Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-03-02 22:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/hon-gor-konst-om-att-ta-nytt-namn-for-att-anpassa-sig/

Konst

Hon gör konst om att ta nytt namn för att anpassa sig

Bild 1 av 2
Foto: Hossein Salmanzadeh
Bild 2 av 2 Jacqueline Hoàng Nguyen vid en av skärmarna där namnen på de intervjuade personerna i utställningen skiftar i färg och form.
Foto: Hossein Salmanzadehk

Hur stor betydelse har ens namn? Jacqueline Hoàng Nguyễns nya utställning ”Untitled (Entitled)” på Bonniers konsthall handlar om hur makt och identitet hör ihop med det man har döpts till.

Det börjar med ett bullrande ljud som sedan övergår till ett nästintill maniskt mässande. ”Fy”, säger mansrösten som ekar i salens högtalarsystem mellan de vita och ljust lila väggarna, ”fyyy”.

I konsthallen finns olika former utplacerade – trianglar, kvadrater, cirklar, alla fyllda med färg och namn som skiftar med en 3D-liknande effekt. Rösterna fortsätter att mässa på olika språk.

I rummet står Jacqueline Hoàng Nguyễn. Hennes arbete med verket, ”Untitled (Entitled)”, inleddes för tio år sedan – men inspirationen till verket har hon burit på en längre tid än så.

– Jag gavs Hoàng Nguyễn som namn när jag föddes, berättar hon för DN när vi möter henne i Bonniers konsthall intill Vasaparken i Stockholm.

Jacqueline Hoàng Nguyễn är född 1979 i ett arbetarklasshem i Montreal, i den fransktalande delen av Kanada. Området var känt för att varken ha franska eller engelska som huvudspråk till följd av invandrartätheten.

Bild 1 av 2 Jacqueline Hoang Nguyen
Foto: Hossein Salmanzadeh
Bild 2 av 2
Foto: Hossein Salmanzadeh

När hon började skolan gavs hon dessutom Jacqueline som förnamn, men hemma hette hon fortfarande Hoàng.

– När jag växte upp var jag hela tiden i skuggan av Jacqueline som mitt namn utåt, fast Hoàng egentligen är mitt riktiga.

Det kostade pengar att byta namn, pengar som hennes föräldrar inte tyckte det var värt att spendera. ”Jacqueline” finns fortfarande inte med i hennes officiella dokument.

– För lärarna var det alltid stressigt vid terminsstarten i skolan med elever från hela världen när de skulle försöka lära sig att uttala alla namn. De försökte säga ”Hoang, Hoang, Hoo-ang” och jag sade alltid att de skulle kalla mig för Jacqueline, för att underlätta, minns hon.

– Efteråt när vi lekte på skolgården kom det fram en flicka från Haiti till mig. Hon sade jätteglatt: ”Ah, men vet du, jag har också ett västerländskt namn!” Det var ett namn som hon fick när hon började skolan, precis som jag.

– Jag minns hennes ton som var så glad och lekfull, lite som ”ja men så är livet, vad roligt att du också har ett lånat namn!”

Från utställningen ”Untitled (Entitled)” på Bonniers konsthall.
Från utställningen ”Untitled (Entitled)” på Bonniers konsthall. Foto: Jean-Baptiste Béranger

Jacqueline Hoàng Nguyễn liv fortsatte. När hon blev äldre ville föräldrarna att hon skulle utbilda sig till läkare eller apotekare, men hon fastnade för kultur. Som ung träffade hon ett kompisgäng som diskuterade kulturfrågor, och hon började utforska konstscenen i sin hemstad.

– Jag gick och tittade på konstverk i gallerier, på dansföreställningar och moderna konserter. Montreal har ett väldigt rikt kulturliv, och mycket var tillgängligt och dessutom gratis. Efter ett tag kom jag på att jag inte bara kunde konsumera kultur, utan också skapa själv.

– Men det är ingen självklarhet när man är barn av invandrare att det är just konstvärlden man ska ge sig in i.

Under sin uppväxt i Montreal blev hon tidigt medveten om språkpolitikens betydelse. Frågor om just mångkulturalism, maktstrukturer och intersektionalitet går att finna i hennes tidiga verk.

Jacqueline Hoang Nguyen
Jacqueline Hoang Nguyen Foto: Hossein Salmanzadeh

Minnet av sin skolkamrat med det lånade namnet fortsatte också att leva kvar inom henne.

– Personer med lånade namn kanske vill underlätta för andra att uttala deras namn, eller öka chansen att bli anställd när man söker jobb – eller att enklare kunna passa in i samhället, konstaterar Jacqueline Hoàng Nguyễn.

– Det finns redan förbestämda idéer om ens språkförmåga, utbildning och kapacitet. Genom att låna ett nytt namn klär man ut sig till en mer västerländskt anpassad person.

Under arbetet med ”Untitled (Entitled)” intervjuade hon personer som lånat västerländskt klingande namn.

– Just för det här projektet var det viktigt att få höra andras upplevelser så att det inte blev ett biografiskt verk. Det handlar inte bara om att jag har upplevt förtryck på grund av mitt namn, utan det blev en insikt av att jag inte är ensam i den här situationen.

Att öppna upp sig under intervjuerna med främmande människor kändes väldigt intimt för henne till en början.

– Jag tog upp en rad olika frågor, till exempel: ”hur gick det till när du fick ditt namn och hur lever du med ditt namn i dag?” Det fick mig att känna att det här var något personligt som väckte ganska många känslor hos dem jag pratade med.

Den här dubbelheten – ett västerländskt klingande namn utåt sett och ett namn från modersmålet inåt sett – illustrerar hon i sina konstverk på Bonniers konsthall med lentikulärtrycket. (Lentikulärtryck är ett slags linstryck som gör det möjligt att skapa en 3D-liknande effekt, där flera bildlager ger en animerad känsla.)

Från utställningen ”Untitled (Entitled)” på Bonniers konsthall.
Från utställningen ”Untitled (Entitled)” på Bonniers konsthall. Foto: Jean-Baptiste Béranger

– Det är mycket upp till betraktaren vilket namn hen ser i konstverket beroende på hur hen positionerar sig framför det, förklarar hon.

I verken visas de intervjuade personernas namn, både deras lånade och medfödda namn på modersmålet. Jacqueline Hoàng Nguyễns egna namn finns också med i konstverken.

Konstverken i utställningen ”aktiveras” med hjälp av en performance utförd av dansare, som Jacqueline Hoàng Nguyễn själv koreograferat.

Soundtracket till hennes verk bygger på vanliga fraser inom språkinlärningen, som exempelvis ”jag heter”. Men också olika ramsor som kan användas för att lära sig behärska nya språk. Bland annat den franska texten som lyder ”Je suis ce que je suis, et si je suis ce que je suis, qu’est-ce que je suis?”, vilket betyder ”Jag är vad jag är, och om jag är vad jag är, vad är jag?”

Vad driver dig att skapa din konst?

– Det är en bra fråga, svarar hon och skrattar högt.

– Du kan inte låta bli, flikar Yuvinka Medina, curator på Bonniers konsthall, in.

– Exakt! För vissa är det pennan som man använder för att uttrycka sig med, menar Nguyễn och pekar på min kulspetspenna och fortsätter:

– Och för mig är konsten ett sätt att uttrycka mig på och reflektera över världen jag lever i.

Under intervjun berättar Jacqueline Hoàng Nguyễn om en av de personer hon intervjuat, en kvinna från Hongkong.

När hon flyttade utomlands lyckades myndigheterna i det nya landet inte översätta hennes namn korrekt; i stället fick hon leva med ett felstavat då det inte gick att ändra efteråt.

– Hon led väldigt mycket av att ha ett felstavat namn. Det kan kännas som om det bara är ett ord, men namnet är så mycket tätare kopplat till vem man är i grund och botten.

Utställningen visas i Bonniers konsthall från den 3 februari till 28 mars.

– Konsten är inte bara riktad till en vit övre medelklass, utan vi vill skapa en möjlighet att nå en bredare publik med den här utställningen. Konst talar också om våra liv. Så det känns kul att vara placerad så här centralt och kunna tackla dessa ämnen, säger Jacqueline Hoàng Nguyễn.

Härnäst väntar doktorandstudier för henne.

Både hennes avhandling och de verk hon ska skapa härnäst som ingår i den. I sina doktorandstudier fokuserar hon framför allt på ett fotoalbum som hon har ärvt från sin farfar. Ett album som har överlevt två krig och hans resa från Vietnam till Kanada:

– Det är otroligt att hans bilder klarade sig, det skulle de egentligen inte ha gjort. Jag vill utveckla de här bildernas historia till något mer permanent.

Ämnen i artikeln

Konst

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt