Hur blev väderprat minerad mark? Vad pratar de ukrainska poeterna om när de pratar om kriget? Finns det något slut på gängvåldet i Sverige? Vilka samiska rappare är argast? Littfest i Umeå går loss på samtiden.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-03-31 04:25
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/helena-lindblad-estetiken-slar-folje-med-politiken-pa-littfest-i-umea/
Samtal efter samtal på fullsatta Littfest i Umeå (16-18 mars) – för första gången i full sving sedan pandemin – borrade i år oförtrutet i samtidens stora frågor. Kopplingen till litteraturen är jakten på det perfekta språket snarare än storyn.
Ibland blev det väl allmänt, som ett seminarium som protesterna i Iran lett av Margot Wallström. Skarpt, men hade kunnat äga rum i vilken kontext som helst. Ibland betydligt mer svindlande som med den dubbelt bokaktuella författaren Mats Söderlund på scen (hybridboken ”Härlig är jorden. Om fjällen, vädret och allt det som ännu inte gått förlorat” och diktsamlingen ”Eskatos”).
Han formulerade behovet av att, genom bland annat intervjuer med folket i norr, slå fast att klimatförändringarna är fakta. Inte en diffus, nostalgisk känsla. Trädgränsen har flyttat sig uppåt. Hjortronåren blir färre. Glaciärerna är mindre. Knarret av snö i minusgrader hörs allt mer sällan. Även om man vet allt detta, frös hjärtat till is.
Lite senare talade den ukrainskfödda Ilya Kaminsky, varmt uppbackad av sin moderliga amerikanska poetkollega Carolyn Forché, sig varm för duons gemensamma projekt att samla samtida ukrainska poeter i antologin ”In the hour of war”. Vi måste berätta om ”barnskorna med sprängmedel som ryssarna lämnat efter sig och husen som är radioaktiva efter att smittats av ovetande soldater som kommit från Tjernobyl”, som han sade.
Den mer närliggande svenska gängkriminaliteten stod också i fokus. Få åhörare ville missa författaren Jens Lapidus och SVT-reportern Diamant Salihu (”Tills alla dör”) – festivalens rockstjärnor – och deras analyser av det groteskt eskalerande våldet. Den som ville höra något nytt blev möjligen besviken, de sade ungefär samma saker som kriminologen Jerzy Sarnecki i DN nyligen; att våldet mot anhöriga ändå kan bli en dealbreaker.
Ett evenemang som ändå lär ha gett Umeåborna en viss känsla av utvaldhet. Stan är lyckligtvis en av de få städer i Sverige som hittills har klarat sig undan skjutningarna. Det var rätt festligt att gå därifrån till en mörk klubblokal där de samiska rapparna Áilu Valle och SlinCraze pratade om vrede, poesi, språkvitalisering och svårigheten att känna sig särskilt gangsta på tundran. Eller lyssna på den finlandssvenska estradören Rosanna Fellman underbart sarkastiska, konsumtionskritiska poesi från ”Strömsöborna”.
Mitt i all het samhällsdebatt var det också befriande att höra Marie Darrieussecq prata skrivarpraktik och osentimentalt beskriva sin research inför ”Avigt hav” och hur hon funderat kring flyktingar som gett henne sina historier, från Calais till Niger: ”Jag vill inte köpa dem, men ibland ge en rimlig ersättning”.
Legeringen mellan estetik och politik färgade genomgående årets rika Littfest, oftast på ett rätt oemotståndligt och konkret sätt. Mest avväpnande i sammanhanget var den finlandssvenska författaren Monika Fagerholm. Under programpunkten ”Den nya socialrealismens råhet och språk” argumenterade hon väl för att dagens författare behöver nya sätt att uttrycka sig.
Hon menade att det sannerligen inte saknas språk för att uttrycka individuella krav och känslor, men däremot finns det en formuleringstorka när det gäller kollektiva politiska frågor bortom de polariserande klyschorna och plakatprosan. Rimligt. Klart en litteraturfestival aldrig ska sluta vrida och vända just på orden.
Läs mer om böcker i DN och fler texter av Helena Lindblad
Läs också: Littfest i Umeå riktar ljuset mot samhällets allra största utmaningar