Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-12-04 18:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/islandska-beautiful-beings-en-laddad-pojkbubbla/

FILM | RECENSION

Isländska ”Beautiful beings” en laddad pojkbubbla

”Beautiful beings”
Foto: Scanbox

Islands Oscarsbidrag ”Beautiful beings”, prisad för bästa manus på Stockholms filmfestival, är ungdomsskildring full av adrenalistinna upptåg.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Fjortonåringarna i ”Beautiful beings” gör våldsamt motstånd men verkar inte veta mot vad. Under en sommar i Reykjavik råkar gänget i ständiga bråk, när de inte själva testar gränserna. Inomhus: stryplekar för att svimma skönt i varandras armar. Utomhus: klättra upp på en silo och hänga över kanten i svindlande tillitsövningar. Där uppe kan de också avnjuta en cigg plus utsikten, men oftast skildrar isländska Oscarsbidraget ”Beautiful beings” en pojkbubbla isolerad från andra perspektiv. Kameran ligger tätt inpå och fångar de uppspelta eller oroliga ryckningarna i deras ansikten.

Addi, som är dålig i skolan men bra på karate, har en olustig känsla i magen alternativt en klärvoajant talang. Det är åtminstone någonting som får honom att sträcka ut en hand till mobboffret Balli, som blir en del av gruppen.

Regissören Guðmundur Arnar Guðmundsson har ett starkt gehör för den laddade gemenskapen, precis som i den mer lantliga debutfilmen ”Heartstone” från 2016. De fyra killarna driver mest omkring men bristen på mål och mening leder ofta till adrenalinstinna upptåg. Det slår mig att det skulle kännas helt främmande i svensk ungdomsfilm, som vanligen är mycket tydligare dramaturgiserad. Något besläktat kan anas hos killgänget i Mikael Yvesand omtalade sommarlovsroman ”Häng city”, som för övrigt också utspelar sig på 1990-talet. I ”Beautiful beings” är dock utsattheten mer påtaglig, och inte bara en hotfull fond.

Det är en ungdomsfilm enligt Murphys lag där slagsmål leder till mer slagsmål, där missbruk går i arv och övergrepp skapar en hämndspiral. Visst kan man invända att det blir för mycket av det onda, och att speltiden är överdriven, men det finns förstås en riktning i berättelsen. Och det blir snart uppenbart att dåliga fäder hägrar i bakgrunden.

Jo, filmkonstens fascination för farliga killar består, men Guðmundur präglar den med egen ömhet. Sammanhållning via våld men också kramar och smekningar, som visar att gränslösheten existerar parallellt med en längtan efter att vidga världen.

Se mer. Tre andra ungdomsfilmer från Island: ”Nói albinói” (2003), ”Metalhead” (2013), ”Heartstone” (2016).

Läs fler film- och tv-recensioner i DN och fler texter av Jacob Lundström

Ämnen i artikeln

Film
Island

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt