Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-03-06 06:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/killgissningar-om-sexets-historia-allt-och-ingenting-om-hur-de-gjorde-det-forr/

Bokrecensioner

Killgissningar om sexets historia – allt och ingenting om hur de gjorde det förr

Bild 1 av 2
Foto: TT
Bild 2 av 2

Jonathan Lindström är en lysande folkbildare när han bottnar i sitt ämne, som arkeologi. Men i ”Alla tiders sex” blir den lättsamma tonen flåsig och spekulationerna för många, skriver Lars Linder.

Hur gjorde folk förr?

Historiens mest spännande fråga har ett lika kort som banalt svar: ungefär som vi, förstås. Den som vill roa sig med att få saken mer utbroderad kan med fördel gå till en ny bok av författaren och arkeologen Jonathan Lindström med den kittlande titeln ”Alla tiders sex”.

För roande är den. Lindström är arkeolog och författare och har i en rad böcker visat att grundliga akademiska kunskaper går att förena med en medryckande och underhållande stil. Tidigare har han bland annat (nästan) löst ett bronsåldersmord och gjort utgrävningen av en gammal gravplats till en rafflande djupdykning i en hel tidsepok.

Här har han bytt växel och drar med sjumilakliv genom 14 000 års sexhistoria i en munter och tillbakalutad diskussion med läsaren om allt man kan veta – fast oftare, ärligt talat: inte alls veta – om forna tiders sexvanor och om hur människor med och utan makt sett på sådant som kärlek och erotik, otrohet och avvikelser från påbjudna normer.

Att förfädernas intresse för sexualiteten var minst lika uppdrivet som vårt framgår redan av bronsålderns hällristningar. På bohusländska klippor är samlagsbilder ett vanligt motiv, och redan där finns också ett slags svar på den stora Frågan: med något enstaka undantag är det nämligen den klassiska, heterosexuella missionärsställningen ansikte mot ansikte som avbildas.

Inte desto mindre vill Lindström gärna tänka sig att det första samlaget på nordisk mark i själva verket var homosexuellt: när de första istidsjägarna följde de smältande isarna norrut var det sannolikt grupper av män som jagade och låg ute tillsammans under långa tider.

Och vad skulle de göra med sina lustar där i tältvärmen?

Adam och Eva, målning av Peter Paul Rubens, cirka 1600.
Adam och Eva, målning av Peter Paul Rubens, cirka 1600. Foto: TT

Det är också så han gör, Lindström, när han inte riktigt vet killgissar han gärna. Och det är ofta kul, det blixtrar till i huvudet – för visst kan det ha varit så.

Men i längden är det en metod som vållar problem också. För medan författaren glatt rör sig hit och dit mellan seklerna och blandar fakta, kuriosa och spekulationer kring spännande ämnen som kärleksgudinnor och sexdrycker, tidelag och sexualupplysning, så börjar man allt oftare undra över den egentliga halten i det han säger.

Som järnåldern i Norden. För då, får man veta, tog sig rika och mäktiga män rader av fruar och konkubiner, vilket skapade ett plågsamt underskott av kvinnor – och, omvänt, ett motsvarande överskott av riktigt arga incelmän. Och det, i sin tur, var själva drivkraften i den brutala våldtäktskultur som vi kallar vikingatid: det nordmännen mer än något annat jagade världen runt efter var nämligen kvinnor att röva bort för att sedan utnyttja och sälja som slavar.

Vikingatiden som direkt följd av sexhunger och omfattande, systematisk polygami i Norden? Ett rätt radikalt förslag, särskilt som gårdagens sanning ju tvärtom var att kvinnans ställning i Norden var ovanligt stark.

Så har han rätt? Ja inte vet jag och möjligen inte Lindström heller, han pekar på några bestickande indicier och skyndar sedan raskt vidare mot nya spännande frågor.

Och efterhand stiger irritationen, kanske inte över vad han påstår så mycket som över det där sättet att prata på ungefär som om alltihop vore en trevlig men lite yvig och oförbindlig bordskonversation. Det är en stil som passar alltför väl in i den nya, talträngda tid där podden blivit alltings mått; där tråkighet är en synd, friska idéer trumfar sega belägg och orden rinner fram i en glad, bred ström och man till sist fått veta – allt och ingenting.

Det bådar inte riktigt gott för fackbokens framtid.

En dos avspänd lättsamhet är aldrig fel, Jonathan Lindström är också en lysande populärvetenskaplig författare när han rör sig inom de områden där han bottnar och har verklig kunskap; främst arkeologin.

Men han får gärna sila snacket lite.

Läs fler texter av Lars Linder och fler av DN:s bokrecensioner

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt