Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-02-28 05:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/janos-szasz-jag-har-blivit-berovad-pa-allt-mitt-skapande/

Kultur

Janos Szasz: Jag har blivit berövad allt mitt skapande

Bild 1 av 2
Foto: Ferenc Isza
Bild 2 av 2 Janos Szasz
Foto: Ferenc Isza

Viktor Orbáns regering i Ungern skruvar åt kontrollen över allt fler områden. Regissören Janos Szasz och hans familj utsattes nyligen för en brutal polisrazzia och förföljelserna har fått honom att överväga att lämna sitt land.

Det mesta tyder på att det finns en politisk bakgrund till ingripandet.

De kom före soluppgången, en fredagsmorgon klockan sex. Ett knappt dussin poliser med dragna pistoler stormade in i den berömde film- och teaterregissören Janos Szasz hem i Budapest.

Både han och hustrun befann sig i hemmakarantän för covid-19. Deras två söner, 8 och 16 år, blev skräckslagna när poliserna trängde in i deras sovrum.

– De visade upp ett papper, det var en sorts order om husrannsakan. Det var oklart vad de letade efter, men det var tydligt att det inte var ett kriminalfall, berättar Janos Szasz på telefon från Budapest.

Han beskriver polisens razzia som ”inhuman, grov och brutal”, och han fick ingen förklaring till vad polisen sökte efter.

– Jag vädjade om att de inte skulle gå till mina barns rum med pistoler, men de lyssnade inte. Och vi fick inte ringa advokaten, men det fick vi hjälp med av våra grannar.

När poliserna till slut, efter åtta timmar, gav sig i väg på eftermiddagen tog de med sig familjens samtliga datorer, hårddiskar och mobiltelefoner. Den åttaårige sonens laptop, på vilken han just gjorde sitt matematikprov online, rycktes ifrån honom.

Telefonerna och en del av utrustningen lämnades tillbaka efter några dagar, men alla övrig elektronik är beslagtagen i mellan 60 och 90 dagar.

– Allt jag hade har jag blivit berövad, hela mitt skapande, alla pjäser, filmer och arbetsredskap. För att inte tala om min värdighet. Jag kan inte tro att någonting sådant kan hända i en rättsstat.

Vad ligger då bakom razzian, vad var polisen ute efter?

När jag ställer frågan uttrycker sig den 63-årige regissören försiktigt. Han har länge varit föremål för myndigheternas uppmärksamhet. Det är särskilt en faktor som har vägt tungt i dagens Ungern: hans judiska bakgrund.

En stor del av Janos Szasz släktingar mördades i Förintelsen; en del sköts ihjäl av pilkorsarna (de ungerska fascisterna) vid Donaus kaj, innan de dumpades i floden. Andra gick under i Auschwitz och andra nazityska dödsläger.

– Mina föräldrar var överlevare, men de talade aldrig om detta med mig. Det är ett tungt lass, en skuld, som jag har fått bära, att så många andra gick under, men inte de och jag.

Denna del av Ungerns historia skönmålas i dagens Ungern, styrt av Viktor Orbán och hans nationalkonservativa parti Fidesz. Antisemitiskt färgad hatpropaganda riktas mot alla oberoende institutioner och den politiska oppositionen, som anklagas för att styras av den amerikanske finansmannen George Soros, som har ungerskjudisk bakgrund.

Så småningom förstod Janos Szasz att det som låg bakom polisens razzia var en tvist om en dokumentärfilm som han spelade in i Bangladesh. På ordern om husrannsakan såg han namnet på den stiftelse som stod bakom en serie operationer på ett siamesiskt tvillingpar i den bangladeshiska huvudstaden Dhaka under åren 2018 och 2019.

Det var en ungersk plastikkirurg som bad honom att göra en dokumentär om en operation av de treåriga tvillingarna Rabeya och Rukaya. De hade fötts med sammanväxta huvuden. Janos Szasz sade ja till projektet, ägnade flera veckor åt att filma den dramatiska operationen, som till slut bedömdes som lyckad. Båda flickorna överlevde. Den ena av dem är frisk, den andra har drabbats av en del komplikationer.

Det var första gången Janos Szasz arbetade med en dokumentär och han beskriver filmandet som en fantastisk upplevelse.

– Det var ett livsäventyr att se dessa neurokirurger och andra specialister genomföra sina uppgifter. Tänk dig, 30 ungerska läkare, de flesta katoliker som tror på Jesus, beger sig till ett muslimskt land för att hjälpa föräldrar som verkligen tror på Allah. Så det var något extraordinärt för mig, som tidigare gjort spelfilmer om liv, lidande och död, men detta var verkligheten för två underbara barn som dansade på dödens rand.

Hans medverkan byggde på en muntlig uppgörelse med stiftelsen. Ett villkor var att om operationen slutade med tvillingarnas död skulle det inte bli någon film. Janos Szasz hade också skriftliga medgivanden från barnens föräldrar och alla läkare att han hade rätt att dokumentera allting under operationen. Men något kontrakt blev aldrig påskrivet med stiftelsens chef, en plastikkirurg, som så småningom själv skulle kräva kontroll över filmen.

– Jag hade ändå förtroende för läkarteamet, och jag gav en säkerhetskopia på alla filmer till honom innan jag flög hem. När han sedan kom hem vägrade han att lämna tillbaka kopian till mig, och hävdade att hans stiftelse var ägare till filmen och att han själv tänkte göra dokumentären. Jag kunde aldrig ha föreställt mig att detta skulle kunna hända. Filmen är min egendom!

Tvisten, som nu har pågått i ett och ett halvt år, kan förefalla vara en ordinär strid om konstnärliga rättigheter. Många har därför frågat sig hur det kan komma sig att polisen genomför en razzia på uppdrag av en av parterna i en civil tvist. Hur kunde polisen bli indragen i historien, med tanke på att den handlade om en dokumentärfilm och inte om ett misstänkt brott?

– Den frågan ställer jag mig också, ärendet har inte gått till domstol. Det var någon inom polisen som beordrade razzian.

Misstanken ligger nära till hands att politik ligger bakom; banden till regimen understryks också av att stiftelsens chef är Ungerns honorärkonsul i Bangladesh.

– Jag var alltid öppen med mina åsikter, om vem jag är och med min judiska identitet.

Janos Szasz berättar att han i en intervju för en tysk tidning om hans filmatisering av Ágota Kristófs ”Skrivboken” 2013 – som var med på en shortlist för bästa utländska film inför Oscarsgalan – diskuterade antisemitismen i sitt hemland. Det ledde till att han senare, när han fick ett uppdrag att göra en historisk film om Ungern, utsattes för grova personliga angrepp i landets högermedier.

– De hävdade att jag inte hade rätt att göra en sådan film, min identitet tillät det inte. Så det blev ingen film.

Ett ännu hårdare slag kom förra året då regeringen hävde autonomin för Ungerns teater- och filmhögskola i Budapest, SZFE, där Janos Szasz studerat och verkat som professor i 30 år. Det var bara det senaste angreppet mot den akademiska och konstnärliga friheten i Ungern; för tre år sedan tvingade regimen det av Soros finansierade Central European University att lämna Budapest.

Nu ändrade regeringen ägarskapet för Teaterhögskolan – från statlig till privat stiftelse – och tillsatte en politiskt lojal styrelse.

Janos Szasz valde att inte böja sig utan lämnade det ”nya” universitetet.

– De avskaffade högskolans självständighet, hjärtat i verksamheten. Det kan jag inte hålla tyst om. Jag kan inte bevisa att polisrazzian var politiskt motiverad och hade med min judiska identitet att göra. Men var och en kan själv lägga ihop ett pussel.

När jag frågar Janos Szasz om han kan stanna i Ungern eller om han anser sig tvungen att emigrera blir det tyst i andra änden av telefonlinjen.

Det enda som hörs är den åttaårige sonens röst i bakgrunden.

– Det är framtidens ljud! Jag har definitivt arbetsuppgifter i utlandet, säger han, och hänvisar till möjliga uppdrag i USA och i Stockholm på Dramaten, där en planerad uppsättning sköts upp på grund av pandemin.

– Så vi får se.

Dramatens teaterchef Mattias Andersson säger till DN att även om det är svårt att veta exakt vad som har hänt, så är det ett exempel på att makten tydligt ger sig in i det konstnärliga fältet.

– Det är en mardrömssituation som Janos Szasz har hamnat i, och tvingas göra etiskt-politiska val som gör att man tappar sin försörjning när det börjar hårdna. Han har förlorat sin tjänst på filmhögskolan och flera teater- och filmjobb. Han har tagit ställning och förlorat en massa saker som var hela hans livsverk.

Dramatens teaterchef Mattias Andersson.
Dramatens teaterchef Mattias Andersson. Foto: Roger Turesson

Enligt Mattias Andersson är det en påminnelse också för oss i Sverige om skörheten i den konstnärliga friheten.

– Man kan fundera på hur mycket också våra kulturinstitutioner är kopplade till olika agendor och den politiska makten. Kan det plötsligt förändras? Där är vi så klart inte än.

Samtidigt ser han som en hoppfull sak under pandemin att kontakterna har stärkts mellan olika teaterskapare runt om i världen.

– Man inser verkligen vikten av att upprätthålla en global dialog. Alla fattar att vi måste samarbeta mera i försvar för konstformen. I länder som Ungern och Polen har covid kunnat användas i andra syften.

Ämnen i artikeln

Ungern

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt