Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-02-28 05:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/hederos-och-hellbergs-nya-ar-som-en-fornimmelse/

Skivrecensioner

Hederos och Hellbergs nya är som en förnimmelse

Mattias Hellberg och Martin Hederos.
Mattias Hellberg och Martin Hederos. Foto: Johan Bergmark

På Hederos Hellbergs nya skiva ”Tillsammans mot ljuset” träder ett uttryck fram som är tydligare förankrat i svensk visa, skriver Alexandra Sundqvist.

Som duo har mångsysslarna Mattias Hellberg och Martin Hederos sökt sig till de små gesterna – ett tassande pianospel, fragmentariska textstycken. Så väl ton som lyrik tycks bundna till undflyende ögonblick, som de i gränsen mellan sömn och vakenhet, natt och dag, liv och död.

Deras låtvärld, som skapades i början av 2000-talet och som sedan legat i träda i nästan 20 år medan de spelat i så väl rock- som progg- och jazzband, är så lågmäld att Hellbergs munspel, de få gånger det dyker upp, tycks ha förmågan att skära genom märg och ben.

På nya skivan ”Tillsammans mot ljuset”, en pendang till föregångaren ”Together in the darkness” (2001), sjunger han på svenska. Ett val, som i kombination med tidens tand, ger duons omsorgsfullt snidade kompositioner en råhet som ömsom känns olycksbådande, ömsom eterisk men oftast väldigt manlig.

Borta är molnslöjorna som liksom per automatik lade sig på de engelska fraserna. Fram träder ett uttryck tydligare förankrat i svensk visa och dess karga natur som förlängs av Hederos sorgsna klanger.

Det är en skiva som inte är lätt att bli klok på. Mycket på grund av texterna, som mer tycks inriktade på att beskriva lösa scener än att ladda dem med mening. Men kanske räcker det med att förnimma bilden av den vita älgen, som Hellberg sjunger om i ”Puff”;

”Vad var det som hände / Jag minns inte helt / Men jag fick en glimt / Av en overklighet”.

Bästa spår: ”Puff”

Läs mer om musik och fler texter av Alexandra Sundqvist

Ämnen i artikeln

Musik
Dagens skiva

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt