Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-01-22 11:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/ingegard-waaranpera-mona-malm-blev-det-sena-1900-talets-mogna-femme-fatale/

Scen

Ingegärd Waaranperä: Mona Malm blev det sena 1900-talets mogna femme fatale

Mona Malm
Mona Malm Foto: Lars Nyman

Den folkkära skådespelaren Mona Malm är död. Ingegärd Waaranperä minns konditordottern som förvandlade sig till tatuerad änka och sipp Solsidesenior med samma observanta lågmäldhet.

Skådespelaren Mona Malm har avlidit 85 år gammal, en folkkär aktris med många starka kvinnoroller under kappan. Hon kom tidigt att tillhöra ”Bergmanstallet” i filmer som ”Sommarnattens leende”, ”Det sjunde inseglet” och ”För att inte tala om alla dessa kvinnor” men blev allra mest känd för rollen som den varma, allt förstående men långt ifrån temperamentslösa Alma Ekdahl, gift med kvinnokarlen Jarl Kulle i ”Fanny och Alexander”.

Honom hade hon spelat mot i ”Don Juan” på Dramaten och kunde berätta anekdoter om.

Läs mer: Skådespelaren Mona Malm är död

Mona Malm kom till Dramatens elevskola 1954 i samma kull som Bibi Andersson, Lars Lind och Björn Gustafson. Hon gjorde en av sina första Dramatenroller i Alf Sjöbergs legendariska uppsättning av ”Drottningens juvelsmycke” och ingick sen i teaterns ensemble fram till 1993, med ett par kortare avbrott, bland annat 1959-61, då hon tillhörde tv-teatern.

Den var då precis i början av sin guldålder. Sveriges enda tv-kanal hade fast teaterensemble och försåg svenska folket med såväl aktuell nutidsdramatik som pinfärska klassikeruppsättningar. Mona Malm blev ett välbekant ansikte och medverkade i ett femtontal uppsättningar för regissörer som Ingmar Bergman, Bengt Lagerkvist och Gustaf Molander. I Sofokles ”Antigone” gjorde hon Ismene mot Ulla Sjöbloms Antigone.

Alltihop hade börjat tidigt och rätt otippat. Det fanns ingen teater i släkten. Mona Kristina Ericsson var dotter till konditor Harald Ericsson och hans maka Inez, född Malmberg, som råkade vara teaterbiten. Hon pushade, pyntade och lockade upp dottern på scenen i tidig ålder. Mona var inte motsträvig, hon trivdes själv med uppmärksamheten, spelade barnteater på Skansen, gick i balettskola, sjöng i Barnens Brevlåda. Redan som femåring var hon känd från lokalrevyn som ”Ältas egen Shirley Temple”.

Utanför Dramaten, 1970.
Utanför Dramaten, 1970. Foto: Roger Tillberg/TT

Så småningom klipptes korkskruvslockarna av. Mona ”söt, smal och snäll på den tiden”, som hon brukade beskriva sig, blev Vårflicka i Kar de Mumma-revyn och fick byta efternamn till Malm för att inte stråla i kapp med stjärnan Anna-Lisa Ericsson.

Mellan ”smal och slank” och ”snygg och bra” satte hon ofta likhetstecken, märker man, när hon berättade om sin karriär. Ett riktigt problem blev det den hösten Ingmar Bergman kläckte en sårande kommentar om att Mona hade lagt på sig under sommaren. Om detta, och några rätt hårda år i det tuffa Dramatenklimatet, berättar hon i sitt Sommarprogram 2015. Vid 80 svider det fortfarande i rösten över att behöva påpeka att det är naturligt att kroppen förändras när vi blir äldre. ”Först har man midja, sen har man inte det längre...”

Bergman blev god på henne igen, och hon på honom, när han gav henne den stora rollen i ”Fanny och Alexander”. Från hjärtat av den inspelningen berättar hon också i sommarprogrammet.

Men i sitt eget skådespelarhjärta höll hon ett par andra regissörer kärare. Den ena var Gun Jönsson, en gång kurskamrat på elevskolan, senare regissör och filmskapare. Hon gjorde Dramatenlivet lättare och i hennes uppmärksammade film ”Leva livet” (1976) hade Mona Malm huvudrollen som kvinnan som fått veta att hon har en dödlig sjukdom.

Den andre regissören, den som kom att få störst betydelse för hennes skådespeleri, var Lars Molin.

1988 ringde han och bjöd Mona Malm på smörgåsbord på Grand. Efter maten hade Mona utan att hon själv riktigt märkt det tackat ja till rollen som Ester Nilsson i tv-serien ”Tre kärlekar”.

Så föddes en svensk klassiker och ett benådat samarbete som varade i tio år.

I Lars Molins filmer, mycket ofta med Ingvar Hirdwall som motspelare (då hette de alltid Esther och Egon) blommade Mona Malm. Hon fick ta plats och utveckla sitt observanta, lågmälda skådespeleri, kände att hon dög. Karriären vände uppåt vid en ålder då den brukar dala. ”När jag slutade banta, slutade vara behagsjuk och till lags kom de stora rollerna...” Dit hörde huvudrollen i Hjalmar Bergmans ”Chefen fru Ingeborg”, i regi av Bernt Callenbo, som hon fick mycket beröm för.

Mona Malm, 2000.
Mona Malm, 2000. Foto: Lizzie Larsson/TT

Emblematiskt framgångsrik blev Mona Malm som Esther Hershagen i Lars Molins ”Den tatuerade änkan” som han skrev just för henne. Tv-filmen från 1998 gjorde henne till det slutande 1900-talets mogna femme fatale och vann det årets Emmy-award i dramaklassen, vilken Mona Malm var med och hämtade i New York.

Tv-dramatiken fortsatte att behöva henne i populära serier som ”Herr von Hancken”, ”Gynekologen i Askim”, ”Saltön” och till sist även hippa ”Solsidan” där hon som Margareta, mamma till Alex, var med fram till 2013.

Sammanlagt blev det 77 Dramatenroller, 70 filmer och tv-serier och flera utmärkelser, bland dem O'Neill-stipendiet 1986, Litteris et Artibus 1990, Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium 1992. Svenska Filminstitutets Hedersbagge fick hon ta emot på Guldbaggegalan 2010.

Ämnen i artikeln

Scen
SVT
Dramaten
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt