Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-06-13 07:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/johannes-cornell-konsstereotyper-i-jazzmusiken-ar-foraldrade/

MUSIK | KOMMENTAR

Johannes Cornell: Könsstereotyper i jazzmusiken är föråldrade

De personliga uttrycken kommer främst, och det blir tydligt att frågan om kön sällan har mycket med själva musiken att göra. Det skriver DN:s Johannes Cornell efter årets digitala upplaga av Stockholm women’s international jazz festival.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Det finns uppenbara följder av att jazzen – likt musikbranschen i stort – så länge har dominerats av män. Utöver rent strukturella förhållanden tänker jag på poser, myter, all sköns snack och sätt att hävda sig. Nedbäddat i det har också vilat kunskaper och hantverk, men som kvinnliga musiker ofta kan ha fått vaska fram ur marker där de sällan har tillåtits odla någonting eget utanför givna reservat. Män tycks ironiskt nog alltid ha kunnat avvika innan de ens hunnit halvvägs, medan det för kvinnliga musiker har tenderat att mynna ut i att antingen söka bevisa sig på manliga villkor eller etiketteras (på en gång upphöjas och avväpnas/förringas) som just ”kvinnliga” musiker; helst ”bara” sångerskor.

Förhoppningsvis har det hunnit bli en föråldrad beskrivning. Min erfarenhet är trots allt att mycket få kvinnliga jazzmusiker numer spelar med betoning på vare sig sin förväntade könsroll eller något slags motsats. De flesta väljer inget som helst utstakat alternativ och uttrycker sig många gånger mer personligt och självständigt än sina manliga kollegor. Ändå finns en rad goda skäl till minifestivalen ”Stockholm women’s international jazz festival 2021”. Till att börja med är den en manifestation för ett mer jämlikt jazzliv. Men de strömmade livesändningarna från Stockholms konserthus ger mig också tillfälle att betänka och pröva ämnet ur fler synvinklar.

Möjligen att några av de medverkande musikerna anlägger någon sorts kvinnligt perspektiv. Det kan vara en viss humor och självdistans, kanske också en viss helhetssyn. Men till exempel de naturromantiska motiven hos Linnea Jonsson Quartet speglar betydligt klarare en estetik som har funnits länge i nordisk jazz, och överlag reagerar jag mycket mer på Jonssons speciella ton och melodiska känsla i trumpetspelet.

Det personliga kommer främst, än en gång. Och en kvinnlig personlighet kan naturligtvis ta sig uttryck i något som somliga kan uppfatta som ”manligt” utan att det för den skull innebär en eftergift eller anpassning. Ida Karlssons bitvis spräckiga saxofonspel med gruppen Idka Jazz uttrycker tvärtom en frihet att spela precis som hon känner för. Kanske också att röra om och gå emot, som frijazzen ju till betydande del har handlat om.

En liknande stilinriktning återkommer med nederländska/sydkoreanska Sun-Mi Hong Quartet. Men den brasilianska sångerskan Maria João skapar å sin sida ett slags electropopjazzfusion som hon gestaltar på samma gång egensinnigt och närmast kokett. Anna Lundqvist och Josefine Lindstrand, också sångerskor med varsitt band, jobbar i stället mer med sångtexter och ett klassiskt hantverk inom räckhåll för jazzens mittfåra – men på helt olika sätt. Slutligen två direkt disparata exempel på instrumenteringar i jazzen: den omtalade gitarristen Susanna Risbergs trio, och en pianoduett med isländska Sunna Gunnlaugs och tyska Julia Hülsmann.

Om något visar spridningen under festivalen på att skillnaderna mellan kvinnliga musiker mycket väl kan vara större än dem mellan kvinnliga och manliga dito. Det bekräftar också min utgångspunkt som kritiker. Nämligen att frågan om kön sällan har särskilt mycket med själva musiken att göra – men att det samtidigt finns mer eller mindre könsbetingade markörer för vilken jazzmusiker som helst att uttrycka sig med. Bäst fan hen vill.

Läs fler texter av Johannes Cornell här, till exempel recensionen av Joakim Milder och bandet PS.

Ämnen i artikeln

Musik

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt