Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-12-04 20:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/leonor-serraille-jag-ville-gora-en-film-om-en-rebellisk-hjaltinna-utan-att-idolisera/

FILM

Léonor Serraille: ”Jag ville göra en film om en rebellisk hjältinna utan att idolisera”

Léonor Serraille i Cannes 2022.
Foto: Alamy

Prisade Léonor Serraille fick uppdraget att göra en film ”som om det var hennes allra sista”. Det blev ett laddat familjedrama baserat på hennes mans vindlande resa från Afrika till medelklassens Paris.

För fem år sedan vann hon både debutantpriset Camera d’Or i Cannes och Bronshästen i Stockholm med ”Jeune femme”. I det melankoliska dramat spelar Laetitia Dosch en sårbar singel som kämpar för att återta kontrollen över sitt liv efter ett sprucket förhållande. Även om det inte var någon självbiografisk historia, så färgades den av regissörens egna erfarenheter som ung student i Paris.

Efter den lyckade debuten körde Serraille fast fullständigt när hon skulle hitta stoff till sin andra långfilm. Allt lossnade när hennes medproducent kom med en uppmaning om att göra den andra filmen ”som om det vore din allra sista”.

– Då visste jag genast vad jag ville berätta, en historia som legat och grott i bakhuvudet i decennier, säger Léonor Serraille när hon i maj återvände till Cannes för att tävla om årets Guldpalm som kneps av Ruben Östlund med ”Triangle of sadness”.

Som plåster på såren får den gripande ”Mor och son” högsta betyg av DN:s Eva af Geijerstam: ”ingen vanlig entydig berättelse om invandrare som offer, utan en ovanligt mångskiktad historia, där var och en av de tre i tur och ordning får stå i centrum”.

”Mor och son” bygger på regissörens mans erfarenheter av att leva i Frankrike som afrikansk immigrant. En både poetisk och realistisk skildring om en invandrarfamilj från Elfenbenskusten som sakta löses upp, bit för bit, under tre decennier i Frankrike.

– Eftersom jag mötte min partner som 17-åring så har jag levt med den här historien i många år nu. Jag är fortfarande förbluffad över hans uthållighet efter att ha gått igenom allt detta. Som tonåring berättade han om hur han aldrig hittat en bok eller film där han kunde känna igen sig själv, säger Serraille och gör en liten konstpaus.

– När jag berättade om filmen för min partner blev han positivt överraskad, men sa att han inte skulle hjälpa mig för att jag skulle vara helt fri att berätta historien på mitt eget sätt. Jag har också hittat på saker och varit tvungen att skydda de personer som jag fiktionaliserade, berättar Serraille i en lummig hotellpark i hjärtat av Cannes.

”Mor och son”
Foto: MK2

Filmen tar sitt avstamp 1989 och följer mor och söner kronologiskt genom tre decennier – där varje kapitel berättas ur olika rollfigurernas perspektiv. Den första kretsar kring den unga mamman Rose (spelad av Annabelle Lengronne) som försöker balansera mammarollen med slitet som hotellstäderska och att hitta ett eget rum för vuxna kärlekshistorier.

– Jag såg Rose som en modig rebellisk hjältinna, inte som någon förebild som man ska idealisera. Visst, hon är en mamma men också en modern, levnadsglad kvinna som törstar efter kärlek. Frihetsjakten är hennes sätt att omfamna Frankrike, men hon är också beredd att lida både för sina söner och för egen del, säger Léonor Serraille.

Rollbesättningen var en lång och snårig process där regissören testade mängder av skådespelare som kände igen sig i historien – ”Rose är min mamma!” eller ”Rose är min syster!” Men det dröjde länge innan hon hittade fyndet Annabelle Lengronne som nyligen prisades för bästa kvinnliga skådespelare på Stockholms filmfestival.

– Med Annabelle var det kärlek vid första ögonkastet! Jag kände genast att hon intuitivt förstod allt med rollfiguren, precis allt, utan att ens ha läst manuset. I bland finns det stunder då en skådespelare verkligen behöver ha rollen vid ett visst tillfälle i livet, stunder då skådespelaren väljer rollen, ler Léonor Serraille som också menar att manusarbetet var lite självterapeutiskt.

– När jag skrev rollfiguren ställde jag mig hela tiden frågor om min egen roll som tvåbarnsmamma – hur jag skulle vilja pusha mina barn i livet och samtidigt inte pressa dem in i situationer där de inte vill vara. Egentligen riktigt banala frågor om föräldraskap, men som får stor betydelse när man lever dem.

Hennes största oro inför inspelningen var att regissera barnskådespelare. En farhåga som kom på skam.

– De var helt självklara framför kameran, trots att jag inte gav dem något egentligt manus. Jag satte dem egentligen i situationer och filmade i mycket långa, dokumentärliknande tagningar. Det var helt underbart att se hur de professionella skådespelarna var tvungna att anpassa sig till barnen som bara var helt naturliga.

Serraille bestämde sig tidigt för att inte göra något problemorienterat socialrealistiskt drama utan mer som en spretig, impressionistisk, romanliknande modern saga med 1800-talets litterära romanfigurer i rollerna.

Till skillnad från ”Jeune femme” som spelades in med handkamera för en spottstyver så hade hon nu råd att ge ”Mor och son” en mer visuellt driven stil. Framför allt var hon inspirerad av Jane Campions tredelade ”En ängel vid mitt bord” och Bo Widerbergs kostymdrama ”Elvira Madigan” med Tommy Berggren och Pia Degermark på rymmen i ett sommarsoligt landskap i 1800-talets Danmark.

– Jag ville ge mina rollfigurer samma sorts romantisk miljö att vara i, mjuka, varmt lysande färger. Jag ville undvika att skildra scener som skulle kunna bli för grå, mörka eller miserabla. Det finns inga endimensionella människor i livet. Rollfigurerna i filmen är alla sammansatta, icke-perfekta varelser som både kan överraska oss och göra oss besvikna, säger Serraille som vill bort från schablonbilder.

– Det är frustrerande att alltid göra någon annan till syndabock för det som inte fungerar i Frankrike – skylla på invandrarna, muslimerna...och så vidare. Jag vill titta bakom de stereotypa bilder som projiceras hela tiden.

Filmens sista del utspelar sig 30 år efter början av filmen då lillebror Ernest är en filosofiprofessor i Paris på känslomässigt glid från sin melankoliska mamma i Rouen. Samtidigt som han helt saknar kontakt med sin storebror som återvänt till Elfenbenskusten. I en av filmens mest gripande scener hälsar mamma Rose på honom i Paris och har tagit med ett brev från hans storebror.

”Mor och son”.
Foto: MK2

Internationellt går filmen under titeln ”Mother and son”, men den franska originaltiteln är ”Un petit frère” (”En lillebror”).

– Titeln kom när jag skrev filmens tredje och sista kapitel som ägnas åt Ernest i vuxen ålder. Filmen skildrar en familj, men berättar också om hur Ernest blir just den personen han är i vuxen ålder. Det var lite samma sorts angreppssätt som i ”Jeune femme” – vad innebär det att vara en ung kvinna? I ”Mor och son” – vad betyder det att vara en lillebror och samtidigt vara en 30-årig man, som har hittat sin plats i sitt nya land men också har ett förflutet som spökar i honom?

”Mor och son” har svensk biopremiär den 25 november.

Léonor Serraille
Foto: Philippe Lebruman

Ämnen i artikeln

Film

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt