredöme.

”Vi lyckas inte få grejen med att vara en kvinna att framstå som särskilt lockande. Ja, det kan vara tufft men det är också fantastiskt, roligt, kraftfullt och befriande… Vilken elvaårig tjej vill frivilligt växa upp till att bli en kvinna som det ser ut nu? För vi berättar ju inte något av de där sakerna för dem.”

Att känna oförblommerad glädje inför rynkornas framfart är få förunnat, men som 42-åring lever jag ju på hoppet om att allt inte redan är kört, Heberlein och Linderborg är blott tio år äldre än jag. Ge inte upp er plats på walkover. Om inte medelålders kvinnor syns någonstans är det inte konstigt att man kan få för sig att kvinnor inte borde åldras.

Läs mer:

Erik Helmerson: De ser mig inte. Jag är en papperskorg. Jag älskar det.

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt