Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-29 12:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/hogljutt-och-uppskruvat-nar-viet-thanh-nguyen-gestaltar-koloniseringens-foljder/

BÖCKER | RECENSION

Högljutt och uppskruvat när Viet Thanh Nguyen gestaltar koloniseringens följder

Viet Thanh Nguyen slog igenom 2015 med romanen ”Sympatisören”.
Viet Thanh Nguyen slog igenom 2015 med romanen ”Sympatisören”. Foto: Claudio Bresciani / TT

Författaren Viet Thanh Nguyen skapar något verkligt nytt av den postkoloniala historia som fortfarande smärtar och blöder. ”De hängivna” är en i alla avseenden motsägelsefull roman skriven på en intelligent och vildsint prosa, tycker Maria Schottenius.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Som fyraåring flydde Viet Thanh Nguyen, född 1971, med sin familj från Vietnam till USA och hamnade i slutet av 1970-talet i San José i Kalifornien där hans föräldrar startade en vietnamesisk livsmedelsaffär. De kom från Nordvietnam, men flyttade 1954 till Sydvietnam och ankom USA 1975. Viet Thanh Nguyen blev författare och kritiker, senare även professor i engelska, amerikanska studier och etnicitet på University of Southern California.

”De hängivna” är en fristående fortsättning på ”Sympatisören” hans genombrottsroman, som belönades med Pulitzerpriset och en rad andra priser. Förra året utgavs på svenska novellsamlingen ”Flyktingar” som i förhållande till romanerna är mindre komplex, men oerhört skarp och bra. Nguyen etablerar sig, alltmer övertygande för varje ny bok, som en av de författare som skapar något verkligt nytt av den postkoloniala historia som fortfarande smärtar och blöder.

”De hängivna” utspelar sig i Paris vintern 1981. François Mitterrand skulle detta år väljas till president. Huvudpersonen, Vo Danh, med en fransk pappa och en vietnamesisk mamma, har blivit utsläppt från ett omskolningsläger i Vietnam, men har ett förflutet i USA som dubbelagent, han spionerade både på och för kommunisterna. Han beskriver sig som ”en man med två medvetanden”, en avgörande kommentar berättartekniskt. Det finns alltid en andra sida som gör sig påmind i denna person och i romanen i stort. Nord- och Sydvietnam. Frankrike och USA. Kommunister och kapitalister. Kolonisatörer och koloniserade. Förövare och offer. Allt är underkastat en dubbelhet, motsatspar som romanen pendlar mellan till dess att allt brakar samman. ”Skruven som höll ihop mina två medvetanden hade lossnat tills den trillade ur.”

Dubbelheten finns i huvudpersonen, men han förkroppsligar samtidigt en hel värld och många dimensioner. Högt och lågt. Himmel och helvete. Allt har en högre och en lägre sida. En hög, bland franska intellektuella, som huvudpersonen vill (men inte riktigt kan) vara en del av genom sin franska far. En låg (som han försöker distansera sig från) bland kriminella gangsters och knarkhandlare från länder som fransmännen koloniserat. Helvetet på jorden, som han tillhör antingen han vill eller ej och där offer och förövare gång på gång byter plats. Också knarket rör sig mellan högt och lågt, där han som langare är själva länken. ”Himlen” finns, även i lägre form av en bordell. ”Paradiset”, i lägre form av en psykiatrisk anstalt. Inga skyddade platser ges.

”De hängivna”
”De hängivna”

Vo Danh tas emot av en snygg och bildad vietnamesisk ”faster” – en kontakt från tiden då han spionerade för kommunisternas räkning. Hon är förläggare, bjuder på gåslever och chablis och läser hans manus – ser hans talang – och han är mer än välkommen i hennes salonger. Där träffar han några av hennes älskare, en borgmästare och en maoist som gärna vill ha hasch av mycket hög kvalitet, så den unga mannen börjar göra affärer i dessa högre sfärer. Han är kommunisten som genom sin verksamhet blir ”kapitalist”. Han träffar fasterns älskarinna, en advokat som försvarade Pol Pot. Vietnam och Kambodja finns i Paris, liksom hatet och hämnden. Blodsbröderna, kommunistdödarna håller till i de lägre environgerna, med blod, våld, pengar, knark. Där finns hans andra jag i denna skruvade lek med det tudelade jaget.

Men för att inte förenkla storyn berättar huvudpersonen utifrån ett tillstånd som död. Skjuten i huvudet av sin närmaste vän – eller fiende – hur man nu ser det. Och de redan dödade vännerna/fienderna spökar.

Detta är en i alla avseenden och avsiktligen motsägelsefull roman. Viet Thanh Nguyen gestaltar det av kolonisatörer söndertrasade landets historia och historiska efterspel med en befolkning som flytt eller lever i exil. Han gör det med hjälp av en mängd filosofiska, politiska och skönlitterära referenser – som nämns i ett efterord – och med ett språk som är motsatsen till måttfullt.

Hade man inte vetat att det här är en författare som verkligen kan skriva sparsmakat, lågmält och lyhört, kunde man undra vilken galning som fått tag i pennan. Sanslöst och vildsint. Överlastat, hejigt, farsartat. Högljutt och uppskruvat. Uppspelt och överlastat. Ingen måtta på sarkasmer och lustifikationer. Metaforer och symboler, som en vanlig professor i kreativt skrivande hade skyfflat ut på en skottkärra. Men samtidigt svidande intelligent och raffinerat. Även om han far iväg i en språklig avsmakningsmeny med hundra ordrätter, vet han vad han gör. Knark- och gangstervärlden sätter sig i språket, liksom dubbelmoralen bland de belästa radical chics, som inte nekar sig livets goda. Det blir kaos, men det är ett kaos han skildrar, följden av den katastrofala kolonisering som dödar och perverterar människor. En apokalyps.

För er som nu hesiterar inför läsning vill jag säga att romanen inleds med en prolog, utifrån ett vi, en kollektiv berättelse om flykten över havet. ”Vi var de oönskade, de obehövliga, de osedda, osynliga för alla utom oss själva”. Drygt två sidor bländande text. Missa inte.

Läs fler bokrecensioner och fler texter av Maria Schottenius.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt