Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-08-14 08:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur/lotta-lotass-behandlar-essan-oppet-och-prestigelost/

BÖCKER | RECENSION

Lotta Lotass behandlar essän öppet och prestigelöst

Lotta Lotass skriver om litteratur, konst och fria ämnen i ”Fält”.
Lotta Lotass skriver om litteratur, konst och fria ämnen i ”Fält”. Foto: Anette Nantell

Lotta Lotass går i dialog med den vuxne läsaren. Hon kan påminna om modernister som John Cage och Georges Perec. Rebecka Kärde läser en fri skribent som samlat sina essäer om konst i volymen ”Fält” – men också om geologi, schack och science fiction.

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Om det finns en styrande princip i Lotta Lotass författarskap, en övertygelse som genomsyrar allt hon skriver, så har den med läsarens autonomi att göra. Hon utgår från att hennes texter landar hos ett rörligt intellekt. Hos en läsare som kan dra egna slutsatser, hitta egna ingångar, och som inte måste ledas som ett dagisbarn i reflexväst från den ena trygga punkten till den andra. Det är rent av först där, i mottagarens aktiva arbete med dem, som texterna blir till.

I och för sig är det knappast unikt. Samma sak kan ju sägas om vilken text som helst: den händer i det ögonblick någon läser den. Men det är sannerligen inte alla författare som så tydligt belyser eller drar konsekvenserna av detta faktum som Lotass. Jag vill skriva in henne i den modernistiska undertradition där John Cage, Georges Perec och Marcel Duchamp sedan länge befinner sig, och där betoningen ligger på öppenhet, rörlighet, obestämbarhet.

”Fält” består av texter och föreläsningar om konst och litteratur (samt geologi, schack, landskap, science fiction, Napoleon…) som tidigare publicerats i andra sammanhang. Lotass kallar dem för ”skisser”. På så vis aktiverar hon den ursprungliga betydelsen av ordet ”essä”, ”försök”. Snarare än teser som ska ledas i bevis rör det sig om tankar som ska prövas, material som ska presenteras. I en lika prestigelös som suverän gest saknar boken innehållsförteckning. Vad man nu skulle haft för nytta av en sådan – texterna har inga titlar.

”Fält” av Lotta Lotass.
”Fält” av Lotta Lotass.

Den inledande skissen handlar om Adolf Erik Nordenskiöld (1832-1901), verksam som bland annat polarfarare, riksdagsman och mineralog. Nordenskiöld odlade en fix idé om att jordklotets massa hela tiden ökar, tack vare ”kosmiskt stoft” som regnar ner från atmosfären och fäster sig vid jordskorpan. Teorin kunde vederläggas redan under hans livstid. Men Nordenskiöld ville inte släppa den. Om den stämmer, resonerade han hoppfullt, förklarar den ju till och med hur jorden skapades. Vi står på ett sexhundra biljarder år gammalt aggregat av små, små rymdpartiklar.

Nordenskiölds tes föddes med de experiment han företog efter att en meteorit exploderat över Sverige den 1 januari 1869. Lotass återger nedslaget bland senare sådana ur en sorts registrerande panoramaperspektiv. Hon radar upp dussintals vittnesmål om rödgula eldsken och bländande vita eldkulor, från herr V Baumbach, doktor Borg och lokförare Pedersen, på plats i Skara, Knivsta och Kalmarsund. Effekten liknar det man upplever när man bläddrar i en gammal tidning. Verklighetens verklighet, så avlägsen i det stora och dramatiska (Kennedy skjuten! Tyskland anfaller Polen!), ligger alltjämt och darrar i köp- och säljsidor, födelseannonser och bioprogram.

Låter det abstrakt? Ta då en metafor till hjälp, och föreställ dig ett lantligt kulturlandskap

Stilgreppet beskrivs indirekt i en av bokens allra mest inspirerande texter, den om författaren och kritikern Torsten Ekbom (1938-2014). På 60-talet var han en tongivande representant för den avantgardetradition som på den tiden hämtade näring i Fluxus och den franska nya romanen. Ekbom argumenterade för att litteraturen ska ägna sig åt ”verklighetsforskning”. I stället för att hälla nya intriger i samma gamla våffeljärn bör romanen på formnivå återspegla tillvarons absurditet. Enligt Ekbom kan man till och med tänka sig att ”just formen är konstens innehåll.”

I en av alla fotnoter (som i ”Fält” inte alls är fotnoter, utan placeras inom hakparenteser och med indrag mitt i löpande text) nämner Lotass Marc Saportas ”Composition n°1” som exempel på en sådan roman. Dess hundrafemtio sidor ligger lösa i en ask och kan ordnas som läsaren vill. En nästan identisk form hade Lotass kartongroman ”Den vita jorden” (2007). Och kanske kan man hävda att samma grundtanke syns också i ”Fält”. I den mån skriftmediet tillåter organiseras informationen icke-hierarkiskt, just fältvis, både inom och mellan själva texterna. ”Juxtaposering ersätter tidsföljd”, som Lotass skriver om Saporta, med konsekvensen att ”tiden görs till rum”.

Låter det abstrakt? Ta då en metafor till hjälp, och föreställ dig ett lantligt kulturlandskap. Åkrar och stigar visar tydliga spår av mänsklig aktivitet. Samtidigt står det dig fritt att promenera i vilken riktning du vill. Du kan förstås följa stigarna, men även om du gör det är du inte säker på vart de leder eller var du hamnar. Vinden blåser, träden rasslar, dofter tränger sig på. Du tänker, med din mänskliga tendens till moraliserande värdeomdömen, att världen möter dig med ointresserad acceptans, och att det är det som gör den så underbar. Du börjar gå.

Läs fler texter av Rebecka Kärde och fler av DN:s bokrecensioner

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt