Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-10-03 06:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/heltid-elegant-diskbanksdrama-om-livspusslets-helvete/

FILM | RECENSION

”Heltid” elegant diskbänksdrama om livspusslets helvete

Laure Calamy från ”Ring min agent” spelar huvudrollen i ”Heltid”.
Foto: Novemberfilm

”Ring min agent”-stjärnan Laure Calamy är fantastisk som livspusslande kvinna på gränsen till nervsammanbrott i Eric Gravels ”Heltid”. Ett nervigt och vackert filmat socialdrama som är en appell för fungerande infrastruktur, skriver Jane Magnusson.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Julie (Laure Calamy) har det inte lätt. Hon är ensamstående med två små barn. Hon bor i en by långt ifrån arbetsplatsen. Som chefsstäderska på ett litet lyxhotell i Paris utsätts hon dagligen för stor stress. Barnen måste lämnas i ottan hos en snäll tant som passar dem och fixar så att de kommer till plugget. Nu är det tågstrejk och Julie får svårare och svårare att komma i tid till jobbet. Hon småspringer hela tiden när hon är hemma, och storspringer ofta genom Paris för att kollektivtrafiken inte fungerar. Och på hotellet har en rockstjärna just bajsat ner väggarna. Sedan ringer banken om huslånet. Det ena haveriet läggs till andra i rasande fart.

Regissören Eric Gravel kan det där med att skildra stress. Det känns som om varje scen får Julies hjärta att klappa fortare. Fadern till hennes barn svarar inte i telefon, underhållet för barnen kommer inte in på kontot, barnen vill gå till parken och leka, det skall ordnas barnkalas, studsmattan går inte att montera. Kort sagt, från filmruta ett blir man indragen, eller snarare insugen i en kvinnas personliga livspusselhelvete.

Laure Calamy i ”Heltid”.
Foto: Novemberfilm

Jag brukar tycka om lite mer ”feelgood”-filmer, lite mer lycka, men den här filmen är oemotståndlig mest på grund av Laure Calamy. Hon gör en fantastisk skildring av en kvinna på gränsen – man vill inte att tågen skall börja gå igen eftersom det verkar lätt att hoppa ner på rälsen när livet blir för svårt.

”Heltid” är en appell för fungerande infrastruktur. När tågen inte funkar, när dagis inte finns, när pappor försvinner från familjen är det kvinnorna som kommer i kläm. Men det låter ju lite tråkigt med en film om bristande infrastruktur och kvinnoöden och ”Heltid” är verkligen ingen trist film alls. Vackert och nervigt filmad. Spännande klippning och en modig rolltolkning gör ”Heltid” till en ny variant av diskbänksrealismen som populariserats av exempelvis Ken Loach och Bröderna Dardenne. Filmen blir inte mindre angelägen för att den snyggats till och musiksats – bara lättare att ta till sig.

Se mer. Tre andra filmer om pressade mammor: ”Lady bird, Lady bird” (1994), ”Ängeln på sjunde trappsteget” (1999), ”Mother” (2009).

Läs fler film- och tv-recensioner här

Ämnen i artikeln

Film

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt