Hans Kronbrink: Tina Turner stod aldrig stilla – hon var i ständig rörelse

2009 var Tina Turner ute på en världsturné som skulle bli hennes sista. Hon hade sagt det några gånger om tidigare turnéer också, men den här gången, med ”the 50th anniversary tour”, satte hon verkligen punkt för en enastående karriär.

Hon var 69 år när turnén nådde Sverige och hon stod på Globens scen i april 2009.

Stod är förstås fel ord i sammanhanget. Tina Turner var i ständig rörelse över scengolvet. Hon virvlade fram på höga klackar och vi var många som kippade efter andan när hon steppade ut på en smal brygga fem meter över publikhavet medan hon sjöng ”Nutbush City Limits”, låten hon skrev om sin födelseby.

I självbiografin ”My love story” från 2017, avslöjar hon hur hon lärde sig att dansa runt på scen utan att trampa snett på sina skyhöga klackar.

– Jag lutade mig alltid framåt en aning så att tyngden kom mer på mina tår än på själva foten. Och tår är förvånansvärt starka.

Det var mer än tårna som var starka på Anna Mae Bullock från Nutbush i Tennessee, en liten håla med ett par hundra invånare vid Highway 19. Där föddes hon i november 1939 som dotter till Zelma och Floyd Bullock. Storasyster Alline var tre år äldre. Halvsyster Evelyn fyra år äldre.

Föräldrarnas förhållande var ansträngt.

– Min mor älskade inte mig och hon älskade inte heller min far. Mina tidigaste minnen är av mamma och pappa som bråkar.

Tina beskriver sin mor som en egoistisk och viljestark kvinna som ingen satte sig på. När Tina var 11 år lämnade Zelma barnen och maken och flyttade ensam fyrtio mil norrut, till St. Louis, Missouri. Strax efteråt träffade Floyd en annan kvinna och flyttade till Detroit, 75 mil från Nutbush.

De tre systrarna togs nu om hand av mormor och farmor i Nutbush.

– Jag älskade att vara hos mormor, där var atmosfären glad och levande. Men jag var mest lycklig när jag var utomhus, skriver Tina i ”My love story”.

Det var inte samma harmoni i skolan där Tina hade det svårt. När hon vid ett tillfälle kallades fram till svarta tavlan och inte klarade att lösa en matematikuppgift bröt hon ihop, förnedrad och storgråtande framför klasskamraterna.

Långt senare i livet fick hon en förklaring till sina inlärningsproblem. Undersökningar visade att hon bland annat var dyslektiker, vilket ingen lärare hade förstått.

Men det fanns en annan sida av Anna Mae Bullock som var en underhållare som älskade att stå i fokus. När det gällde att sjunga och dansa inför vänner och familj fanns inte tillstymmelse till scenskräck.

I ”My love story” skriver hon: ”Redan som liten visste jag att jag sjöng bättre än de vuxna kvinnorna i min omgivning. Jag var född med den talangen. Min röst var min gåva och jag visste hur jag skulle använda den.”

”Jag stod aldrig stilla när jag sjöng, jag tog alltid danssteg. Min syster kunde inte dansa. Min mamma kunde inte dansa. Men jag kunde.”

1957 återförenas Anna Mae med modern i Saint Louis dit även syster Alline har flyttat nåt år tidigare. Systrarna är snart flitiga besökare på Club Manhattan, en nattklubb i East St Louis där Ike Turner and the Kings of Rhythm är husband. Turner är ett stort namn, inte minst efter succén med ”Rocket 88” från 1951, en klassiker som har kallats ”den första rock’n’roll-låten”.

Ike har dåligt rykte, men kvinnor verkar attraheras av hans lite farliga uppenbarelse. Tvärtemot de flesta andra kvinnor tycker Anna Mae att den åtta år äldre Ike Turner, med det illavarslande smeknamnet ”Pistol whippin” Ike Turner, är allt annat än vacker. Men hon älskar att lyssna på hans musik.

Ibland låter Ike någon ur publiken komma upp på scenen och sjunga under en paus. Det är Anna Maes hemliga dröm och chansen kommer när Alline vägrar att sjunga trots att hon har gått fram till mikrofonen. Då tar Anna över och börjar sjunga en blueslåt, ”You know I love you”, till Ikes pianokomp.

”Han blev chockad när han hörde min röst. Det lät inte som att den kom från en så mager liten tjej.”

Ike ser en potential i den magra tjejen. Han tar Anna under sina vingar och lär upp henne som sångerska och betalar henne när hon ibland får sjunga med bandet.

Anna blir förälskad i Raymond Hill, saxofonist i Ikes band. Den korta romansen leder till graviditet och i augusti 1958 föds Raymond Craig.

Två år senare. Anna Mae försöker vara en god mor samtidigt som hon blivit mer etablerad i Ikes band. Och utan att hon egentligen vill har hon och Ike, som är gift och har en son, inlett ett förhållande.

I mars 1960 bokar Ike en studio för att spela in låten ”A fool in love” som han skrivit för sångaren Art Lassiter. Men när denne inte kommer till studion får Anna Mae hoppa in och rädda Ike som har betalat studiobokningen i förväg.

I samma veva ser Ike till att Anna Mae blir Tina Turner. Ett namn som han varumärkesskyddar för att han, om Tina lämnar honom, ska kunna ersätta henne med en ny Tina Turner.

När demonproducenten Phil Spector 1966 vill spela in ”River deep mountain high” med Tina, enbart Tina, säger Ike först nej, men ändrar sig när Spector viftar med en stor summa pengar. Spector förbjuder Ike att komma till studion över huvud taget.

För Tina blir inspelningen ett bevis på att hon kan stå på egna ben som sångerska och inte bara ses som ett bihang till Ike Turner.

”River deep mountain high”, som marknadsförs som en Ike & Tina Turner-låt, blir en måttlig succé i USA men en hit i Europa. I dag är den en självklar 60-talsklassiker.

Deras turnéer ger stora inkomster som aldrig kommer Tina till del. Ike badar i pengar medan Tinas situation i relationen blir allt sämre. När Ike lägger en växande del av sina miljoner på droger blir han allt mer nyckfull och våldsam.

Tina rymmer några gånger, men hämtas hem igen. 1968 försöker hon ta sitt liv med sömntabletter, men körs till sjukhus och räddas med magpumpning.

I juli 1976 lyckas hon äntligen fly från Ike. Hon smiter ut från ett hotell i Dallas dit hon har kommit sönderslagen i ansiktet och med nerblodad klänning i sällskap med Ike och springer mållöst genom gatorna tills hon kommer till ett Ramada Inn-hotell.

Hon har inga pengar, men berättar att hon är Tina Turner, på flykt från sin våldsamme make och receptionisten låter henne få ett rum och ställer en vakt utanför dörren.

Tina gömmer sig i några månader hos vänner och bekanta. Ike går till sist med på skilsmässa, som egentligen berättigar Tina till hälften av alla tillgångar, men hon avstår från allt för att snabbare bli fri.

1984, efter att ha tagit hjälp av skicklige managern Roger Davies, gör 44-åriga Tina vad som kallats ”den största comebacken i rockhistorien”.  ”Private dancer”, inspelad i England med låtar skrivna av bland andra Mark Knopfler från Dire Straits, blir årets skiva och säljs på kort tid i flera miljoner exemplar.

”Private dancer” vinner 1985 fyra amerikanska Grammys.

Tina Turner är nu en av de största artisterna i världen och hon får göra det hon länge velat göra: spela för jättepublik på jättearenor och hon gör flera utsålda världsturnéer de kommande åren och släpper storsäljande skivor i jämn takt.

1986 kommer självbiografin ”I, Tina” som hon skrivit tillsammans med Kurt Loder, där den verkliga bilden av hennes utsatta liv med Ike blir offentlig. Med boken som grund har filmen ”What’s love got to do with it” premiär 1993.

När jag intervjuade Ike Turner i april 2007 sade han sig vara upprörd över hur han framstår i filmen.

– De fick mig att skriva på ett kontrakt där jag gick med på att låta en skådespelare spela mig i filmen. För det fick jag 15 000 dollar i handen. Jag var svårt drogberoende då och och hade ekonomiska problem. Jag kunde inte tacka nej till pengarna, men jag insåg inte att det betydde att jag inte fick ha några synpunkter på hur jag framställdes i filmen.

I december 2007 dog Ike Turner av en överdos kokain i sitt hem i Kalifornien. Tina var inte närvarande på begravningen.

Efter sin avskedsturné 2009 drog sig Tina tillbaka till sitt hem i Schweiz där hon sedan mitten av 90-talet levde med sin partner Erwin Bach. De två möttes 1986 när Bach jobbade för Tinas manager Roger Davies men gifte sig först 2013.

Tina drabbades några år senare av allvarliga hälsoproblem, bland annat tarmcancer och en stroke. Hon återhämtade sig men blev allvarligt sjuk igen när hennes njurar tappade 80 procent av sin funktion. Hennes liv räddades av en transplantation då maken Erwin 2018 donerade en av sina njurar till Tina.

Läs mer: Sångerskan Tina Turner död