Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-03-01 18:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/inger-nilsson-om-att-spela-pippi-helt-plotsligt-kunde-det-sta-en-spanjor-i-hallen/

Film

Inger Nilsson om att spela Pippi: Helt plötsligt kunde det stå en spanjor i hallen

En ung Inger Nilsson som Pippi Långstrump.
En ung Inger Nilsson som Pippi Långstrump. Foto: Jan Collsiöö

Som åttaåring blev Inger Nilsson känd i rollen som Pippi Långstrump. När tv-serien och långfilmerna såldes till utlandet fick familjen börja låsa dörren om nätterna för att hålla journalister och fans borta. Att hon aldrig tappade fotfästet tror hon har att göra med småstadsmentaliteten i den lilla uppväxtorten.

Depressioner, drogproblem och till och med självmord har i decennier omgärdat många före detta barnstjärnor inom den amerikanska underhållningsindustrin. I Sverige ser dock situationen helt annorlunda ut.

Inger Nilsson är känd som en av landets största barnstjärnor genom tiderna. Hon slog igenom efter att ha fått huvudrollen i tv-serien ”Pippi Långstrump” från 1969. Året därpå spelade hon in långfilmerna ”På rymmen med Pippi Långstrump” och ”Pippi Långstrump på de sju haven”.

– Det var så kul och framför allt älskade jag att stå framför kameran. På 70-talet fanns det bara en eller två kanaler så om något blev populärt så tittade alla. När ”Pippi” såldes internationellt så var jag i de tidiga tonåren. Tyska, italienska och spanska journalister ringde och vissa reste till och med till vårt hem i Kisa och knackade på för att intervjua mig. Det var helt galet. Hur hittade ni ens hit, tänkte jag.

Hur tog du det?

– Det var ju knasigt. Det var också massa turister som letade fram var vi bodde. Det kändes som om alla blev lika tokiga som Pippi själv. Mycket tjoande. Men vad skulle man göra? Mina föräldrar var noga med att jag skulle vara vänlig och artig, det var väldigt viktigt för dem. På den tiden låste man inte ens dörren om kvällarna, men nu var vi så illa tvungna. För helt plötsligt kunde det stå någon spanjor i hallen.

Det låter verkligen knasigt.

– Det var ovanligt men det fanns också bra sidor. Jag fick vara med om mycket roligt, men jag fick ju också tidigt se de negativa sidorna av kändisskapet. Det var krävande att alltid vara i fokus. När jag gick i gymnasiet slog det mig att jag inte hade pratat med en journalist på ett helt år. Det hade inte hänt sedan jag var barn och jag hade faktiskt inget emot att uppmärksamheten minskade.

Foto: Karl Schoendorfer/Shutterstock

Många amerikanska barnstjärnor hamnar senare snett i livet. För de svenska barnen går det mycket bättre. Vad tror du att det beror på?

– I USA är det så mycket pengar. Kraven är så höga och då måste man prestera hela tiden. Om ett barn gör succé så tar de nästan ungen ur skolan. Helt plötsligt är barnet inne i en vuxenvärld som knappt vuxna människor klarar av. De kan bli så enormt berömda och då är det nog lättare att tappa fotfästet. I Sverige är vi så noga med att man inte får utnyttja unga. När jag filmat med barn har det varit väldiga restriktioner. Det står alltid på dagsschemat att alla ska tänka på att arbeta effektivt och att barnen inte får jobba mer än x antal timmar. Jag tvivlar på att restriktionerna är lika hårda i USA.

Det finns en massa faror med att växa upp i offentligheten. Du verkar ändå hanterat dessa på ett bra sätt.

– Mycket har nog att göra med hur man är som person. För mig handlade det nog också om småstadsmentaliteten. Man skulle inte sätta näsan i vädret, speciellt inte om man kom från vår lilla ort. Jag hade ingen speciell uppbackning men höll mig grundad ändå. När vi hade filmat färdigt var det bara att åka hem till kompisarna i Kisa. Men jag påverkades ändå av min uppväxt. Man känner sig inte som alla andra och det får man lära sig att leva med. Folk kollar på en hela tiden, och så är det än i dag. Man blir annorlunda behandlad. I dag ställer jag lite krav på dem runt omkring mig. Om de vill lära känna mig får de lägga manken till.

Om de ska lära känna den riktiga Inger?

– Ja, precis. Jag kan märka att det finns de som bara är intresserade av att jag är kändis och att de nästan ser mig ur ett Pippi-filter. Det är tufft att hela tiden bli sedd på det viset. Allt i mitt liv har inte med Pippi att göra. För det första är jag vuxen nu. Går jag och snubblar på gatan kan folk säga: ”Ja, här hoppar Pippi omkring.” Nej, jag snubblade på en sten.

Hur tror du att dagens svenska barnstjärnor har det?

– På ett sätt tror jag att de har det enklare. Många unga har egna Youtubekanaler och lever redan i en typ av offentlighet. Uppmärksamheten sprids bland många när det finns så mycket av allting. Samtidigt var jag på ett sätt skyddad från folks åsikter. I dag är man på ett helt annat sätt utsatt på internet och det kan nog vara väldigt tufft.

I vår är du aktuell i andra säsongen av tv-serien ”Jägarna”. Hur känns det?

– Jag har i många år varit med i den tyska produktionen ”Kommisarien och havet” som bygger på Mari Jungstedts deckare. Så det känns väldigt kul att få vara med på svensk tv igen. Jag spelar mamma till Simon J Berger som spelar en av de stora rollerna. Jag ser inte klok ut, min rollkaraktär har det väldigt eländigt. Hon är lite småskitig och har lite för trånga kläder. Det var spännande att få spela någon som har det väldigt tufft. Serien har premiär den 8 mars på C More och jag längtar verkligen dit.

Läs även: Därför klarar svenska barnstjärnor steget till vuxensuccé

Ämnen i artikeln

Film

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt