Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-02-06 19:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/kristina-lindquist-lat-aret-vakna-med-en-roman-som-berattar-om-det-som-aldrig-far-bli-normalt/

KULTUR | KRÖNIKA

Kristina Lindquist: Låt året vakna med en roman som berättar om det som aldrig får bli normalt

Läs Lina Wolffs roman ”Djävulsgreppet”.
Foto: Gustav Bergman

Det finns fortfarande tid att läsa och tänka på de bästa böckerna från förra året. Dit hör Lina Wolffs roman ”Djävulsgreppet”. Den handlar om en kvinna som hamnar i ett farligt läge. Kanske gör även samhället det.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Året är nytt, och en redaktör varnar för att det snart kommer en ”storm” av böcker ur vårens utgivning. Än råder dock tillräckligt mycket stilla undantagstillstånd för att hinna tänka lite mer på en av förra årets bästa svenska romaner.

I Lina Wolffs ”Djävulsgreppet” möter kvinna man, och befinner sig snart i farligt läge. Läsaren tror kanske att hon förstår vad det rör sig om. Till en viss punkt kan boken mycket riktigt passera som konventionell relationsroman med mörka underströmmar, men snart blir det uppenbart att den är något annat. Den är en bild av hur själva verkligheten tappar proportionerna, och hur varje steg mot galenskapen placerar det som var precis innan i ett vardagligt sken.

Som Rebecka Kärde skrev i sin recension: ”Snarare genomsyras den av en till normalitet förklädd galenskap som är tillvarons egen, och som för tankarna till Dag Solstad eller Michel Houellebecq. Jaså, säger den, du tycker att en viss vändning verkar otrolig. Menar du alltså att det som hänt innan varit rimligt? Att verkligheten inte är just så här sanslös, och att litteraturen bara (i bästa fall) drar undan förhänget till dess flyktiga, perversa väsen? Ja, i sådana fall kan jag inte hjälpa dig” (DN 8/8 2022).

Linda Wolff:s tidigare roman ”De polygotta älskarna” vann bland annat Svenska Dagbladets litteraturpris.
Foto: Malin Lauterbach

Det Lina Wolff ägnar sig åt i ”Djävulsgreppet” är helt enkelt ett slags litteraturens kontinentaldrift, där varje förflyttning skapar förnimmelsen av en ny nollpunkt. Kanske skulle man kunna säga att motsvarande process just nu pågår på samhällsnivå.

För precis tio år sedan var det sanslöst att dåvarande migrationsministern förde in begreppet ”volymer” i den svenska asyldebatten. I dag existerar inget annat sätt att tala om flyktingar. Det fanns en tid då det hade varit sanslöst att avskaffa permanenta uppehållstillstånd, men det är länge sedan. Tanken om att dra tillbaka redan existerande uppehållstillstånd? Den blev normal alldeles nyss.

I andra fall står normaliteten och väger, som i frågan om politiker som vill detaljstyra kulturen. Ge oss fem minuter, så är det alldeles normalt att politiker ställer in lokala luciatåg eller sagoläsning på biblioteket för att de tycker att det är äckligt med bögar.

I ”Djävulsgreppet” är marken snart i gungning, och kvinnan vet om det

Att SD:s tidning uppmanar svensk polis till ett våldsamt och ”djuriskt beteende” på gatorna har alltid varit normalt i högerradikala sammanhang. Skillnaden är att det sammanhanget numera är med och leder landet. Än så länge är det tämligen sanslöst att justitieutskottets ordförande attackerar oberoende domstolar, men vänta bara. Låt det nya året vakna.

Det finns ofta skäl att återkomma till Yaleprofessorn Jason Stanley, som beskrivit normaliseringens funktion i övergången från demokrati till auktoritär nationalism: ”Vad normalisering gör är att förvandla det moraliskt exceptionella till det normala. Normaliseringen får oss att tolerera det som tidigare varit oacceptabelt genom att ge oss känslan att det alltid har varit så” (Daidalos, 2019). Oberoende rättsväsende sa du? Vilken lustig idé.

I ”Djävulsgreppet” är marken snart i gungning, och kvinnan vet om det: ”Vid vilken tidpunkt spårar allt ur? Några veckor senare ska hon försöka kartlägga händelseförloppet, försöka förstå i vilket ögonblick kompassen förlorar norrläget.”

Mannen bestämmer att de ska besöka en psykolog. Han ska sluta slå, hon ska sluta tro på demoner. De ska bli ”friska i skallen”, och han betalar. La dottoressa förstår omedelbart vilket slags ond spiral som är i rörelse.

De utgör inget särfall, många andra har gått mot samma tragedi – litteraturen är full av dem. Det finns bara ett råd att ge: ”Lägg benen på ryggen nu, och lämna den öken som är han bakom dig.”

Läs fler krönikor och andra texter av Kristina Lindquist.