En gång roade jag mig med att räkna alla nödrim i Mikael Wiehes ”Titanic”. Listan blev nästan längre än antalet överlevande passagerare. Det är som att hans diktarskepp medvetet kryssat sig förbi alla äkta rim och i stället prickat vartenda isberg i poesins hav: Läck/skepp. Hatt/kallt. In/kind. Champagne/varann.

Och så vidare.

De äkta rimmen var till antalet bara tre: Däck/skräck. Land/hand. Och så de oförglömliga slutraderna: ”Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp/vi går till botten där vi står, men flaggan den går i topp.”

Upptäckten gjorde mig nöjd i flera år. Men så läste jag Alf Henriksons ”Verskonstens ABC” och lärde mig att jag haft fel. Det är inte nödrim, det är assonans. Henrikson beskriver termen som ”halvrim som är vanligt i folkvisor och på senare år har tagits till heders såväl av musikaliskt medvetna skalder som av poeter som vill men inte kan rimma”.

Nog är vi generösa och räknar in Wiehe i den första kategorin?

”Verskonstens ABC” är en makalös bok. Vi lär oss om versformer som ritornell och romancillo; schlager är granne med saturninsk meter. Exemplen är rika och gärna sammanknepade av författaren själv: ”Ensam är jag som hedens ljung/blommar tidigt och vissnar ung” (detta kallas simile).

”På svenska kan man få till stånd ett oklanderligt femstavigt rim österrikare – trösterikare”, konstaterar Henrikson, ”men detta kuriosum är nog rekord”. Ytterligare en kunskap jag ämnar bära med mig för att plåga mina medmänniskor.

Få är jag stoltare över att kalla min kollega än Alf Henrikson, som skrev i denna tidning, ofta just på denna plats, mellan 1929 och 1995. Ett av vårens sista avsnitt av podden ”Snedtänkt” handlar om honom, det är fin sommarlyssning.

Mot slutet hamnar Henrikson på thoraxklinik och beskriver hur han i väntrummet blickar i diverse broschyrer: ”Reseannonserna lockar och ler, titta så glansfullt de trycks! / Men gubben skall fara till Hades han och titta på Lethe och Styx.”

Med den sinnesstämningen vill jag dö.

Läs fler kåserier av Helmerson, till exempel om it-haverierna som var livet eller om kända människor som gett honom stryk.