Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-10-26 22:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/johan-norberg-skriver-vinnarnas-historia-i-oppen-sluten/

Bokrecensioner

Johan Norberg skriver vinnarnas historia i ”Öppen/sluten”

Bild 1 av 3 Johan Norberg
Foto: Eli Sverlander
Bild 2 av 3
Bild 3 av 3
Foto: Eli Sverlander

I boken ”Öppen/sluten” undersöker Johan Norberg hur människan genom historien skapar och förstör framsteg. Allt som är bra kommer från öppenhet och frihandel. Hans tankar är för frälsta och repetitiva, skriver Håkan Lindgren. Marknaden kan inte fixa allt.

Johan Norberg gillar kreativa, invandrarvänliga storstäder där handel och tolerans frodas, samhällen där ”idéer har sex med varandra”. Det är lätt att dela hans entusiasm för sådana miljöer; svagheten med hans nya bok ”Öppen/sluten” är att det är förbannat tråkigt att ha sex med Norbergs idéer. Hans tankar är så frälsta och repetitiva att han borde prova det råd han vill ge resten av världen: öppna dig för utveckling och förändring!

Boken är full av påståenden som säkert fungerade utmärkt för att reta gallfeber på sossar omkring 1992. Allt som är bra kommer från öppenhet och frihandel – en politisk ståndpunkt som det inte är svårt att argumentera för, det gäller bara att plocka rätt sorts lagom ytliga exempel ur världshistorien.

Är dagens sverigedemokrater så lika sossarna att samma provokationer fungerar lika bra på dem? Den politik som engagerar människor just nu handlar om att återvända till religion, etnicitet och andra inskränkta kollektiva identiteter. Kommer folk att vilja ändra sig bara för att Norberg dyker upp och säger: Hej, har ni tänkt på att öppenhet är bättre än slutenhet?

”Det är viktigare än någonsin att förstå världen”, skriver Norberg. Varpå han ger oss vinnarnas historia. Av den ska vi lära oss att vinnarna alltid gjorde rätt, eftersom de är vinnare.

Boken skrevs på engelska och utkommer samtidigt i Storbritannien (”Open”; Atlantic books). Den svenska utgåvan är översatt av Ulrika Junker Miranda.

Norbergs bärande tanke är att öppenheten inte är bunden till någon specifik kultur. Framgångsrika, öppna samhällen har uppstått på en mängd platser i världen – och gått under. Kina kunde kanske ha haft en industriell revolution 400 år före Europa, men de styrande satte stopp för utvecklingen. Hot och osäkerhet aktiverar det intoleranta vi-mot-dom-tänkandet inom människor. Rädda och aggressiva reaktioner är kontraproduktiva; de dödar öppenheten och ”förvandlar livet till det helvete som vi redan har fått för oss att det är.”

Finns det något att hoppas på när sådana reaktioner ligger djupt i människans natur? Visserligen tänker vi ”i termer av ingrupp och utgrupp”, fortsätter Norberg, men det hoppfulla är att grupperna inte är statiska, utan lika föränderliga som allt annat i människors liv. Det är lika naturligt för oss att bli vän med främlingar som att beskylla dem för allt ont.

Bor du i ett samhälle som inte är öppet verkar det, enligt Norberg, inte finnas något att göra förutom att sticka därifrån, till ett land som fungerar bättre. Han citerar ekonomen Julian Simon, som menar att invandring ”är det närmaste vi kommer en politisk åtgärd som gör alla till vinnare”. Och tillägger sedan: ”en del amerikaner kanske inte hade kunnat starta företag eller få Nobelpris om det inte hade varit för att hembiträden, städare och trädgårdsmästare som kom från andra länder underlättade deras tillvaro.” Om det är Norbergs definition av att båda parter vinner är det lätt för honom att vara positiv till öppna gränser.

Varje ny invandrargrupp betraktas som oassimilerbara fiender, men historien visar att de på ett par generationer accepteras och blir en självklar del av samhällsgemenskapen, skriver Norberg. Förutom judarna i Europa, frestas jag tillägga. Samt kineserna i Östasien, indierna i Sydafrika …

Språkförbistring. Pieter Brueghel den äldres målning ”Babels torn” (ca 1563) pryder omslaget till ”Öppen/sluten”.
Språkförbistring. Pieter Brueghel den äldres målning ”Babels torn” (ca 1563) pryder omslaget till ”Öppen/sluten”. Foto: TT

Trots att invandring är så bra, ska ”rika EU-länder” inte tvinga andra medlemsländer att ta emot invandrare om de ”inte har någon tradition av att släppa in” dem. Det är inte ofta Norberg uppträder som traditionernas försvarare, men här har vi tydligen en tradition som är värd att respektera.

Kan handel leda till orättvisor och minskad öppenhet? Det är hederligt av Norberg att själv ställa frågan, men observera vad han gör sedan. Han lämnar marknaden och flyr in på ett labb. Fördelen med laboratoriemiljön är att man slipper världshistorien – som det nyss var så viktigt att lära känna. När Norberg uttalar sig om människans natur föredrar han att hämta sina exempel från spelteoretiska experiment, som om han avsiktligt undvek alla kunskaper och slutsatser som skulle kunna genera honom. Det är inte vad jag kallar öppenhet. Den rätta slutsatsen, som experimenten ger honom, lyder så här: ”Det är inte bara så att generösa människor oftare bedriver handel, de som ägnar sig åt handel blir också mer generösa.”

Liksom Norberg önskar jag mig ett samhälle där alla, oavsett ursprung, kan konkurrera med sina bästa idéer, men hur vill han skydda sitt öppna samhälle mot mäktiga affärsmän som, i likhet med Peter Thiel, tänker ”competition is for losers” (WSJ 12/9 2014)? Det öppna samhälle som Norberg vill försvara kan aldrig upprätthållas av marknaden ensam. Det kräver så mycket som inte är marknad – skolor, bibliotek, kulturinstitutioner, rättsväsende, granskande massmedier, frihet från korruption, medborgare som är någorlunda överens om det öppna samhällets principer. Om detta har Norberg inte mycket att säga.

Trots att han har över 400 sidor på sig går Norberg aldrig på djupet med den svåra frågan om hur öppna samhällen ska försvara sig mot terrorism, fake news och andra hot utan att förlora sin öppenhet. ”I programmerarkretsar finns ett talesätt: bara det finns tillräckligt med ögon är alla buggar lättlösta”, berättar han. ”Detsamma gäller samhällen.”

Mot slutet av boken tappar Norberg en del av sin optimism. I dag ”har det bildats en bisarrt lång kö av intellektuella och politiker som väntar på sin tur att be om ursäkt för att öppenheten och globaliseringen har gått för långt.” Vänta nu, är det här samma författare som några sidor tidigare hyllade den fria debatten som en av samhällets ”mekanismer för självkorrigering”? Han fortsätter: ”få saker är farligare just nu än överdriven självkritik bland dem som tror på öppenhet.”

I det ögonblicket slutar hans ”öppenhet” att vara ett vackert ideal, och blir en ideologi som alla andra.

Läs fler av DN:s bokrecensioner

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt