Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-10-02 08:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/interaktion-nar-manifesta-14-moter-kosovos-huvudstad/

KONST | RECENSION

Interaktion när Manifesta 14 möter Kosovos huvudstad

Grand Hotel i Pristina är knutpunkt för årets Manifesta.
Foto: Renaud Rebardy/Alamy Stock Photo

Det kollektiva historieberättandet är tema för konstbiennalen Manifestas fjortonde upplaga. Biennalen tar i år plats i Pristina. Rebecka Kärde har besökt en sprudlande huvudstad.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

26 år har gått sedan den första upplagan av konstbiennalen Manifesta i Rotterdam. Sedan dess har biennalen vandrat vidare till tretton olika europeiska städer, i enlighet med grundtanken: att varje gång ta en ny plats till utgångspunkt. Förhoppningen är att lämna ett bestående avtryck i form av förbättrad kulturell infrastruktur.

Särskilt viktigt blir detta i en stad som Pristina i Kosovo. Skådeplatsen för Manifesta 14 – vars tema är kollektivt historieberättande – är sedan självständighetsförklaringen från Serbien 2008 en av Europas minsta huvudstäder, med drygt 150 000 invånare. Kosovariska medborgare behöver visum till alla världens länder utom fyra. Få har möjlighet att resa, särskilt inte i ett så skenbart trivialt syfte som att titta på konst.

En stor del av alla kosovariska konstnärer som representeras på Manifesta tillhör därmed diasporan. Men även i Pristina ligger åtskilliga kulturcenter och gallerier, av vilka flera fungerar som utställningslokaler under biennalen. Bland övriga finns det etnografiska museet (där visas en underbar samling studioporträtt av den italiensk-albanska 1800-talsfotografen Pietro Marubi), stadens observatorium och en liten låssmedsbutik.

Manifesta 14 pågår till den 30 oktober.
Foto: Manifesta

Risken med att komma utifrån till Manifesta är just denna: att platsen snor uppmärksamhet från själva konsten. Till viss del är det förstås medvetet från kuratorn Catherine Nichols sida. Rum och verk ska genomsyra varandra: man står inte i vilken vit kub som helst.

Bäst är Manifesta därför när de båda interagerar direkt. I en installation av Majlinda Hoxha på Pristinas förfallna Grand Hotel, biennalens hjärta, hör man inspelade intervjuer med anställda på hotellet. Här fanns länge en av Kosovos viktigaste konstsamlingar. Men sedan byggnaden övergick från statlig till privat ägo 2008 har så gott som allt stulits eller försvunnit på den internationella marknaden. Installationens andra del består av fotografier på de tomma väggar där målningarna en gång hängde, hängda på samma platser och betitlade efter de försvunna verken. Så berättar närvaron om frånvaron, och tvärtom.

Läs mer:

Myndigheten Arkdes har lagt miljonbelopp på konflikt med konstnärer

Ämnen i artikeln

Konst

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt