Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-09-27 06:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/isabella-nilsson-bjuder-pa-fortroliga-insikter-fran-en-overmanniska/

BÖCKER | RECENSION

Isabella Nilsson bjuder på förtroliga insikter från en övermänniska

Isabella Nilsson utgår i sin senaste bok från Friedrich Nietzsches otyglade ”Den glada vetenskapen”. Men hon gör något helt eget med förebilden. Anna Hallberg har öppnat en skattkista av insikter.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

”En bok för Ingen” är en bok för alla. Eller skulle kunna vara det, om den här världen vore en bättre plats. Jag menar, om vi levde i ett samhälle där människor fortfarande läste böcker. Men kanske, och det tror jag verkligen, kan ”En bok för Ingen” vara en mycket viktig bok för någon. Någon som, likt Isabella Nilsson, har svårt att stå ut med tillvaron och sig själv i den. Vi är trots allt några stycken.

Nilsson blev känd för en större publik med ”Nonsensprinsessans dagbok” som kom 2018 och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. I förordet definierar hon utgångsläget: ”Jag var väldigt sjuk. Jag hade tvångstankar och paranoida vanföreställningar, jag var fobisk, deprimerad, sömnlös, isolerad och min kropp var borttynande i anorexia.” Efter förhandlingar med sin mamma lovar hon att inte begå självmord, i stället skriver hon en bok.

Hur kan någon som är så sjuk skriva så friskt? Minns jag att jag tänkte vid läsningen. Hur kan någon som sitter så djupt nere i gropen dikta så lekande lätt, och roligt?! Nonsensprinsessans motto var hämtat från Beckett: ”When you’re in the shit up to your neck, all you can do is sing.” Den livskraftiga sången, på tvärs mot alla omständigheter, hörs också i Isabella Nilssons nya bok.

”Jag skriver i dina ord” är ett citat av den franska poeten Anne-Marie Albiach, men också titeln på en stor antologi med fransk poesi som kom vid millennieskiftet. Utbytet och brevväxlingarna poeterna emellan handlade inte så mycket om att formera en grupp som att motverka nationell och individuell stagnation. Det var ”snarare ett sätt att fly genrernas och den journalistiska och akademiska etiketteringen”, som det står i förordet. Precis detta tänker jag också gäller för den genreöverskridande ”En bok för Ingen”. Nilsson har funnit ett spirande hopp i Friedrich Nietzsches ”Den glada vetenskapen”. Där samsas högt och lågt i aforistiska miniessäer – så vill hon också skriva!

Nilsson skriver bokstavligen i Nietzsches ord, i det att hon använder samma struktur och ämnesrubriker som han gör i de tre första delarna. Däremot växlar formatet, Nietzsches punkt 52 ”Vad andra vet om oss” består till exempel av tre meningar, medan samma rubrik genererar en längre utläggning hos Nilsson. Och vice versa, ämnen som avhandlas utförligt i ”Den glada vetenskapen” kan turneras betydligt kortare i ”En bok för Ingen”.

Det personliga tilltalet i kombination med lagbundenheten gör texterna gott litterärt

Nilssons undertitel: ”Brev från en underpresterande övermänniska”, signalerar flera saker. För det första, i stället för vetenskap: brev. Den särskilda form av intimitet och avstånd som utgör förutsättningarna för en korrespondens, har betydelse. Det personliga tilltalet i kombination med lagbundenheten gör texterna gott litterärt. De slipper tippa över i självupptagen rundgång å ena sidan, eller påstridig argumentation å den andra, de håller sin koncentration och blir prismatiska.

För det andra: ”underpresterande övermänniska”. Nilsson svarar själv på frågan vari hennes största farhågor ligger: ”Ordvitsarna. Min oförmåga att lämna dem ovitsade.” Här kan jag inte annat än hålla med. Ibland (men bara ibland) storknar jag av Nilssons lingvistiska hypersensitivitet.

Och, för det tredje: att i dagens högerpopulistiska samtid ikläda sig ett så besmittat ord som ”övermänniska” kräver en tilltro till läsaren. Också här svarar boken: ”då jag pluggade litteraturvetenskap var institutionen full av självtillräckliga smygmisogyna ynglingar som gjort ’Nietzsche’ till sin husgud. Med sådana lärjungar behöver den glada vetenskapen inga fiender. Det är min allvarliga förhoppning att dessa ynglingar småningom lämnade ’Nietzsche’ därhän för att i stället läsa Nietzsche”.

Vilket naturligtvis vore att önska. Men man behöver inte alls ha läst Nietzsche för att uppskatta ”En bok för Ingen”. Den är i sig en skattkista av tankegods, insikter och sådant vi bara hittar i personliga brev. Något särpräglat som har med förtrolighet att göra. Vad det är? Ingen vet.

Läs fler texter av Anna Hallberg och fler recensioner av aktuella böcker i DN Kultur

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt