Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-02-07 18:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/holy-spider-vibrerar-av-ett-bottenlost-kvinnohat/

FILM | RECENSION

”Holy spider” är ett mörkt drama om våld mot kvinnor

Bild 1 av 3
Foto: Nadim Carlsen
Bild 2 av 3
Foto: Nadim Carlsen

Brutal, hudnära och våldsam realism präglar Ali Abbasis starka och högaktuella morddrama ”Holy spider”. En närgången seriemördarthriller som sätter i brotten mot utsatta kvinnor i ett starkt politiskt sammanhang.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Seriemördaren Saeed Hanaei, ”The Spider Killer”, ströp sina kvinnliga offer med deras egna sjalar. Samma slags huvudbonad som har stått i centrum för de våldsamma protesterna i Iran under de senaste månaderna.

Ali Abbasis ”Holy spider” – löst baserad på Hanaeis härjningar för 20 år sedan – är gjord innan Irans kvinnor, och många män, reste sig mot regimens förtryck. Men det är förstås omöjligt att se filmen i dag utan att upplevelsen färgas av de fasansfulla nyheterna från landet där en hel generation aktivister hotas, förföljs, skadas, fängslas, våldtas och döms till döden av regimens hantlangare.

Även om Abbasi använder ett verkligt rättsfall som utgångspunkt för sin film - en hantverkare i shiamuslimernas heliga stad Mashhad som hann mörda 16 prostituerade kvinnor innan han greps – är det här en nattsvart, politisk dramathriller som står på egna ben. En hel del detaljer stämmer med verkligheten, andra är ren fiktion. Ett exempel är den Cannesprisade Zar Amir Ebrahimis roll som den undersökande reportern Rahimi som kommer till stan från Teheran för att rapportera om en mördare som polisen verkar ha pinsamt svårt att fånga. Eller bryr de sig ens?

Själva iscensättningen av dramat är brutalt realistisk, hudnära, närgången och bitvis väldigt, väldigt otäck. De kvinnliga offrens utsatthet, även om de bara figurerar kort var och en, känns in på bara huden. Giftgula och dammgrå kulörer färgar scenerierna som ofta lyses upp av ett sjukligt, smutsigt ljus. Martin Dirkovs suggestiva tonsättning av dramat adderar ytterligare nervpirr.

Vi följer Saeed Hanaei, gestaltad av den skickliga Mehdi Bajestani som laddar sin mördarroll med obehaglig närvaro, när han kommer farande på sin motorcykel. En målsökande robot med stirrande blick som far runt och letar efter trasiga, opiumberoende kvinnor som han kan sarga ytterligare – alltmedan Mashhads neonljus breder ut sig under en jordisk stjärn­himmel i natten.

Mehdi Bajestani spelar mördaren i ”Holy spider”
Foto: Nadim Carlsen

Hanaei anser sig vara djupt troende, en religiös kvinnohatarversion av Travis Bickle från ”Taxi driver” som är ”galen” i martyren Imam Reza och är på ”jihad mot synden”. Hemma finns en ung fru och tre barn, varav en halvvuxen son som speglar sig intensivt i sin far och som ansluter sig till den bisarra beundrarskara som senare hyllar Hanaeis gärningar och vill fria mördaren vid den medialt omsusade rättegången.

”Holy spider”
Foto: Nadim Carlsen

”Holy spider” är kanske inte den subtilaste av filmer, men det finns en intressant nyansrikedom i de olika karaktärsskildringarna. Hanaei beskrivs inte som någon monster, trots sina vidriga handlingar, utan snarare som någon som i alla fall försöker kämpar för sin mänsklighet. I alla fall i förhållande till sin familj, men utan att han besegrar sin monstruösa personlighet och sitt lustdrivna beroende av att döda. Även Rahimi, hjältinnan i dramat, är en komplex person. Både stark och skör, engagerad och avig i sin kamp mot en värld där männen dikterar villkoren - och där en slirig polisman inte drar sig för rena sexuella trakasserier.

Även utan den känslan av brännande aktualitet som de senaste händelserna i Iran skapat skulle ”Holy spider” lyfta sig ovanför det ordinarie ”true crime”-konceptet som blivit en stapelvara på strömningsplattformarna. Genom att sätta in storyn i ett vidare politiskt sammanhang av institutionaliserat kvinnohat och kvinnoförakt känns den aldrig sensationslysten. Ett intressant komplement till de många iranska filmer som på senare år skildrat bristen på en human rättsstat. Ali Abbasi är inte den första som granskar morden i Mashad, det har gjorts en dokumentär och en film tidigare (hör mer om det i dokumentärpodcastenUppgång och falls Spider killer-special), men den här fiktiva, välregisserade skildringen adderar ännu en pusselbit till bilden av en förtryckande och våldsbejakande kultur som ni inte vill missa – även om den är mörk. En motståndshandling i sig.

Se mer. Tre andra filmer om det rättsosäkra Iran: ”Yalda - förlåtelsens natt” (2019), ”There is no evil” (2020), ”Balladen om en vit kö” (2022).

Läs andra film- och tv-recensioner i DN och fler texter av Helena Lindblad

Ali Abbasi: ”Holy spider” handlar om ett seriemördarsamhälle