Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-12-02 09:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/klarsynta-tankar-och-perspektiv-om-klimatkrisen/

BÖCKER | RECENSION

Klarsynta tankar och perspektiv om klimatkrisen

Bild 1 av 4 Barack Obama på plats vid klimatmötet i Glasgow.
Foto: Ben Stansall/AFP
Bild 2 av 4 Magnus Linton
Foto: Cato Lein
Bild 3 av 4
Foto: Christoph Soeder/TT
Bild 4 av 4
Foto: TT

I ”Klimat och moral” samlar Magnus Linton ihop nio forskare för att resonera om klimatfrågans moralfilosofiska dimensioner. Statsvetaren Victor Galaz läser en rik antologi som bidrar med nya och klarsynta perspektiv på vår tids ödesfråga.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Att följa klimatfrågan är att kastas mellan hopp och förtvivlan. De internationella klimatförhandlingarna som pågår som mest intensivt i Glasgow just nu gör inte saken enklare. Det ena politiska klimatåtagandet efter det andra väcker och släcker ens förhoppningar om vartannat. Just nu ser drömmen om att begränsa uppvärmningen till 2 grader ut som en möjlighet. Diffus, men ändå, en möjlighet.

Svensk klimatdebatt har aldrig varit så intensiv som de senaste månaderna. Partiledarutfrågningar, klimatdemonstrationer, hetsiga konflikter om skogen, cementet och elpriset. Om det är något som svensk klimatdebatt saknat så är det dock den långsamma eftertanken. Varför bör vi ens bedriva klimatpolitik? Och baserat på vilka moraliska värden?

I ”Klimat och moral – nio tankar om hettan” samlar Magnus Linton ihop forskare knutna till Institutet för framtidsstudier för att resonera om klimatfrågans moralfilosofiska dimensioner. Att dryfta frågor kring moraliska värden, skyldigheter och skäl kan tyckas som onödig lyx samtidigt som klimatkrisen spelas upp med allt tydligare konturer framför våra ögon. Men som Jenny Andersson och Erik Westholm så klokt noterar i sin essä så har framtidsfrågor aldrig varit så viktiga som i dag. Även om en del forskare gärna vill låtsas som något annat, så är framtidstänkandet oundvikligen normativt – vad är önskvärt, och för vem?

Enligt den tyska filosofen Hans Jonas så är det just vår unika förmåga att kunna föreställa oss morgondagen, och agera för att forma denna, en ofrånkomlig del av att vara människa. Att studera framtiden blir därmed i förlängningen också enligt Andersson och Westholm, att bidra till en omfördelning av maktförhållanden och resurser.

I ”Klimat och moral – nio tankar om hettan” samlar Magnus Linton ihop forskare som resonerar om klimatfrågans moralfilosofiska dimensioner
I ”Klimat och moral – nio tankar om hettan” samlar Magnus Linton ihop forskare som resonerar om klimatfrågans moralfilosofiska dimensioner

Antologin är därför mycket mer än en samling essäer om framtiden. Varje kapitel bör i stället läsas som analyser av de beslut och icke-beslut som formar våra samhällen, våra relationer till varandra, till framtida generationer, och till andra levande arter.

Det är välgörande att försjunka i bokens kloka essäer, och åtminstone för en stund lämna klimatfrågans besatthet av akronymer (IPCC, UNFCCC, RCP), och kvantifieringssjuka (gigaton, 413 miljondelar, 66 procents sannolikhet att klara 2-gradersmålet). Det är lätt att förundras över den intellektuella rikedom som finns i de korta texterna, och hos samhällsvetenskaperna som dessa representerar:

Debatten om huruvida det är moraliskt rätt att skaffa barn i ljuset av klimatkrisen (Timothy Campbells kapitel), individens moraliska ansvar att agera för en hållbar klimatframtid trots andras bristfälliga agerande (Göran Duus-Otterström), och demokratins utmaningar när kraven på handlingskraft ljuder allt högre (Folke Tersman), är ämnen som inte lär försvinna från klimatdebatten. Bland bekanta ämnen som dessa hittar vi också en skimrande juvel, Julia Mosqueras text om klimaträttvisa och djuretik.

Frågan är dock om inte samlingens styrka, helikopterperspektivet, också är dess akilleshäl. Moralfilosofen John Broomes essä om behovet av en klimatpolitik som ska bygga på villkoret om att dess följder inte ska kräva uppoffringar från någon, och behovet av att finansiera klimatomställningen genom en statsskuldfinansierad ”klimatbank” känns något daterad, trots frågans brännande aktualitet. Den ekonomiska återhämtningen efter pandemin och alla de utspel om ny finansiering som i dagarna annonseras under klimatmötet i Glasgow tyder på att verkligheten nu verkar ha sprungit om teorin.

Karim Jebaris underhållande och viktiga essä om klimat, teknik och tid drabbas av liknande problem. En av behållningarna med texten är den svåra frågan om teknisk klimatmanipulation genom så kallad ”geoengineering”. De etiska och politiska dilemman som uppstår med viljan att skjuta upp svaveldioxid i atmosfären för att kyla ned en upphettad planet på randen till klimatkollaps, behöver inte alls förläggas till år 2080. Det har ju inte gått ett år ens sedan den svenska rymdbasen Esrange planerade att samarbeta med det amerikanska forskningsprojektet Scopex (Stratospheric Controlled Perturbation Experiment) för att testa en del av denna kontroversiella teknik in vivo.

Jag har inget emot reflekterande helikopterperspektiv på klimatfrågan, tvärtom. Men någon gång måste ju helikoptern landa i verkligheten för att det ska bränna till på riktigt.

Behovet av att tänka systematiskt och kritiskt om framtiden tycks bli allt viktigare. De klimatmål som nu diskuteras har ett tidsperspektiv som sträcker sig hela den långa vägen till år 2100. Det är värt att påminnas om det svåra i att sia om hur vi, och den sköra planet vi bebor, kommer att förändras på 80 år. Det är ett tidsspann som kan visa sig innehålla allt från plötsliga revolutioner, till oväntade tekniksprång och kontinentala förskjutningar i sociala normer.

”Klimat och moral” bidrar med en klarsyn som vi alla så desperat behöver när denna högst osäkra framtid nu tar form framför våra ögon.

Läs fler av DN:s bokrecensioner

Läs mer:

Halvtid i Glasgow – nu börjar slutstriden för Parisavtalet

Ämnen i artikeln

Böcker
Klimatet

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt