Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-21 06:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/jenny-bjorklund-mammor-ar-inte-battre-pa-att-utharda-karnfamiljslivet-gunnar-ardelius/

KULTURDEBATT

Jenny Björklund: Mammor är inte bättre på att uthärda kärnfamiljslivet, Gunnar Ardelius

Jenny Björklund är professor i genusvetenskap vid Uppsala universitet.
Jenny Björklund är professor i genusvetenskap vid Uppsala universitet. Foto: Mikael Wallerstedt

I svenska romaner kryllar det av skildringar av mödrars ambivalens. Men läser man Gunnar Ardelius får man intrycket att det framför allt är män som drabbas av småbarnsårens instängdhet, skriver Jenny Björklund, professor i genusvetenskap.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Är känslan att vilja lämna sin familj något specifikt manligt? Det är lätt att få det intrycket efter att ha läst Gunnar Ardelius (DN 18/12) som beskriver sitt behov att ta sig an ett mandomsprov i fäders spår som en konsekvens av kärnfamiljens klaustrofobi och i ljuset av referenser till samtida manliga författare som Karl Ove Knausgård och Jonas Hassen Khemiri. Genom att enbart mäns erfarenheter av ambivalens inför föräldraskapet diskuteras förleds vi att tro att det framför allt är män som drabbas av småbarnsårens instängdhet och ångest över den förlorade friheten. Detta budskap förstärks av Ardelius hänvisning till sin fru som, enligt honom, för länge sedan har förstått att det inte går ”att kombinera familjeliv med att samtidigt sätta sina egna behov först”.

Men stämmer det att kvinnor i allmänhet är bättre på att uthärda kärnfamiljslivet? Inte att döma av den svenska bokutgivningen under 2000-talet – den svämmar nämligen över av skildringar av mödrars ambivalens inför föräldraskapet.

I min bok, ”Maternal Abandonment and Queer Resistance in Twenty-First-Century Swedish Literature” (2021), studerar jag 25 mammor som lämnar sina familjer i svensk 2000-talslitteratur. Många av mammorna lever i relativt jämställda heterosexuella relationer där pappor tar stort ansvar för familjelivet, så det är inte brist på jämställdhet som driver dem. I stället lämnar mammorna för att de inte står ut med familjelivet eller för att de inte är intresserade av att vara mammor över huvud taget.

Författaren Gunnar Ardelius.
Författaren Gunnar Ardelius. Foto: Erik Ardelius

Ellen i Sara Stridsbergs ”Happy Sally” (2004) vill hellre simträna än leka med sina barn, och hon har ett avtal med sin man. Om hon simmar över Engelska kanalen ska hon få obegränsad simtid, swimmingpool i trädgården och egen lägenhet i familjens hus, men om hon misslyckas blir det segling över Atlanten med familjen och obegränsad lektid med barnen.

Marie i Viktoria Myréns ”I en familj finns inga fiender” (2010) står inte ut med att vara ensam med sina barn och gömmer sig under täcket eller låser in sig på toaletten för att undkomma dem. Hos Stridsberg liknas familjen vid envisa flugor som sätter sig i ansiktet på Ellen, och hos Myrén kan Marie inte andas: ”Små, små händer runt halsen, hundratals händer runt halsen och jag får inte luft.”

Att välja bort barn i ett samhälle som gjort så mycket för att vi ska kunna ha barn utan att avstå från karriär blir ett uttryck för otacksamhet

I jämförelse med Ardelius beskrivning – ”två understimulerade döttrar som ständigt var i luven på varandra samt den intensiva stiltjen med en bebis: blöjbyten, oregelbunden sömn och barnvagnspromenader” – framställs familjelivet hos Stridsberg och Myrén som betydligt mer hotfullt och kvävande. Skildringarna visar att skräcken inför småbarnslivet med dess allomfattande anspråk kan drabba både män och kvinnor.

Varför ser vi då den här vågen av litteratur som problematiserar moderskapet just här, i det jämställda och familjevänliga Sverige? Jag vill hävda att det är precis på grund av den familjevänliga politiken. I samband med befolkningskrisen på 1930-talet hade denna politik ett uttalat pronatalistiskt syfte – födelsetalen skulle öka. Men forskning visar att också 1970-talsreformer som föräldraförsäkring och utbyggd barnomsorg haft pronatalistiska effekter, och i en europeisk jämförelse är födelsetalen i de nordiska länderna höga.

Bild 1 av 2 Sara Stridsbergs romandebut ”Happy Sally” från 2004 är en litterär fantasi om kanalsimmaren Sally Bauer.
Foto: Nicklas Thegerström
Bild 2 av 2 Viktoria Myrén har bland annat skrivit romanen ”I en familj finns inga fiender”.
Foto: Melker Dahlstrand

Sveriges familjevänliga politik har visserligen gjort det möjligt för mödrar att kombinera familj och karriär, men den har också skapat en press på att skaffa barn och familjecentrerade normer.

Att välja bort barn i ett samhälle som gjort så mycket för att vi ska kunna ha barn utan att avstå från karriär blir ett uttryck för otacksamhet.

Det här gäller inte minst kvinnor, eftersom moderskap fortfarande är starkt knutet till femininitet, medan maskulinitet inte på samma sätt sammankopplas med faderskap. En man utan barn beskylls sällan för att vara omanlig på det sätt som kvinnor utan barn kan få sin kvinnlighet ifrågasatt.

Litteraturens ovilliga mödrar underminerar den här kopplingen mellan femininitet och moderskap och ifrågasätter föreställningen att kvinnor alltid trivs i kärnfamiljen. Romanerna visar att mammor – precis som papporna Ardelius diskuterar – också kan vilja sätta sina egna behov främst. På så vis går romanerna att läsa som ett motstånd mot rådande moderskaps- och familjenormer och möjliggör en mer nyanserad syn på föräldraskap i det jämställda Sverige – där ambivalensen inte knyts till maskulinitetsnormer och patriarkat.

Läs mer:

Gunnar Ardelius: Därför ville jag fly från min familj

Greta Thurfjell: Allt som skrivs måste inte vara moraliskt – det kan också få vara sant

Greta Thurfjell: Berättelser om förlossningar är vår tids skräcklitteratur

Ämnen i artikeln

Kulturdebatt
Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt