Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-27 06:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/kristofer-ahlstrom-darfor-blir-man-folkilsk-av-att-bo-i-stockholm/

KULTUR | KOMMENTAR

Kristofer Ahlström: Därför blir man folkilsk av att bo i Stockholm

I det här samhället finns inga elever, interner eller patienter; de buntas alla samman i begreppet kunder.
I det här samhället finns inga elever, interner eller patienter; de buntas alla samman i begreppet kunder. Foto: Karin Wesslén/TT

Man kan lätt känna sig fånig över att klaga på sakernas tillstånd i Stockholm när många platser i Sverige lider av underetablering och bristande infrastruktur. Men övermättnad kan också vara ett problem. Det måste finnas en väg ut ur kundskapssamhället, skriver Kristofer Ahlström

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

I Åsa Beckmans intervju (DN 28/8) berättar serieskaparen Mats Jonsson om sin flytt från Stockholm: ”Varför ska jag bo här när jag bara blir arg? Jag blev en surgubbe.”

Det där fastnade hos mig, eftersom jag själv förvandlas till kapten Haddock ungefär fyra gånger om dagen av att leva i huvudstaden. Jag har börjat fundera på varför. Vanlig folkilska känns inte som rätt diagnos, för sådan har jag begåvats med sedan barnsben.

Det är först när Jonsson i artikeln beskriver sitt nya liv i orten Sandslån som det klarnar: han vill där bidra till samhällets uppbyggnad, vara framåtsiktande, medan hans enda roll i Stockholm var att kritisera.

Så ser rollfördelningen ut här. Att vara reaktiv i stället för aktiv. Dels för att man i myllret mister synen och känslan för det lokala och påverkbara. Men kanske främst för att man som storstadsmänniska inte lever i ett kunskapssamhälle, där man lär sig och hanterar det praktiska för att konkret bidra som medborgare, utan i ett kundskapssamhälle där allt redan förpackats och står till buds.

Vad återstår då för uppgifter annat än att ge feedback? Att reagera och kritisera?

Man kan lätt känna sig fånig över att klaga på sakernas tillstånd i Stockholm när många platser i Sverige lider av det motsatta, av underetablering och bristande infrastruktur

När alla rudimentära behov redan är uppfyllda, när ett samhälles invånare trängs på Maslows översta trappsteg, så återstår bara en ständig tillförsel av sådant som ingen bett om, entreprenöriella satsningar som ska hålla tillväxtmaskinen i trim: cykelmatbud, underlivsdeo, reklamskyltspråmar, särskilda padelglasögon, drejkurser för husdjur (om någon tror att jag hittar på nu kan jag meddela att det finns sparade bildbevis).

Det måste finnas en väg ut ur kundskapssamhället, men försök att nyttja en enda tjänst i dag utan att företaget sekunden senare omringar dig med bekräftelsesjuka mejl, sms eller automatiska uppringningar med kravet att betygsätta deras insats. I det här samhället finns heller inga elever, interner eller patienter; de buntas alla samman i begreppet, ja kunder.

Man kan lätt känna sig fånig över att klaga på sakernas tillstånd i Stockholm när många platser i Sverige lider av det motsatta, av underetablering och bristande infrastruktur. Men övermättnad kan också vara ett problem. Redan för 150 år sedan sa Mark Twain att ”Samhället består av en gränslös mångfald av onödiga förnödenheter” – och han behövde aldrig snubbla över fyra elsparkcyklar på väg till jobbet.

Det brukade heta att kunden alltid har rätt. I det borde ingå rätten att inte ständigt behöva vara en.

Läs mer:

Mats Jonsson: ”Jag blev folkilsk av att bo i Stockholm”

Kristofer Ahlström: Låt inte flytande reklamskyltar förfula Stockholm

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt