Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-08-14 08:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/lina-wolff-manga-som-varit-i-en-destruktiv-relation-har-upplevt-det-har/

BÖCKER

Lina Wolff: ”Många som varit i en destruktiv relation har upplevt det här”

Den instängdhet man kan känna i en destruktiv relation försökte Lina Wolff hålla sig till under skrivprocessen. ”Jag försökte hålla fast i klaustrofobin, rida ut den”.
Den instängdhet man kan känna i en destruktiv relation försökte Lina Wolff hålla sig till under skrivprocessen. ”Jag försökte hålla fast i klaustrofobin, rida ut den”. Foto: Malin Lauterbach

När en kärleksrelation spårar ur går det inte alltid att vara rationell. I nya romanen ”Djävulsgreppet” skriver Lina Wolff klaustrofobiskt om det svåra i att ta sig ur ett farligt förhållande.

DN:s Hilda Ärlemyr och Malin Lauterbach möter en författare som bestämt sig för att skriva uppriktigt om bråddjupet.

Hela helgen har hon fångat möss. I pappans hus utanför Hörby, Lina Wolffs föräldrahem, har olika typer av fällor gillrats.

– Det är bra där i skogen, men ändå lite skönt att komma hem till ordningen, säger Lina Wolff.

Den kan ingen klaga på. Lägenheten i Lund ligger på fjärde våningen, med ljusa luftiga rum ut mot gatan. Inget ligger och skräpar, i bokhyllan råder prydlighet, i köket blänker vasken.

– Jag lärde mig mycket om ordning när jag bodde i Spanien, säger hon och ler.

Lina Wolff är hyllad, prisad – älskad av kritiker och läsare. Hennes tredje bok, ”De polyglotta älskarna” belönades med Augustpriset och har översatts till 17 språk. Hon kommer från en akademisk familj och kände sig ofta utanför i Hörby. Så snart hon hade gått ut gymnasiet gav hon sig av.

Hon utbildade sig till tolk i Florens, träffade en spansk man, flyttade till Madrid och senare Valencia – jobbade en tid som trävaruimportör, fick en son, och började skriva.

Lina Wolff tror att det är svårt att bli en bättre författare, men lätt att bli sämre. Det är farligt att bli bekväm.
Lina Wolff tror att det är svårt att bli en bättre författare, men lätt att bli sämre. Det är farligt att bli bekväm. Foto: Malin Lauterbach

Det finns uppenbara likheter med huvudpersonen i Lina Wolffs nya roman ”Djävulsgreppet”. En ung kvinna från en liten by i Sverige har träffat en man i Florens. Han kommer från en enkel bakgrund, är kantig och rak. Båda är tagna av passionen de funnit, ”den ljuva leran” eller ”sjukdomen”. Mannen är noga med hygienen, duschar varje morgon och lämnar sina skjortor på tvätteri. Kvinnan tänker på honom som ”den renlige”.

Själv blir hon tyst och får smeknamnet ”Minnie”, efter Minnie Mouse. Han har alltid velat ha en sådan kvinna, säger han, som är tyst som en mus och inte stör.

Några veckor senare ska kvinnan fundera över vid vilken tidpunkt allt spårade ur. De är otrogna, arga på varandra, men klamrar sig envist fast. En ljuvlig relation går snabbt över i något våldsamt. ”Den renlige” slår.

Klaustrofobin är påtaglig, kanske själva nerven i berättelsen. Det är en rakt igenom spännande roman, obehagligt stickande.

I efterhand har Lina Wolff tänkt att bokens kärna hade kunnat vara en bisats ur en självhjälpsbok. ”Om du hamnar i klorna på en narcissist och har svårt att ta dig ur, ska du läsa den här boken.”

– Det där ”har svårt att ta dig ur”, låter som en liten grej. Men att inte kunna komma loss kan vara ett bråddjup i sig. Den kampen kan vara så lång och så mörk, säger Lina Wolff.

Att ta sig ur en destruktiv relation kan vara ett bråddjup i sig, menar Lina Wolff.
Att ta sig ur en destruktiv relation kan vara ett bråddjup i sig, menar Lina Wolff. Foto: Malin Lauterbach

Hon berättar att hon denna gång öst flitigt ur eget skafferi.

– Jag vet att jag inte är ensam om att ha levt i den här bisatsen. Jag tror att många människor som haft någon typ av destruktiv relation har upplevt det här. Man vet att det inte är bra, men inte hur man ska ta sig ur.

Hon hade själv en sådan relation en gång i Italien, och bestämde sig nu för att skriva uppriktigt om alltihop – även om hon också förändrat mycket.

– Det här är ingen hämndbok. Jag vill inte gärna att folk ska känna igen sig i mina böcker så jag förvanskar rätt friskt. Men den psykologiska mekaniken är intakt.

Nackdelen med lägenhetens många fönster är värmen i juli. Det är en kvav sommardag och Lina Wolff sätter fram en fläkt. Även i ”Djävulsgreppet” finns hettan med som en förvarning om det som komma skall. ”Allt förvärras nu. Värmen lägger sig över Florens och frånvaron av hav gör allt outhärdligt.”

Situationen är lite som en ätstörning, man får en annan bild av världen och ser på människor och på sig själv på ett annat sätt

I romanen tror kvinnan, Minnie, att det ska gå att förändra mannen.

– Hon är fast besluten att lyckas med att få bort skavankerna. Hon tror att det är möjligt att han kan bli en annan människa om han bara hittar lugnet. Det är väl hennes största missuppfattning. Så fungerar det inte, säger Lina Wolff.

I nya romanen ”Djävulsgreppet” skriver Lina Wolff om en kärleksrelation som spårar ur. De psykologiska mekanismerna i en sådan situation har hon egna erfarenheter av.
I nya romanen ”Djävulsgreppet” skriver Lina Wolff om en kärleksrelation som spårar ur. De psykologiska mekanismerna i en sådan situation har hon egna erfarenheter av. Foto: Malin Lauterbach

Romanjaget tänker att det är hon som provocerar fram hans våld, att det är hon som satt i gång jordskredet.

– Situationen är lite som en ätstörning, man får en annan bild av världen och ser på människor och på sig själv på ett annat sätt. Jaget är väldigt instängt i sin nya världsordning.

Paret blir alltmer isolerat. Romanens Minnie vill snart knappt småprata med den kvinnliga apotekaren i kvarteret, av rädsla för att hon ska komma för nära och börja lägga sig i. Lina Wolff vet hur det fungerar.

– Jag var i en relation som stängde in oss väldigt mycket, även om det var självvalt. Man kunde ofta tänka, precis som karaktären tänker, ”åh vad bra att jag inte har några vänner nu så att jag slipper ringa någon och berätta om vad som hänt”. Det blir en frihet på ett drivande isflak.

En kärleksrelation som urartar är inte rationell. Det enda förnuftiga är förstås att lämna förhållandet. Lina Wolff fnissar kort.

– Eller som en psykolog sa till mig en gång: Jag tycker bara du är så jävla korkad!

Fläkten rör sig tyst i värmen. Svänger långsamt fram och tillbaka i det trevliga vardagsrummet. Lina Wolff berättar att hon skrev ”Djävulsgreppet” i en svår tid under förra sommaren.

– Min mamma var sjuk, hon hade cancer. Det var som att åka ner i ett schakt, man var på en väldigt mörk plats. Det var som att jag kom i kontakt med något där.

När Lina Wolff skrev ”Djävulsgreppet” förra sommaren var hennes mamma mycket sjuk. ”Det var som att jag kom nära något då, nära döden”, säger hon.
När Lina Wolff skrev ”Djävulsgreppet” förra sommaren var hennes mamma mycket sjuk. ”Det var som att jag kom nära något då, nära döden”, säger hon. Foto: Malin Lauterbach

Det är svårt att sitta med en döende människa, säger hon.

– Man kan inte låtsas något slags glättighet, man måste vara uppriktig och samtidigt trösta. Jag vet inte hur man gör det, men vi gjorde så gott vi kunde, jag, mina syskon och min pappa.

När Lina Wolff väl hade grundidén till romanen klar för sig, var det närmast som att den rasade ur henne. Första utkastet skrev hon på tre veckor.

– Jag var väldigt förvånad över att jag kunde ha ett sådant flow trots att mamma var så dålig. Jag kände nästan skam för att jag kunde skriva. Men när jag kom hem från det palliativa boendet var det skönt att få sätta sig sig vid datorn.

En del av henne tvivlade ibland. Hur ärlig skulle hon vara?

– Det var lätt att skriva, men jag var hela tiden förfärad över att den här romanen kom. Samtidigt tänkte jag att om jag inte kastar mig ut nu så får jag skita i det. Om jag ska fega får jag göra något annat. Jag har haft massor av andra jobb, jag kan göra dem igen.

I vanliga fall är skrivandet betydligt trögare, förklarar hon.

– Det brukar vara jobbigt och ensamt, man bryts verkligen ner som människa. Och man kan bryta ner sin omgivning också, för att romanhelvetet inte går ihop.

Lina Wolff tror inte att det egentligen går att bli bättre som författare. Man kan möjligen lära sig något om hur processen fungerar, men inte mer än så.

– Jag tror det är lätt att bli sämre, för att man blir bekväm. Jag tror att många författare också fastnar, det är jag jätterädd för att göra.

Lina Wolff har börjat meditera. Det har visat sig hjälpa utmärkt mot sömnproblem.
Lina Wolff har börjat meditera. Det har visat sig hjälpa utmärkt mot sömnproblem. Foto: Malin Lauterbach

På gatan utanför Lina Wolffs lägenhet står luften stilla. Skomakaren på bottenplan i huset har semesterstängt. Lund kan vara en ödslig stad på sommaren. Lina Wolffs nästa roman ska utspela sig här.

– Temat med en destruktiv relation har jag haft i bagaget länge. Nu har jag bearbetat det i fyra romaner, jag tror nästan att det räcker nu.

Hon har börjat meditera. Två gånger om dagen tänker hon på andningen och försöker samla ihop tankar som fladdrar. Det har visat sig hjälpa bra mot sömnproblem.

– Jag känner mig lättad och befriad, men jag har lämnat en stor tyngd i boken som läsarna får hantera. Så är det med författande, man lämnar tyngder överallt hela tiden. Det går inte att sitta och tänka på att läsaren ska må bra.

Nej, det är rätt långt ifrån ”en liten bokhandel på Österlen-känsla”.

– Ja, tänk vad underbart att kunna göra en massa människor glada!

Lina Wolff lyser upp. Hon har god självinsikt, ser sina begränsningar och skrattar.

– Jag hade gärna velat skriva feel good om jag hade kunnat.

Läs fler författarintervjuer:

Ingvild H Rishøi: ”Jag skriver inte om pengar, utan om känslor”

Sara Lövestam: ”Min livmoder har aldrig gjort något vidare gott för mig”

Ämnen i artikeln

Böcker
Relationer
Lund
Skåne

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt