Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-07-05 20:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/helmerson-som-alf-henrikson-vill-jag-do/

KULTUR | KÅSERI

Helmerson: Som Alf Henrikson vill jag dö

En ännu aktiv Alf Henrikson vid 88 års ålder.
En ännu aktiv Alf Henrikson vid 88 års ålder. Foto: Lars Epstein

Kåseri. Kåsören får svindel av tanken på att han sitter i Alf Henriksons gamla stol, men han besinnar sig och inser att det också har gått hyfsat för en assonansrimmare som Mikael Wiehe.

Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.

En gång roade jag mig med att räkna alla nödrim i Mikael Wiehes ”Titanic”. Listan blev nästan längre än antalet överlevande passagerare. Det är som att hans diktarskepp medvetet kryssat sig förbi alla äkta rim och i stället prickat vartenda isberg i poesins hav: Läck/skepp. Hatt/kallt. In/kind. Champagne/varann.

Och så vidare.

De äkta rimmen var till antalet bara tre: Däck/skräck. Land/hand. Och så de oförglömliga slutraderna: ”Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp/vi går till botten där vi står, men flaggan den går i topp.”

Upptäckten gjorde mig nöjd i flera år. Men så läste jag Alf Henriksons ”Verskonstens ABC” och lärde mig att jag haft fel. Det är inte nödrim, det är assonans. Henrikson beskriver termen som ”halvrim som är vanligt i folkvisor och på senare år har tagits till heders såväl av musikaliskt medvetna skalder som av poeter som vill men inte kan rimma”.

Nog är vi generösa och räknar in Wiehe i den första kategorin?

”Verskonstens ABC” är en makalös bok. Vi lär oss om versformer som ritornell och romancillo; schlager är granne med saturninsk meter. Exemplen är rika och gärna sammanknepade av författaren själv: ”Ensam är jag som hedens ljung/blommar tidigt och vissnar ung” (detta kallas simile).

”På svenska kan man få till stånd ett oklanderligt femstavigt rim österrikare – trösterikare”, konstaterar Henrikson, ”men detta kuriosum är nog rekord”. Ytterligare en kunskap jag ämnar bära med mig för att plåga mina medmänniskor.

Få är jag stoltare över att kalla min kollega än Alf Henrikson, som skrev i denna tidning, ofta just på denna plats, mellan 1929 och 1995. Ett av vårens sista avsnitt av podden ”Snedtänkt” handlar om honom, det är fin sommarlyssning.

Mot slutet hamnar Henrikson på thoraxklinik och beskriver hur han i väntrummet blickar i diverse broschyrer: ”Reseannonserna lockar och ler, titta så glansfullt de trycks! / Men gubben skall fara till Hades han och titta på Lethe och Styx.”

Med den sinnesstämningen vill jag dö.

Läs fler kåserier av Helmerson, till exempel om it-haverierna som var livet eller om kända människor som gett honom stryk.

Ämnen i artikeln

Kåserier

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt