Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-19 04:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/intimt-mote-med-robot-pa-dansens-hus/

Scenrecensioner

Intimt möte med robot på Dansens Hus

Roboten Alex rör sig mjukt på scenen.
Roboten Alex rör sig mjukt på scenen. Foto: Foto: Chrisander Brun

Föreställningen ”Other than human” vill få publiken att reflektera. Roboten Alex väcker tankar om både projicering och maktperspektiv, skriver DN:s Maina Arvas.

Ett par lysande ögon ser rakt på mig, kanske igenom. De plastblanka, flerledade armarna och knorviga gripklofingrarna rör sig mjukt till Niclas Anderstedt Lindgrens filmiska musik, och dirigerar vår uppmärksamhet framför de fylliga blå draperier som omringar Tove Berglunds scenrum. Publiken på sju personer sitter på blå kuddar utspridda över den blå mattan.

Alex verkar ha blivit en skickligare dansare sedan ”The most human” 2018. Hinner jag tänka innan hen slutar dansa och börjar prata. För koreografen Robin Jonssons andra scenverk med Alex, skapad av robotutvecklaren Fredrik Löfgren, är mindre av en dansföreställning. Mer av en performance lecture, där scenkonsten används för att utforska kunskap och vetenskap tillsammans med publiken.

Välkomnandet, ljuset, stämningen och scenrummet inger alltsammans en vag osäkerhet mitt i vänligheten. Vad är det vi så artigt har letts in i, vad ska vi utsättas för? Är vi med i ett experiment? Javisst. Inte bara en del av Jonssons mångåriga experimenterande med relationen människa–maskin, utan även av en allmän utveckling inom teknikinnovation i samhället. Kommer artificiell intelligens att underlätta vardagen och samhällsfunktionerna eller förgöra demokrati och mänskligt liv? Allt det där diskuteras redan i artiklar, böcker, filmer och utställningar, så Jonsson gör något annat.

”Other than human” vill få oss att reflektera genom att aktivera kroppen, känslorna, förnimmelsen, leken. Vi lockas till exempel att spela upp en scen tillsammans, med repliker ur Ridley Scotts ”Blade runner”, där vi placeras, regisseras och kritiseras (”det är lite stelt”). En annan sekvens behandlar sexualiseringen av robotar.

Föreställningen är ett intimt möte med roboten, som utmanar gruppen och väcker tankar om projicering, maktperspektiv, och hur vi tolkar andras beteenden. Det handlar nog mer om mänskligt beteende än om teknik. Den mänskliga dansaren Ludvig Daae har en framträdande roll i spelet, även om den blir synlig först på slutet.

Det hela blir en intressant, rolig och snällt utmanande halvtimme. Emotionell teknikterapi med en air av film noir och science fiction i ett heltäckningsblått mottagningsrum.

Läs fler texter av Maina Arvas och fler av DN:s scenresensioner

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt